{"id":1177,"date":"2018-10-23T19:25:36","date_gmt":"2018-10-23T17:25:36","guid":{"rendered":"https:\/\/forseth.se\/idet\/?p=1177"},"modified":"2018-10-23T19:29:53","modified_gmt":"2018-10-23T17:29:53","slug":"modom-mord-och-morka-man","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/forseth.se\/?p=1177","title":{"rendered":"M\u00f6dom, mord och m\u00f6rka m\u00e4n"},"content":{"rendered":"

M<\/span><\/p>\n

\"\"<\/span><\/p>\n

M\u00f6dom, mord och m\u00f6rka m\u00e4n<\/span><\/span><\/strong><\/h1>\n

Nej, s\u00e5 lyder inte visan:<\/span><\/span><\/strong><\/h2>\n

\u00bbMandom, mod och morske m\u00e4n<\/span><\/span><\/strong><\/span><\/h2>\n

finns i gamla Sverge \u00e4n\u00ab<\/span><\/span><\/strong><\/span><\/h2>\n

ska det vara.<\/span><\/span><\/strong><\/h2>\n

 <\/p>\n

Med bokstaven M kan man f\u00e5 till det. Mer om det strax.<\/span><\/span><\/p>\n

Den amerikanske f\u00f6rfattaren Jack London<\/i> (1876 \u2013 1916) hade en f\u00f6rklaring till den vanliga barn- och ungdomsdr\u00f6mmen, i vilken man faller men vaknar innan man sl\u00e5r i backen. \u2013Fan ocks\u00e5, t\u00e4nker redan barnet (men sv\u00e4r f\u00f6rst\u00e5s inte), ty alla vill vi ju veta, hur det k\u00e4nns. London menar i sin roman om forntiden, F\u00f6re Adam<\/i> (1909), att dr\u00f6mmen \u00e4r ett ned\u00e4rvt minne fr\u00e5n den tid, d\u00e5 v\u00e5ra f\u00f6reg\u00e5ngare levde i tr\u00e4den, varifr\u00e5n de ibland ramlade ned. De, som upplevde att sl\u00e5 i backen, slog ju ihj\u00e4l sig \u2013 s\u00e5 d\u00e5 kunde ju inte deras minne av detta fortplantas. Enkelt!<\/span><\/span><\/p>\n

K\u00e4nslor v\u00e4cks g\u00e4rna av n\u00e5got enkelt minne eller n\u00e5gon bild, och s\u00e5dana reaktioner kan man iaktta hos den, vars k\u00e4nslor v\u00e4ckts. En stenh\u00e5rd trupputbildare \u2013 allts\u00e5 en milit\u00e4r officer med vana att tr\u00e4na soldater med stark pondus, skulle man kunna beskriva det som \u2013 blev p\u00e5 en rast s\u00e5som f\u00f6rvandlad, n\u00e4r han ber\u00e4ttade f\u00f6r en kollega vad han k\u00e4nde, n\u00e4r han tittade p\u00e5 ett foto av sitt lilla nyf\u00f6dda barn.<\/span><\/span><\/p>\n

En del klarar inte av d\u00e5liga minnen utan f\u00f6rlorar sin sj\u00e4lvkontroll av obehagliga p\u00e5minnelser. Det skulle inte vara bra f\u00f6r artens \u00f6verlevnad, om vi levde helt beroende av naturen. D\u00e5 skulle man bli ett l\u00e4tt byte f\u00f6r v\u00e5ldsammare individer. Det var ju den tiden London skrev om i F\u00f6re Adam. Men nu lever vi inte av naturen p\u00e5 det s\u00e4ttet l\u00e4ngre. F\u00f6r egen del \u00e4r jag inget under av k\u00e4nslosamhet och f\u00f6rlorar faktiskt inte sj\u00e4lvkontrollen s\u00e5 l\u00e4tt men \u00e4r f\u00f6r den skull ingen sten.<\/span><\/span><\/p>\n

I yngre dagar arbetade jag p\u00e5 ett skeppsvarv, d\u00e4r en fyrtiofem meter h\u00f6g kran en dag gick av p\u00e5 mitten \u2013 inf\u00f6r mig och framf\u00f6r mina f\u00f6tter. Ljudet av metall som rasslade som en ankark\u00e4tting, d\u00e5 kranarmen f\u00f6ll och resten av kranens \u00f6verdel f\u00f6ljde efter och knycklades ihop; det ljudet gl\u00f6mmer jag inte.<\/span><\/span><\/p>\n

P\u00e5 bio s\u00e5g jag senare en komedi, Monte Carlo-rallyt <\/i>eller Dessa fantastiska m\u00e4n i sina skumpande, skraltiga automobiler <\/i>(1969). Titelns stil, tiden d\u00e5 handlingen utspelade sig, regiss\u00f6ren och flera av sk\u00e5despelarna delade den filmen med en mycket framg\u00e5ngsrik komedi fem \u00e5r tidigare, Dessa fantastiska m\u00e4n i sina flygande maskiner.<\/i> Man skulle kunna kalla b\u00e4gge tv\u00e5 farser. Och jag hade roligt, men under sluttexterna p\u00e5 den f\u00f6rra av de tv\u00e5 filmerna, d\u00e5 man f\u00e5r en \u00f6verblick \u00f6ver hela Paris i b\u00f6rjan av nittonhundratalet, h\u00f6r man i stadens brus trafikkaos i samband med de gamla k\u00e4rrorna; man h\u00f6r p\u00e5 ljudet att n\u00e5got g\u00e5r snett \u2013 och s\u00e5 en krasch. Och vad ser vi? \u2013 Jo, (VARNING, spoiler!) Eiffeltornet skakar till och v\u00e4lter. Till samma ljud som n\u00e4r den d\u00e4r kranen kn\u00e4cktes.<\/span><\/span><\/p>\n

Uppriktigt sagt blev jag illa till mods av denna slutscen, fast jag visste att Eiffeltornet i verkligheten stod kvar. S\u00e5 m\u00e4rkligt \u00e4r vi konstruerade.<\/span><\/span><\/p>\n

I helgen s\u00e5g jag en gammal film av Ken Loach,<\/i> idag en 82-\u00e5rig regiss\u00f6r som fortfarande g\u00f6r film (filmstudion visade r\u00e4tt nyligen hans senaste, Jag, Daniel Blake<\/i> (2016), och i forntiden visade filmstudion hans stora genombrott, Kes, falken<\/i> fr\u00e5n 1970. Totalt har han regisserat 31 filmer, som g\u00e5tt p\u00e5 bio i Sverige. Och fler l\u00e4r det bli.<\/span><\/span><\/p>\n

Alltnog, i helgen s\u00e5g jag hans Riff-raff<\/i> fr\u00e5n 1991, i vilken outbildad arbetskraft utnyttjas inom den brittiska bygg- och rivningsbranschen med katastrofala olycksfall som f\u00f6ljd. I filmens bakgrundsvyer st\u00e5r hela bostadsomr\u00e5den i stil med v\u00e5ra svenska f\u00f6rorter tomma och igenbommade, som om det nyss hade varit krig. Men det var bara f\u00f6ljder av Margaret Thatchers<\/i> krossande av \u00bbthe spirit of ’45\u00ab, som Ken Loach kallat en av sina filmer och d\u00e5 syftat p\u00e5 andan av uppbyggnad av det goda samh\u00e4llet efter andra v\u00e4rldskriget. Maggie lyckades uppenbarligen; en av \u00e5sk\u00e5darna till Riff-raff ber\u00e4ttade f\u00f6r mig, att hon sj\u00e4lv som gift med en engelsman hade sett att Storbritannien s\u00e5g ut p\u00e5 detta s\u00e4tt vid varenda bes\u00f6k hon gjorde under ett stort antal \u00e5r. Dock inte nu l\u00e4ngre.<\/span><\/span><\/p>\n

I alla fall h\u00e4mnas ett par arbetare efter en sv\u00e5r arbetsolycka genom att br\u00e4nna ned hela renoveringsobjektet. Branden p\u00e5 bioduken v\u00e4ckte i mig en liknande k\u00e4nsla, som n\u00e4r Eiffeltornet blev p\u00e5k\u00f6rt. Det gjorde ont i magen. Visserligen var ingen levande d\u00e4r i branden, men jag hade sj\u00e4lv drabbats av en s\u00e5dan brand och kunde faktiskt inte ober\u00f6rt betrakta det jag s\u00e5g p\u00e5 filmduken. \u2013\u00a0Jaa, s\u00e5 \u00e4r vi konstruerade.<\/span><\/span><\/p>\n

En del av oss \u00e4r konstruerade med talfel eller n\u00e5gon annan begr\u00e4nsning av v\u00e5ra m\u00f6jligheter att ung\u00e5s sm\u00e4rtfritt med andra. P\u00e5 torsdag visar filmstudion en film om m\u00e4nniskor med s\u00e5dana brister. L\u00e5ter det sp\u00e4nnande? \u2013 Inte?<\/span><\/span><\/p>\n

Nej, det skulle inte jag heller tycka. Men lugn, det \u00e4r ett mycket romantiskt drama, inte en problemfilm. Huvudpersonen, en gymnasist i Paris (spelad av filmens regiss\u00f6r Sara Forestier),<\/i> stammar n\u00e4r hon inte \u00e4r hemma och \u00e4r s\u00e5 h\u00e4mmad av det, att hon har sv\u00e5rt att klara tillvaron. Men hon tittar p\u00e5 killar p\u00e5 mobilen som andra tjejer och kommer i kontakt med v\u00e4rldens Adonis (spelad av bildsk\u00f6ne Redouanne Harjane)<\/i>.<\/i> N\u00e4r de verkligen tr\u00e4ffas, visar det sig, att han \u00e4r lite \u00e4ldre \u00e4n hon och livn\u00e4r sig p\u00e5 d\u00f6dsf\u00f6raktande chicken race. Han k\u00f6r bil i full fart mot en mur i t\u00e4vlan med en annan bilist. Den som tidigast bromsar \u00e4r fegisen (chicken). P\u00e5 dessa t\u00e4vlingar satsar folk pengar.<\/span><\/span><\/p>\n

Och naturligtvis kommer detta omaka par i kontakt med varandra. Den stammande flickan och tuffingen med h\u00e4stsvans. Dock, f\u00e5r vi snart veta, har \u00e4ven han n\u00e5got undang\u00f6mt i garderoben.<\/span><\/span><\/p>\n

Eftersom jag den h\u00e4r g\u00e5ngen har sett filmen, kan jag g\u00e5 i god f\u00f6r den. S\u00e5 \u00e4r det ju inte alltid \u2013 jag skriver om filmer utan att veta n\u00e5got, skulle man kunna anklaga mig f\u00f6r. Det bjuder jag s\u00e5 g\u00e4rna p\u00e5!<\/span><\/span><\/p>\n

Men filmens namn, om vi f\u00e5r be! Jod\u00e5, den heter M.<\/i> Vad det st\u00e5r f\u00f6r kan ni sj\u00e4lva ta reda p\u00e5 p\u00e5 torsdag. Men f\u00f6r den, som k\u00e4nner till lite filmhistoria, kan det beh\u00f6vas en varudeklaration. Ty 1931 kom det en film med just det namnet, och den filmen blev en sensation som st\u00e5r sig \u00e4n idag.<\/span><\/span><\/p>\n

M<\/i> fr\u00e5n 1931 \u00e4r en mordhistoria av Fritz Lang<\/i> och utspelas i ett Berlin f\u00f6re Hitler. En pedofil g\u00e5r l\u00f6s, en som d\u00f6dar barn han v\u00e5ldtagit. Miljonstadens hela polisk\u00e5r \u00e4r ute p\u00e5 gatorna f\u00f6r att finna honom, s\u00e5 att ficktjuvar, falska tiggare och prostituerade inte i fred kan g\u00f6ra vad de brukar g\u00f6ra. Det leder till, att den undre v\u00e4rlden tr\u00e4ffas f\u00f6r att enas om gemensam kamp mot pedofilen. F\u00f6r att f\u00e5 lugn och ro f\u00f6r sina egna brott, f\u00f6rst\u00e5s. M st\u00e5r f\u00f6r M\u00f6rdare.<\/span><\/span><\/p>\n

M av 2017 ska allts\u00e5 inte f\u00f6rv\u00e4xlas med M av 1931.<\/span><\/span><\/p>\n

En id\u00e9 i idet av Bj\u00f6rn Forseth<\/span><\/span><\/em><\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

M M\u00f6dom, mord och m\u00f6rka m\u00e4n Nej, s\u00e5 lyder inte visan: \u00bbMandom, mod och morske m\u00e4n finns i gamla Sverge \u00e4n\u00ab ska det vara.   Med bokstaven M kan man f\u00e5 till det. Mer om det strax. Den amerikanske f\u00f6rfattaren Jack London (1876 \u2013 1916) hade en f\u00f6rklaring till den vanliga barn- och ungdomsdr\u00f6mmen, i … <\/p>\n

Forts\u00e4tt l\u00e4sa \u201dM\u00f6dom, mord och m\u00f6rka m\u00e4n\u201d<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-1177","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-uncategorized"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1177","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1177"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1177\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1184,"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1177\/revisions\/1184"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1177"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=1177"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=1177"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}