{"id":1194,"date":"2018-11-06T17:32:48","date_gmt":"2018-11-06T16:32:48","guid":{"rendered":"https:\/\/forseth.se\/idet\/?p=1194"},"modified":"2018-11-07T07:43:11","modified_gmt":"2018-11-07T06:43:11","slug":"dagens-apnytt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/forseth.se\/?p=1194","title":{"rendered":"Dagens Apnytt"},"content":{"rendered":"

C’EST LA VIE<\/span><\/p>\n

\"\"<\/span><\/p>\n

Dagens Apnytt<\/span><\/span><\/strong><\/h1>\n

M\u00e4nniskan kan vara f\u00e4hund, svinp\u00e4ls och dum som en ko. Men apa?<\/span><\/span><\/strong><\/h2>\n

 <\/p>\n

N\u00e4r Thomas Huxley<\/i> st\u00e4llde upp som representant f\u00f6r den fr\u00e5nvarande Charles Darwin<\/i> under en debatt om m\u00e4nniskans h\u00e4rstamning p\u00e5 Oxforduniversitetet 1860, fick han av biskop Samuel Wilberforce<\/i> fr\u00e5gan, huruvida han h\u00e4rstammade fr\u00e5n en apa p\u00e5 m\u00f6dernet eller f\u00e4dernet. Den gode biskopen ville f\u00f6rl\u00f6jliga Darwin och fick nog en del skrattare p\u00e5 sin sida, men i historiens ljus var det han som blev till \u00e5tl\u00f6je.<\/span><\/span><\/p>\n

Jag har f\u00e5tt ett gammalt exemplar av en dansk tidning, Abetidende<\/i> (Apbladet, Apposten eller Aptidningen \u2013 eller rentav Monkey Times?) fr\u00e5n den 23 oktober 1953*. F\u00f6rsta sidan (eller en l\u00f6psedel kanske det \u00e4r) uppfylls av denna text:<\/span><\/span><\/p>\n

PROTEST<\/span><\/span><\/p>\n

Vi a<\/b>ber<\/i><\/span><\/span><\/p>\n

protesterer mod at<\/i><\/span><\/span><\/p>\n

MENNESKENE<\/i><\/span><\/span><\/p>\n

p\u00e5st\u00e5r at<\/i><\/span><\/span><\/p>\n

de nedstammer<\/i><\/span><\/span><\/p>\n

fra<\/i><\/span><\/span><\/p>\n

OS<\/b><\/i><\/span><\/span><\/p>\n

Jojo, de har f\u00f6ljt med i debatten, de sm\u00e5 primaterna. Den \u00e4rade l\u00e4saren hade v\u00e4l ingen sv\u00e5righet att l\u00e4sa danskan, eller? \u2013 F\u00f6r s\u00e4kerhets skull tar vi den en g\u00e5ng till, nu p\u00e5 svenska:<\/span><\/span><\/p>\n

PROTEST<\/span><\/span><\/p>\n

Vi a<\/b>por<\/i><\/span><\/span><\/p>\n

protesterar mot att<\/i><\/span><\/span><\/p>\n

M\u00c4NNISKORNA<\/i><\/span><\/span><\/p>\n

p\u00e5st\u00e5r att<\/i><\/span><\/span><\/p>\n

de h\u00e4rstammar<\/i><\/span><\/span><\/p>\n

fr\u00e5n<\/i><\/span><\/span><\/p>\n

OSS<\/b><\/i><\/span><\/span><\/p>\n

Det hade de f\u00f6rst\u00e5s all anledning till 1953, och d\u00e5 m\u00e5ste man st\u00e4lla sig p\u00e5 de svagas sida \u2013 apornas i det h\u00e4r fallet \u2013 och s\u00e4lla sig till protesten. Men i sak hade de fel d\u00e5 och det \u00e4r fortfarande fel att h\u00e4vda, att Darwin p\u00e5st\u00e5tt n\u00e5got s\u00e5dant som l\u00f6psedeln beskriver. Apor och m\u00e4nniskor har samma f\u00f6rf\u00e4der, men de ena h\u00e4rstammar inte fr\u00e5n de andra. Vi tillh\u00f6r olika grenar. Med vi menar jag inte vi bj\u00f6rnar.<\/span><\/span><\/p>\n

Fast ibland kan man undra \u00f6ver sl\u00e4ktskapet. En indianska i Mexiko, Julia Pastrana,<\/i> f\u00f6ddes 1834 luden \u00f6ver hela kroppen och blev en utst\u00f6tt men fick det sedan \u00e4nd\u00e5 hyfsat som tj\u00e4nsteflicka i en guvern\u00f6rsfamilj och blev l\u00e4rd. Sin beg\u00e5vning till trots lockades hon som tjugo\u00e5ring med till New York av en typ, som visade upp henne som \u00bbapkvinnan\u00ab och tj\u00e4nade bra p\u00e5 henne men \u2013 kanske av anst\u00e4ndighetssk\u00e4l (det var ju \u00e4nd\u00e5 det pryda 1800-talet) \u2013 gifte sig med henne och fick en son lika luden som modern. <\/i>B\u00e5de mor och son avled dessv\u00e4rre n\u00e4stan genast.<\/span><\/span><\/p>\n

Varken Julias mor eller far var f\u00f6rst\u00e5s n\u00e5gon apa. Det g\u00e5r inte, vi \u00e4r olika arter. Men liksom enstaka individer av vilken art som helst kan f\u00f6das kritvita, s\u00e5 finns det ocks\u00e5 h\u00e4r en f\u00f6rklaring: h<\/i>ypertrikos<\/i> l\u00e4r egenskapen av fullst\u00e4ndig beh\u00e5ring heta. I bildtidningen Kina**<\/i> l\u00e4ste jag p\u00e5 den numera s\u00e5 f\u00f6rd\u00f6mda Mao Zedongs<\/i> tid en artikel om pojken Yu Zhenhuan<\/i> i Liaoning, som 1977 f\u00f6tts just s\u00e5 luden som Julia. Artikeln avbildade \u00bbett friskt och kraftigt barn\u00ab som \u00bbv\u00e4xer och utvecklas helt normalt\u00ab, vilket tycktes vara fallet ocks\u00e5 med de arton andra fall de k\u00e4nde till. Rent vetenskapligt ber\u00e4ttade artikeln om h\u00e5rvirvlar, som<\/span><\/span><\/p>\n

\u00bbskiljer sig fr\u00e5n den beh\u00e5ring som \u00f6vriga primater \u00e4n m\u00e4nniskan uppvisar, men liknar den beh\u00e5ring som det m\u00e4nskliga fostret uppvisar mellan ca femte och \u00e5ttonde m\u00e5naden\u00ab\u2026\u00bbBarnen utvecklas helt normalt b\u00e5de fysiskt och intellektuellt, och detsamma g\u00e4ller n\u00e4r de kommer upp i vuxen \u00e5lder.\u00ab<\/span><\/span><\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Om man kallar ludna medm\u00e4nniskor apor, s\u00e5 borde man v\u00e4l betrakta s\u00e5 kallade renrasiga svenskar som missfoster, eftersom de \u00e4r s\u00e5 vita. Jordens m\u00e4nniskor hade ju i begynnelsen hudf\u00e4rg \u00e5t det svarta h\u00e5llet till.<\/span><\/span><\/p>\n

Om detta m\u00e5 ni ber\u00e4tta f\u00f6r de gossar och flickebarn tillh\u00f6riga de horder som marscherar med fanor och klingande spel p\u00e5 valdagar och st\u00f6r, ty bland dem finns m\u00e5nga, som i likhet med den skrattretande biskop Wilberforce h\u00e4nger upp sig p\u00e5 s\u00e5dana yttre attribut.<\/span><\/span><\/p>\n

Den italienske regiss\u00f6ren Marco Ferreri<\/i> ville dock ge Julia Pastrana n\u00e5got slags uppr\u00e4ttelse. Han spelade 1964 in en film, som hette just det \u00f6desdigra, Apkvinnan, <\/i>och f\u00f6rlade d\u00e4rvid handlingen till efter andra v\u00e4rldskriget. Amerikanaren blev napolitanare, som uppt\u00e4ckte \u00bbapkvinnan\u00ab (Annie Girardot)<\/i> p\u00e5 ett kloster, som han \u00e5rligen h\u00e4lsade p\u00e5 i och engagerade henne i en kringresande cirkus som just \u2013 apkvinna. Det gick f\u00f6rst\u00e5s bra, men den unga tjejen blev \u00e4ldre och nunnorna kr\u00e4vde skilda rum p\u00e5 hotellen de \u00f6vernattade p\u00e5 \u2013 eller \u00e4ktenskap. Av ekonomiska sk\u00e4l valde karln det senare, och av pubertetssk\u00e4l valde flickan att kr\u00e4va sin \u00e4ktenskapliga r\u00e4tt. D\u00e4rav blev ett barn, som han f\u00f6rst ville bli av med men efter hustruns rasande reaktion ber\u00e4knade skulle kunna bli en kassakalv vid sidan av kassakon: \u00bbApkvinnan och apungen\u00ab.<\/span><\/span><\/p>\n

Fast de dog, precis som Julia och barnet i verkligheten. Men si \u2013 det gillade inte den anglosaxiska publiken, varp\u00e5 ett annat slut gjordes, d\u00e4r f\u00e4llen f\u00f6ll av fj\u00e4llan efter f\u00f6dseln p\u00e5 BB och mannen till slut blev tvungen att b\u00f6rja arbeta som alla andra \u2013 och sedan levde de lyckliga i alla sina dagar.<\/span><\/span><\/p>\n

Den var, som alla kan f\u00f6rst\u00e5, ingen komedi, denna film. Faktum \u00e4r \u00e4nd\u00e5, att den tog den ludna kvinnans parti och visade, att hon i alla andra avseenden \u00e4n p\u00e4lsen var som andra kvinnor.<\/span><\/span><\/p>\n

Veckans film p\u00e5 filmstudion \u00e4r d\u00e4remot en komedi. Det \u00e4r ont om s\u00e5dana nuf\u00f6rtiden, och p\u00e5 senare \u00e5r har franska filmer fyllt behovet av farser: Br\u00f6llopskaos<\/i> 2014, Familjen B\u00e9lier<\/i> samma \u00e5r och nu p\u00e5 torsdag C’est la vie!<\/i> fr\u00e5n 2017. Titeln \u00e4r helt annorlunda p\u00e5 franska, men hall\u00e5 \u2013 \u00e4r inte \u00bbC’est la vie!\u00ab ocks\u00e5 franska? Jod\u00e5, det betyder bara \u00bbS\u00e5n’t \u00e4r livet\u00ab och anses sl\u00e5 b\u00e4ttre \u00e4n originalet. F\u00f6r allt handlar ju om att dra publik, precis som titlarna p\u00e5 undertecknads kr\u00f6nikor \u00e4r valda f\u00f6r att locka l\u00e4sare.<\/span><\/span><\/p>\n

Det senare \u00e4r dock ingen st\u00f6rre succ\u00e9, eftersom jag inte verkar ha s\u00e5 m\u00e5nga l\u00e4sare, sedan jag l\u00e4mnade Kiruna annonsblad<\/i> och gick ut p\u00e5 n\u00e4tet. Men hvad fanden,<\/i> som danskarna s\u00e4ger, man kan ju bli k\u00e4nd postumt.<\/span><\/span><\/p>\n

Torsdagens film p\u00e5 Folkets hus handlar inte p\u00e5 minsta vis om \u00f6verm\u00e5tt av p\u00e4ls eller h\u00e5r utan \u00e4r en fars om en festarrang\u00f6r, som f\u00e5tt i uppdrag att arrangera ett br\u00f6llopskalas p\u00e5 ett gammalt slott. Ingenting f\u00e5r g\u00e5 snett med s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e4ster, men med s\u00e5 stor personalstyrka av k\u00f6kspersonal och servit\u00f6rer g\u00e5r f\u00f6rst\u00e5s allt snett.<\/span><\/span><\/p>\n

Den visas dagen innan Alff tr\u00e4der in p\u00e5 scenen f\u00f6r tjugonionde g\u00e5ngen. Kusin Alff \u2013 Arctic light filmfestival.<\/i> D\u00e5 blir det film f\u00f6r fulla muggar i nio dygn och filmstudion vilar en vecka p\u00e5 hanen. Bara njut!<\/span><\/span><\/p>\n

En id\u00e9 i idet av Bj\u00f6rn Forseth<\/span><\/span><\/em><\/p>\n

* KAJ BOJESENS ABE, Godkendt af Abesammenslutningens TURISTVAREUDVALG<\/span><\/span><\/p>\n

** Kina \u2116 5 1979<\/span><\/span><\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

C’EST LA VIE Dagens Apnytt M\u00e4nniskan kan vara f\u00e4hund, svinp\u00e4ls och dum som en ko. Men apa?   N\u00e4r Thomas Huxley st\u00e4llde upp som representant f\u00f6r den fr\u00e5nvarande Charles Darwin under en debatt om m\u00e4nniskans h\u00e4rstamning p\u00e5 Oxforduniversitetet 1860, fick han av biskop Samuel Wilberforce fr\u00e5gan, huruvida han h\u00e4rstammade fr\u00e5n en apa p\u00e5 m\u00f6dernet eller … <\/p>\n

Forts\u00e4tt l\u00e4sa \u201dDagens Apnytt\u201d<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-1194","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-uncategorized"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1194","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1194"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1194\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1214,"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1194\/revisions\/1214"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1194"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=1194"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=1194"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}