\nfilmformat<\/b><\/span><\/span><\/span><\/p>\n
N\u00e4r en kamrat en g\u00e5ng satte ig\u00e5ng en DVD reagerade jag p\u00e5 bilden: \u201dDu m\u00e5ste st\u00e4lla om bildformatet\u201d. Men kompisen s\u00e5g inget fel, s\u00e5 jag sa: \u201dAlla m\u00e4nniskor ser ju ut som piprensare och bilarna som Kalle Ankas bubbla\u201d. Han log och svarade: \u201dBj\u00f6rn \u2013 man v\u00e4njer sig\u201d.<\/b><\/i><\/span><\/span><\/span><\/p>\n Jaha, om man gillar den sortens konst kanske man kan leva med att solen \u00e4r oval och att schackbr\u00e4det \u00e4r m\u00f6nstrat med avl\u00e5nga rektanglar.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n I begynnelsen s\u00e5g bilden p\u00e5 bio ut som den gjorde p\u00e5 filmremsan: den var n\u00e5got bredare \u00e4n den var h\u00f6g (se figur 1). (F\u00f6r att inte detta ska bli f\u00f6r invecklat f\u00f6renklar jag h\u00e4ndanefter och kallar f\u00f6rh\u00e5llandet mellan bredd och h\u00f6jd <\/span>fyra till tre, 4:3.)<\/i><\/span><\/span> Bilden hade p\u00e5 remsan rundade h\u00f6rn, och projektorn kunde s\u00e4llan \u00e5terge skarpa kanter, eftersom ludd och damm gjorde dem suddiga. Det blev inte snyggt p\u00e5 biografen, s\u00e5 man ramade in den vita duken med en svart duk. F\u00f6r att kanterna skulle bli skarpa och raka maskade man av bilden, det vill s\u00e4ga att inramningen fick lappa \u00f6ver bilden en bit fr\u00e5n alla h\u00e5ll. Genom att dukmasken var svart syntes d\u00e5 bara den del av bilden man ville att publiken skulle se (fig. 2).<\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n Detta r\u00e4knade man med vid inspelningen. I kamerans s\u00f6kare var det \u201dbiografs\u00e4kra\u201d omr\u00e5det markerat med en ram. D\u00e4rf\u00f6r gjorde det inget, om en mikrofon h\u00e4ngande fr\u00e5n en st\u00e5ng kom med i bild, bara den var utanf\u00f6r ramen. Mikrofonen skulle ju komma att maskas bort p\u00e5 biografen (n\u00e4r den \u00e4nd\u00e5 i en del filmer har synts, har ibland publiken buat\u2026).<\/span><\/span><\/span><\/p>\n En teveapparat maskar f\u00f6r \u00f6vrigt ocks\u00e5 av bilden, och n\u00e4r man skapar en dvd g\u00e4ller det att placera allt viktigt inom markerat \u201dTV-s\u00e4kert omr\u00e5de\u201d.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n Efter 120 \u00e5rs v\u00e4rldsomsp\u00e4nnande anv\u00e4ndning b\u00f6rjar idag filmremsan \u00f6verges. Man beh\u00f6ver inte maska \u00f6ver bilden, om man inte vill, f\u00f6r den digitala projektorn \u00e5terger skarpa kanter utan ludd. Men d\u00e5 intr\u00e4ffar det som inte f\u00e5r ske: mikrofoner och annat som inte skulle visas \u2013 de visas i st\u00e4llet upp hur tydligt som helst! Bland annat d\u00e4rf\u00f6r forts\u00e4tter man professionellt att maska av den projicerade bilden.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n Redan under stumfilmstiden gjordes filmer i andra format \u00e4n \u201dnormalbilden\u201d, den vi allts\u00e5 nyss kallade \u201d4:3\u201d. \u00c5r 1927 gjorde <\/span>Abel Gance<\/i><\/span><\/span> i Frankrike en \u00f6ver fyra timmar l\u00e5ng film, <\/span>Napol\u00e9on,<\/i><\/span><\/span> d\u00e4r bilden var den normala s\u00e5 l\u00e4nge som den blivande h\u00e4rf\u00f6rarens barndoms\u00e5r och ungdom skildrades. Men n\u00e4r han b\u00f6rjade bli en segerrik general t\u00e4ndes tv\u00e5 normalbilder till p\u00e5 \u00f6mse sidor om den f\u00f6rsta, de \u201dskarvades ihop\u201d med bilden i mitten. Resten av filmen hade s\u00e5ledes bildformatet <\/span>fyra till ett (4:1)<\/i><\/span><\/span> (fig. 3)! Om n\u00e5gon k\u00e4nner till en filmduk med de m\u00e5tten i Kiruna, s\u00e5 s\u00e4g genast till! Inte i v\u00e5rt land \u2013 och knappast i m\u00e5nget annat land heller \u2013 l\u00e4r ni se s\u00e5dana dukar.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n Det beror p\u00e5, att Gances makal\u00f6sa filmformat aldrig blev standard. Det var b\u00e5de kr\u00e5ngligt och dyrt; man m\u00e5ste filma med tre kameror och visa filmen med tre synkroniserade projektorer. F\u00f6rst p\u00e5 1950-talet, i konkurrensen med televisionen, kom ett av de riktigt breda formaten att sl\u00e5 igenom \u00f6ver hela v\u00e4rlden: cinemascope.<\/i><\/span> Det var n\u00e4mligen varken s\u00e4rskilt kr\u00e5ngligt eller dyrt att filma med. Om man \u00e4gde patentet till tekniken, allts\u00e5\u2026 Eftersom patent\u00e4garen tog rundligt betalt om n\u00e5gon annan ville g\u00f6ra cinemascopefilmer, s\u00e5 var nu goda r\u00e5d dyra i kampen mot televisionen. I st\u00e4llet f\u00f6r att f\u00f6rdyra filminspelningen fick man alla biografer att k\u00f6pa in ny optik som f\u00f6rstorade normalbilden s\u00e5 mycket, att den blev m\u00e4rkbar bredare. Den blev f\u00f6rst\u00e5s h\u00f6gre samtidigt, men det syntes ju inte tack vare den svarta dukmasken (man satte in en liten mask redan i projektorn ocks\u00e5). H\u00f6jden f\u00f6rblev allts\u00e5 som tidigare \u2013 och simsalabim hade man f\u00e5tt fram billig vidfilm!<\/i><\/span> Detta format blev allm\u00e4nt p\u00e5 1970-talet och kom att ers\u00e4tta normalbilden i nya filmer.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n Det var allts\u00e5 full rulle i att anpassa biograferna till de nya formaten enligt principen att bildh\u00f6jden skulle vara densamma. Men biograferna var ofta formade n\u00e4stan som korridorer, s\u00e5 antingen byggde man nytt eller om. Om en bio inte hade r\u00e5d med det, m\u00e5ste filmer med bred bild visas i \u201dbrevl\u00e5deformat\u201d, allts\u00e5 som brevinkastet p\u00e5 en l\u00e4genhetsd\u00f6rr. Med andra ord kom bilden d\u00e5 att bli mindre n\u00e4r den skulle bli st\u00f6rre! Den bio som gjorde s\u00e5 skulle uppfattas som oerh\u00f6rt oprofessionell.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n Men s\u00e5dana biografer har i modern tid \u00e5teruppst\u00e5tt i bland annat v\u00e5r kungliga huvudstad, n\u00e4r man delat upp gamla j\u00e4ttebiografer i flera salonger, d\u00e4r n\u00e5gra d\u00e5 f\u00e5tt dukar som inte rymmer cinemascope annat \u00e4n som brevl\u00e5debild! Uppt\u00e4cker man det, n\u00e4r man ska till att se en film i storslagen cinemascope kan man gott beg\u00e4ra biljettpengarna tillbaka.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n Televisionen, d\u00e5? Jo, det blev genast \u201dbrevinkast\u201d i teveapparaterna! Om vi tittar p\u00e5 dagens filmformat, s\u00e5 finns tre standarder (\u00e5terigen: f\u00f6renklat beskrivna): <\/span><\/span>normalbild 4:3, vidfilm 16:9 <\/i><\/span><\/span>och<\/span> scope 21:9.<\/i><\/span><\/span> N\u00e4r de filmerna gick p\u00e5 teve kom de att se ut som i fig. 4 \u2013 6 (normalbild \u2013 vidfilm \u2013 scope).<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n S\u00e5 l\u00e4nge det traditionella teveformatet fanns blev scopefilmer som Solaris<\/i><\/span> av Andrej Tarkovskij<\/i><\/span> 1972 (fig. 4 \u2013 6) grovt misshandlade i rutan, antingen genom att bilden blev en smal brevl\u00e5da, som man knappt kunde se n\u00e5gra detaljer i (fig. 6) eller \u2013 gudars skymning \u2013 bilden fylldes ut efter att n\u00e4stan h\u00e4lften maskats bort (fig. 4)!<\/span><\/span><\/span><\/p>\n Med v\u00e5rt \u00e5rhundrades int\u00e5g kom ocks\u00e5 platt-teven, som inte bara hade platt sk\u00e4rm utan hade det nya standardformatet 16:9. Det verkade vara f\u00f6rnuftigt, eftersom de flesta filmer allts\u00e5 gjordes med ungef\u00e4r de m\u00e5tten, vidfilm kallat. Men det var fullkomligt <\/span>idiotiskt!<\/i><\/span><\/span> Alla de m\u00e5nga filmer som g\u00f6rs i scope visas d\u00e4rf\u00f6r <\/span>fortfarande<\/i><\/span><\/span> som brevl\u00e5debild. Se fig. 7 \u2013 9, som \u00e5terger hur de tre vanliga formaten ser ut i v\u00e5ra nya teveapparater: tv\u00e5 format blir r\u00e4tt, men scope blir fortfarande en \u201dbrevl\u00e5da\u201d.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n F\u00f6r en lekman verkar det urdumt. Det enda raka hade v\u00e4l varit att en g\u00e5ng f\u00f6r alla g\u00f6ra scope (21:9) till standardformat p\u00e5 teveapparaterna, n\u00e4r de \u00e4nd\u00e5 skulle genomf\u00f6ra en s\u00e5 kostsam reform, kan man tycka. Platta sk\u00e4rmar med s\u00e5dana m\u00e5tt skulle f\u00f6rst\u00e5s bli svindyra, men som vi vet med b\u00e5de mobiltelefoner och digital bioteknik \u00e4r det ett \u00f6verg\u00e5ende problem, som kan tacklas genom att staten ekonomiskt gynnar \u00f6verg\u00e5ngen till det nya.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n D\u00e4rf\u00f6r h\u00e4vdar jag, att devisen <\/span>Film \u00e4r b\u00e4st p\u00e5 bio<\/i><\/span><\/span> \u00e4r vetenskapligt bevisad. Se bara hur det ter det sig p\u00e5 en normal svensk biograf idag (fig. 10 \u2013 12).<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n Dukmasken \u00f6ppnar vita duken f\u00f6r varje format s\u00e5 som det filmades!<\/span><\/span><\/span><\/p>\n En tunn, vit ram utanf\u00f6r varje bild \u00e4r dragen f\u00f6r att visa, att s\u00e5 mycket mer vit duk kan fysiskt nyttjas p\u00e5 en biograf som Prisma eller N\u00e5jdens sal, om man f\u00e5r in en film i ett ovanligt bildformat. Driftig personal kan ordna till det manuellt.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n Det kan n\u00e4mligen beh\u00f6vas ibland, f\u00f6r det finns filmskapare som tycker det \u00e4r roligt att leka med tekniken eller vill \u00e5stadkomma st\u00e4mningar fr\u00e5n olika tids\u00e5ldrar med omv\u00e4xlande f\u00e4rgfilm och svart-vit film eller med omv\u00e4xlande format. I en 1956 renoverad version av Walt Disneys<\/i><\/span> musikfilm Fantasia<\/i><\/span> fr\u00e5n 1940 ser man i normalbild silhuetten av orkestern n\u00e4r den st\u00e4mmer instrumenten mellan musikstyckena, och varje g\u00e5ng de b\u00f6rjar spela och musiken illustreras med tecknad film g\u00e5r dukmasken ut\u00e5t och en scopebild visas. Efter\u00e5t g\u00e5r den in igen till normalbild, tills n\u00e4sta musikstycke spelas.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n Det skapade st\u00e4mning men kr\u00e4vde st\u00e4ndigt arbete i maskinrummet eller automation av n\u00e5got slag. Kr\u00e5ngligt, men det gick. Filmskapare som \u00e4r fulla i fan kan v\u00e5lla \u00e4nnu mer bryderi. Bilderna i fig. 10 \u2013 12 \u00e4r alla i r\u00e4tt format men samtidigt fr\u00e5n en och samma film, n\u00e4mligen <\/span>Wes Andersons<\/i><\/span><\/span> skr\u00f6na <\/span>The Grand Budapest Hotel<\/i><\/span><\/span> (fr\u00e5n f\u00f6rra \u00e5ret!). Bildformatet \u00e4ndrar sig st\u00e4ndigt fr\u00e5n det ena till det andra till det tredje fram och \u00e5ter under f\u00f6rest\u00e4llningens g\u00e5ng (f\u00f6r att markera olika tids\u00e5ldrar och situa\u00adtioner, antar jag). Med s\u00e5 snabba skiftningar s\u00e5 ofta kan ingen beg\u00e4ra, att en maskinist ska sitta p\u00e5 n\u00e5lar och trycka in knappar f\u00f6r att \u00e4ndra dukmasken titt som t\u00e4tt vid varenda f\u00f6rest\u00e4llning. Det var dessutom v\u00e4rre \u00e4n s\u00e5, f\u00f6r s\u00e5 h\u00e4r s\u00e5g bilderna ut p\u00e5 filmens elektroniska bildplatta (i fig. 13 har jag lagt dem ovanp\u00e5 varandra):<\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n De hade olika bildh\u00f6jd! Hur l\u00f6ser maskinisterna ett s\u00e5dant dilemma?<\/span><\/span><\/span><\/p>\n Jo, om biograf\u00e4garen s\u00e4tter till en extra maskinist under varje f\u00f6rest\u00e4llning och betalar b\u00e4gge dubbel l\u00f6n f\u00f6r visningen av den filmen, s\u00e5 kanske de \u00e5tar sig att h\u00e5lla p\u00e5 att skifta fokus p\u00e5 optiken i ett och \u00e4ndra dukmasken b\u00e5de i sidled och h\u00f6jdled, om det l\u00e5ter sig g\u00f6ra elektriskt fr\u00e5n maskinrummet. Ifall det \u00f6ver huvud taget g\u00e5r!<\/span><\/span><\/span><\/p>\n Ett annat s\u00e4tt \u00e4r att \u00e4ndra dukmasken manuellt till sitt yttersta h\u00f6jdl\u00e4ge s\u00e5 att den h\u00f6gsta bilden hj\u00e4lpligt ryms och scopebilden samtidigt kommer till sin r\u00e4tt (allts\u00e5 fyller ut vita duken i sidled). N\u00e5got kan den h\u00f6ga normalbilden maskas, det \u00e4r ju normalt, \u00e4nd\u00e5 \u00e4r det risk att n\u00e5gon h\u00f6gtalare eller annat i taket syns som en skugga p\u00e5 duken. Men det f\u00e5r man ta, n\u00e4r fantasifulla regiss\u00f6rer st\u00e4ller till det, och d\u00e5 blir det som i fig. 14.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n Fig. 14 f\u00f6rest\u00e4ller allts\u00e5 ett maximalt utnyttjande av en rullduk som b\u00e4gge biosalongerna i Kiruna Folkets hus har. Bristerna syns tydligt: n\u00e4r det \u00e4r normalbild kommer publiken att se ljusa f\u00e4lt till h\u00f6ger och v\u00e4nster om bildkanterna. N\u00e4r det \u00e4r vidfilm \u00e4r det ocks\u00e5 s\u00e5 \u2013 men dessutom ett ljust tomrum ovanf\u00f6r bilden. Vid scope fyller bilden hela bredden men l\u00e4mnar tomrum ovanf\u00f6r sig (och lite undertill).<\/span><\/span><\/span><\/p>\n Begriper publiken vad som h\u00e4nder? Det \u00e4r fr\u00e5gan. Kanske borde varje f\u00f6rest\u00e4llning inledas med ett f\u00f6rberedande meddelande till publiken\u2026<\/span><\/span><\/span><\/p>\n N\u00e5, dessa tekniska problem \u00e4r k\u00e4ra problem, f\u00f6r de har \u00e5stadkommits i kreativt syfte av m\u00e4nniskor med visioner. Men vad ska man s\u00e4ga om de tevebolag, som till exempel v\u00e5ra norska och svenska public service-bolag nrk och svt, som l\u00e5ter producera teveserier som \u00d6gonvittnet<\/i><\/span> och Den fj\u00e4rde mannen<\/i><\/span> inspelade i cinemascope? Kanh\u00e4nda hoppades de att senare f\u00e5 upp nedklippta versioner av serierna p\u00e5 bio, men man f\u00e5r v\u00e4l anta att teveserier fr\u00e4mst kommer att ses p\u00e5 teve i alla fall. Och d\u00e5 ger de licensbetalarna en bild som \u00e4r mycket mindre \u00e4n \u2013 som inte fyller ut \u2013 tittarnas dyra platt-tevesk\u00e4rmar. \u2013 Jaja, det finns<\/i><\/span> tevesk\u00e4rmar i scopeformat att f\u00e5, men de passar inte vanliga pl\u00e5nb\u00f6cker och fungerar inte med teves\u00e4ndningar!<\/i><\/span> Teves\u00e4ndningarna g\u00f6rs ju gubevars i 16:9-formatet\u2026<\/span><\/span><\/span><\/p>\n Sa jag inte, att \u00f6verg\u00e5ngen till 16:9 p\u00e5 tevemarknaden var en katastrof? D\u00e5 upprepar jag \u00e4ven: <\/span>Film \u00e4r b\u00e4st p\u00e5 bio<\/b><\/span><\/span>. Vilket skulle bevisas.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n En id\u00e9 i idet av Bj\u00f6rn Forseth<\/span><\/em><\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/forseth.se\/idet\/wp-content\/uploads\/2017\/03\/Bildexempel-1.gif\")
<\/a><\/p>\n<\/a> <\/span><\/p>\n<\/a> <\/span><\/p>\n<\/a> <\/span><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n