{"id":1238,"date":"2018-12-11T11:16:01","date_gmt":"2018-12-11T10:16:01","guid":{"rendered":"https:\/\/forseth.se\/idet\/?p=1238"},"modified":"2018-12-11T11:16:01","modified_gmt":"2018-12-11T10:16:01","slug":"vara-ute-och-slarva-med-vita-ungdomar-vad-ska-folk-saga","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/forseth.se\/?p=1238","title":{"rendered":"Vara ute och slarva med vita ungdomar \u2013 vad ska folk s\u00e4ga?"},"content":{"rendered":"

VAD SKA FOLK S\u00c4GA<\/span><\/h1>\n

\"\"<\/p>\n

Vara ute och slarva med vita ungdomar \u2013 vad ska folk s\u00e4ga?<\/span><\/span><\/strong><\/h1>\n

Alla f\u00e4der vill sina barns b\u00e4sta, men d\u00f6ttrar vet ju inte sitt eget b\u00e4sta, s\u00e5 bort med dem \u2013 p\u00e5 b\u00e4sta s\u00e4tt<\/strong> <\/span><\/span><\/h2>\n

N\u00e4r detta skrivs \u00e4r undertecknad p\u00e5 v\u00e4g s\u00f6derut mot solen. Lule\u00e5. Mitt klimatavtryck \u00e4r minimalt, d\u00e5 jag tagit t\u00e5get. En del sticker till New York \u00f6ver en helg som den naturligaste sak i v\u00e4rlden. Klimatavtrycket bryr de sig inte om, och billigt ska det vara. Billigt \u00e4r det, f\u00f6r att Chicagokonventionen 1944 f\u00f6rbj\u00f6d beskattning av flyget. De t\u00e4nkte v\u00e4l den g\u00e5ngen, att v\u00e4rlden genom flyget skulle n\u00e4rma l\u00e4nder och folk till varandra, vilket det v\u00e4l gjorde. N\u00e5gon klimatkris hade \u00e4nnu ingen t\u00e4nkt p\u00e5. Men idag tycks ingen v\u00e5ga ge sig p\u00e5 den konventionen, d\u00e5 redan 80 kronors p\u00e5slag p\u00e5 biljetten n\u00e4stan skr\u00e4mde slag p\u00e5 kommunalr\u00e5det i Lule\u00e5.<\/span><\/span><\/p>\n

Det normala s\u00e4ttet att ta sig till New York p\u00e5 vid den tid, d\u00e5 koventionen skrevs. var emellertid sj\u00f6v\u00e4gen. Som barn stod jag en g\u00e5ng och vinkade av Svenska Amerikalinjens magnifika Kungsholm (eller var det Gripsholm?) vid en kaj i G\u00f6teborg. Det tog v\u00e4l fem dagar, s\u00e5d\u00e4r, att komma fram. Det kallar jag att resa.<\/span><\/span><\/p>\n

En v\u00e4ninna reste i b\u00f6rjan av 1970-talet fr\u00e5n Tjeckoslovakien till Australien (vid den tiden fick man resan betald, om man bara inte l\u00e4mnade landet p\u00e5 tv\u00e5 \u00e5r) och fick d\u00e5 segla fr\u00e5n Portsmouth (eller var det Southampton?) till en hamn d\u00e4r nere p\u00e5 andra sidan. Det tog v\u00e4l en vecka. Det kallar jag att resa.<\/span><\/span><\/p>\n

Man kan ocks\u00e5 kalla det att resa att \u00e5ka fr\u00e5n Kiruna till Pyongyang med t\u00e5g, vilket jag gjorde 1979. Ett tusen ett hundra mil p\u00e5 tio dagar (en vecka i samma sovkup\u00e9 fr\u00e5n Moskva). Hade jag sett de sm\u00e5 byarna i de stora bj\u00f6rkskogarna, tittat ner i Bajkalsj\u00f6ns klara fj\u00e4llvatten eller upplevt den manchuriska st\u00e4ppen fr\u00e5n en flygplansf\u00e5t\u00f6lj? \u2013 Jag skulle inte tro det.<\/span><\/span><\/p>\n

Att resa p\u00e5 ytan \u00e4r att uppt\u00e4cka avst\u00e5nd och natur.<\/span><\/span><\/p>\n

Vill det sig riktigt \u00e4ventyrligt kan man bli uppbringad av pirater ocks\u00e5; det kan man i vissa vatten nuf\u00f6rtiden. Det \u00e4ventyret \u00f6nskar man nog inte mer \u00e4n en g\u00e5ng, f\u00f6rst\u00e5s, och pirater \u00e4r f\u00f6r \u00f6vrigt inte ett dugg charmiga med tr\u00e4ben, svart lapp f\u00f6r \u00f6gat och papegoja p\u00e5 axeln. De \u00e4r bara gangstrar.<\/span><\/span><\/p>\n

Icke desto mindre skulle jag vilja komma inseglande uppf\u00f6r Hudsonfloden f\u00f6rbi Frihetsgudinnan. F\u00e5r jag den chansen, tar jag till New York. Annars kan det vara, jag ser ju sta’n p\u00e5 teve varenda dag. En liknande dr\u00f6m hyste jag betr\u00e4ffande Leningrad, som en g\u00e5ng var Petrograd och tidigare \u00e4nd\u00e5 Sankt Petersburg och \u00e4r det nu igen: att vid inseglingen f\u00e5 sk\u00e5da alla guldkupoler p\u00e5 kyrkor och palats. Till slut fick jag det, och det var just s\u00e5 fint som jag hade f\u00f6rest\u00e4llt mig.<\/span><\/span><\/p>\n

En anledning till att f\u00e4rdas ytledes kan vara att g\u00f6ra det i f\u00e4drens sp\u00e5r. I f\u00e4ders sp\u00e5r f\u00f6r framtids segrar<\/i> \u00e4r ju Vasaloppets valspr\u00e5k, och visst kittlar den tanken ens fantasi. Det beh\u00f6ver inte ens vara ens egna f\u00e4ders sp\u00e5r man f\u00f6ljer, bara n\u00e5gon man l\u00e4st eller h\u00f6rt om verkligen har tagit den v\u00e4gen. N\u00e4r filmstudion visade Den 12e mannen,<\/i> n\u00e4mnde jag, att en marsch i Jan Baalsruds sp\u00e5r arrangerades i Nordnorge. Och att g\u00e5 i Lisbet Salanders<\/i> sp\u00e5r (M\u00e4n som hatar kvinnor <\/i>med flera) genom Stockholm eller Kurt Wallanders<\/i> i Ystad (M\u00f6rdare utan ansikte<\/i> med flera) har blivit rena turistindustrin. Folk som g\u00e5r mycket p\u00e5 filmstudions visningar kan f\u00e5 uppslag till s\u00e5dana vandringar. Eva Lindfors<\/i> och Marie \u00d6hgren<\/i> \u00e4r ett par s\u00e5dana. De \u00e4r f\u00f6rmodligen f\u00f6r\u00e4lskade i Paris, ty de har gett ut en handledning till sagda stad utifr\u00e5n filmupplevelser: Film\u00e4lskarens guide till Paris<\/i> (Stockholm 2017). I den kan man f\u00e5 veta, att i Woody Allens<\/i> film Midnatt i Paris<\/i> (2011) promenerar huvudpersonen i sin ensamhet p\u00e5 bron Pont Alexandre III, n\u00e4r han h\u00e4ndelsevis st\u00f6ter p\u00e5 en parisiska som han tidigare m\u00f6tt p\u00e5 en loppmarknad\u2026 Am\u00e9lie fr\u00e5n Montmartre<\/i> (Audrey Tautou)<\/i> k\u00e4nner sig harmonisk, n\u00e4r hon 2001 g\u00e5r \u00f6ver g\u00e5ngbron Pont des Artes. Lika lugnt \u00f6ver samma bro strosar Jason Bourne (Matt Damon)<\/i> \u00e5ret efter i The Bourne identity,<\/i> sedan han undanr\u00f6jt n\u00e5gra hinder i sin v\u00e4g mot sin identitet. Tidigare har han st\u00e4mt tr\u00e4ff p\u00e5 en annan bro, Pont Neuf, med en man som ska k\u00e4nna till hans r\u00e4tta identitet. (F\u00f6r den som inte sett filmserien om Bourne, kan det l\u00e5ta idylliskt, men det \u00e4r inga dunungar som umg\u00e5s i de filmerna, om man s\u00e4ger s\u00e5.)<\/span><\/span><\/p>\n

Pont Neuf \u00e4r v\u00e4rd en egen historia. Den invigdes 1607 och fick en egen film 1991 i De \u00e4lskande p\u00e5 Pont Neuf.<\/i> N\u00e4stan hela filmen utspelar sig p\u00e5 bron \u00bbd\u00e4r den halte eldslukaren Alex (Denis Lavant)<\/i> bor och d\u00e4r han m\u00f6ter Mich\u00e8le (Juliette Binoche)<\/i> som oroar sig f\u00f6r en \u00f6gonsjukdom.\u00ab<\/span><\/span><\/p>\n

Nu \u00e4r Paris emellertid en betydligt mer hektiskt stad \u00e4n Kiruna:<\/span><\/span><\/p>\n

\u00bbMen hela milj\u00f6n \u00e4r en bluff. Det \u00e4r inte l\u00e4tt att filma i centrala Paris och s\u00e4rskilt inte n\u00e4r man m\u00e5ste st\u00e4nga av trafiken p\u00e5 en s\u00e5 viktig led som Pont Neuf. M\u00e5nga tillst\u00e5nd fr\u00e5n myndigheter beh\u00f6vs, och n\u00e4r regiss\u00f6ren Leos Carax<\/i> \u00e4ntligen hade f\u00e5tt de papper som beh\u00f6vdes f\u00f6r att st\u00e4nga av bron i tre veckor sommaren 1988, blev den manlige huvudrollsinnehavaren Denis Lavant sjuk.\u00ab<\/span><\/span><\/p>\n

Vilken svikare! Det hade inte n\u00e5gon av de stora demonregiss\u00f6rerna godtagit. Men den h\u00e4r l\u00e4t bygga upp en kopia av bron med omgivningar i Montpellier i st\u00e4llet och spelade in filmen d\u00e4r. Allt \u00e4r illusion.<\/span><\/span><\/p>\n

Broar tycks vara en v\u00e4sentlig del av den h\u00e4r stadens identitet, s\u00e5 ofta som de \u00e4r med i filmer. Men ibland finns det f\u00e4rja. Enligt boken st\u00e5r tv\u00e5 biografer med tillh\u00f6rande bokhandel och restaurang mitt emot varandra p\u00e5 var sin sida av kanalen Bassin de Villette (invigd 1808 av Napoleon,<\/i> f\u00f6r \u00f6vrigt), och har man sett en film p\u00e5 den ena och visar upp biljett till en film p\u00e5 den andra, f\u00e5r man gratis \u00e5ka \u00f6ver med b\u00e5ten Z\u00e9ro de conduite<\/i> till den andra sidan. B\u00e5ten \u00e4r d\u00f6pt efter en kortfilm med det namnet fr\u00e5n 1933, gjord av Jean Vigo.<\/i> Det betyder f\u00f6r \u00f6vrigt \u00bbfri \u00f6verfart\u00ab, och id\u00e9n kanske kan vara n\u00e5got f\u00f6r Arctic light filmfestival att ta efter, n\u00e4r en ny biograf i nya centrum ska anv\u00e4ndas medan en i det gamla st\u00e5r kvar. Fast inte med b\u00e5t utan med renrajd eller n\u00e5got.<\/span><\/span><\/p>\n

F\u00f6lja i en faders sp\u00e5r kan man ocks\u00e5 g\u00f6ra efter att ha sett denna torsdags film p\u00e5 filmstudion, Vad ska folk s\u00e4ga? <\/i>(2017), men d\u00e5 blir det l\u00e5ngresa av. En sexton\u00e5rig j\u00e4nta i Oslo \u00e4r norska men f\u00f6r\u00e4ldrarna \u00e4r fr\u00e5n Pakistan. Hon \u00e4lskar sin pappa men \u00e4lskar ocks\u00e5 sina kamrater i och utanf\u00f6r skolan. \u2013 Men s\u00e5 skickar fadern henne till hans hemland f\u00f6r att giftas bort.<\/span><\/span><\/p>\n

Mot hennes vilja, f\u00f6rst\u00e5s. Och hon g\u00f6r motst\u00e5nd. Men hur klarar man av att g\u00f6ra det, n\u00e4r man \u00e4r helt ensam i en omgivning, som tycker detta \u00e4r det naturliga?<\/span><\/span><\/p>\n

Nordisk film nuf\u00f6rtiden ligger p\u00e5 en h\u00f6g niv\u00e5. Och Norge g\u00f6r inte bara rafflare som \u00bbDen 12e mannen\u00ab utan \u00e4ven dramer som detta.<\/span><\/span><\/p>\n

\n

En id\u00e9 i idet av Bj\u00f6rn Forseth<\/span><\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

VAD SKA FOLK S\u00c4GA Vara ute och slarva med vita ungdomar \u2013 vad ska folk s\u00e4ga? Alla f\u00e4der vill sina barns b\u00e4sta, men d\u00f6ttrar vet ju inte sitt eget b\u00e4sta, s\u00e5 bort med dem \u2013 p\u00e5 b\u00e4sta s\u00e4tt N\u00e4r detta skrivs \u00e4r undertecknad p\u00e5 v\u00e4g s\u00f6derut mot solen. Lule\u00e5. Mitt klimatavtryck \u00e4r minimalt, d\u00e5 jag … <\/p>\n

Forts\u00e4tt l\u00e4sa \u201dVara ute och slarva med vita ungdomar \u2013 vad ska folk s\u00e4ga?\u201d<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-1238","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-uncategorized"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1238","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1238"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1238\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1240,"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1238\/revisions\/1240"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1238"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=1238"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=1238"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}