{"id":1707,"date":"2020-05-26T18:15:05","date_gmt":"2020-05-26T16:15:05","guid":{"rendered":"https:\/\/forseth.se\/idet\/?p=1707"},"modified":"2021-03-09T11:34:56","modified_gmt":"2021-03-09T10:34:56","slug":"pa-en-strand","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/forseth.se\/?p=1707","title":{"rendered":"P\u00e5 en strand"},"content":{"rendered":"

P\u00c5 CHESIL BEACH<\/span><\/p>\n

\"\"<\/span><\/p>\n

P\u00e5 en strand<\/span><\/span><\/strong><\/h3>\n

L\u00e4mna ingen sten ov\u00e4nd, om du ska skriva om en strand \u2013 men framf\u00f6r allt: ta ingen sten med dig!<\/span><\/span><\/strong><\/h2>\n

 <\/p>\n

Blir man fumligare med \u00e5ren? Antagligen. Men lika s\u00e4kert \u00e4r, att man helst inte vill erk\u00e4nna det f\u00f6r sig sj\u00e4lv. Undertecknad tappar konformade glas i vasken vid disk, verktyg flyger ur handen n\u00e4r de som b\u00e4st beh\u00f6vs och att h\u00e4lla upp en kopp kaffe l\u00e4mnar alltid en droppe p\u00e5 bordet eller fatet efter sig.<\/span><\/span><\/p>\n

Men s\u00e5 s\u00e5g jag en ung man i bastun \u00f6ppna en shampoflaska, s\u00e5 att korken fl\u00f6g all v\u00e4rldens v\u00e4g. Det var hoppfullt.<\/span><\/span><\/p>\n

V\u00e4rre \u00e4r det v\u00e4l att sl\u00e5 sig hela tiden. Hur kan en m\u00e4nniska sl\u00e4ppa ned en sopp\u00e5se i sin nya soptunna p\u00e5 landet och g\u00e5 d\u00e4rifr\u00e5n med en s\u00e5rskada p\u00e5 n\u00e4sroten, som om det varit slagsm\u00e5l? (Tja, jag vann i alla fall \u00f6ver tunnan.)<\/span><\/span><\/p>\n

Och hur kan man st\u00e4nga frysd\u00f6rren utan att f\u00f6rst dra \u00e5t sig huvudet, s\u00e5 att man n\u00e4stan leml\u00e4star sitt \u00f6ra? \u2013 Att man nattetid g\u00e5r och kissar utan att t\u00e4nda och d\u00e5 g\u00e5r rakt in i kanten p\u00e5 den toalettd\u00f6rr man just \u00f6ppnat, det kan v\u00e4l bortf\u00f6rklaras med, att man varit s\u00f6mndrucken. Men i vanliga fall, utan att man varit drucken alls?<\/span><\/span><\/p>\n

Det h\u00e4r var v\u00e4ntat. P\u00e5 ett polskt \u00e5ngt\u00e5g i min gr\u00f6na ungdom satt vi ett g\u00e4ng unga och barn i en kup\u00e9 av den sort, d\u00e4r det finns sex sittplatser. En \u00e4ldre polack tog miste och kom in i v\u00e5r kup\u00e9, f\u00f6rstod emellertid av spr\u00e5kf\u00f6rbistringen att han tagit fel och t\u00e4nkte d\u00e5 v\u00e4nda om. Men det k\u00e4ndes v\u00e4l aningen oartigt, s\u00e5 han ville s\u00e4ga n\u00e5gra ord p\u00e5 \u00e5tminstone tyska f\u00f6rst och lutade sig d\u00e4rvid ledigt mot det lilla f\u00f6nsterbordet.<\/span><\/span><\/p>\n

Sm\u00e5 f\u00f6nsterbord p\u00e5 den tidens polska t\u00e5g kunde f\u00e4llas ned medelst en hake p\u00e5 undersidan. Det var just vad den nu gjorde. Mannen halkade till och f\u00f6rs\u00f6kte s\u00e4tta ihop bordet igen, med blandat resultat. Nu fann han det b\u00e4st att avl\u00e4gsna sig, gick ut i korridoren och vinkade d\u00e4rifr\u00e5n med ett generat leende \u00e5t oss, samtidigt som han st\u00e4ngde skjutd\u00f6rren. Men drar man i den ena d\u00f6rrhalvan p\u00e5 en s\u00e5dan skjutd\u00f6rr, f\u00f6ljer den andra med. Mannen st\u00e4ngde allts\u00e5 skjutd\u00f6rren \u00f6ver sin egen vinkande arm.<\/span><\/span><\/p>\n

Detta \u00e4r vad jag g\u00e5tt och v\u00e4ntat p\u00e5 f\u00f6r egen del. Det \u2013 och v\u00e4rre \u00e4nd\u00e5 \u2013 h\u00e4nde mig p\u00e5 ett norskt t\u00e5g ny\u00e5ret 2017, pinsamt beskrivet i kr\u00f6nikan \u00bbPett\u2019son i Amerikat eller Mr Bean i Norge\u00ab i januari 2018. S\u00e5dant ser man annars mest p\u00e5 bio. Mister Bean,<\/i> exempelvis, eller Peter Sellers<\/i> i Oh, vilket party! <\/i>(1968). Verkligheten \u00e4r b\u00e4st p\u00e5 bio, det \u00e4r min absoluta \u00f6vertygelse!<\/span><\/span><\/p>\n

Aprop\u00e5 bio, s\u00e5 \u00e4r det p\u00e5 torsdag s\u00e4songsavslutning f\u00f6r Kiruna filmstudio p\u00e5 Folkets hus efter 23 filmer (plus n\u00e5gra f\u00f6r Sn\u00f6festivalen). Den avslutande filmen, denna vecka allts\u00e5, har lite grand med fumlighet att g\u00f6ra. Vi har v\u00e4l alla i v\u00e5r ungdom fumlat med kl\u00e4der eller kroppsdelar p\u00e5 n\u00e5gon av det andra k\u00f6net av r\u00e4dsla f\u00f6r att g\u00f6ra \u00bbfel\u00ab. Som om det funnes n\u00e5got fel. Det \u00e4r bland annat av det sk\u00e4let, som man skriver sk\u00f6nlitteratur och filmar den. Vi ser andra fumla, f\u00f6r att de \u00e4r sexuellt ovana och\/eller h\u00e4mmade av religi\u00f6sa vanor eller moralkakor, och s\u00e5 uppt\u00e4cker vi, att vi inte har varit ensamma. Det kan vara f\u00f6rl\u00f6sande. Eller s\u00e5 har vi t\u00e4nkt, att det \u00e4r sk\u00f6nt att man inte \u00e4r kvar i den \u00e5ldern. Medel\u00e5ldern f\u00e5r liksom ett f\u00f6rsk\u00f6nande skimmer.<\/span><\/span><\/p>\n

\u00c4nd\u00e5 \u00e4r det alltid r\u00f6rande med det d\u00e4r f\u00f6rsta. Och inte var det s\u00e5 l\u00e4nge sedan vi i v\u00e5r del av v\u00e4rlden var f\u00e5ngna i seder och bruk, som dagens unga inte ens har h\u00f6rt talas om. T\u00e4nk bara, hur f\u00f6r\u00e4ldrarna talade om \u00bbhemgift\u00ab och om vem som skulle betala vad\u2026 Det blev bara ett ord f\u00f6r v\u00e5r generation. Och antagligen en ekonomisk l\u00e4ttnad f\u00f6r generationen som n\u00e4mnt ordet.<\/span><\/span><\/p>\n

Avslutningsfilmen \u00e4r filmatiserad roman efter en engelsk f\u00f6rfattare, Ian McEwan.<\/i> Ett par nygifta ungdomar ska 1962 ha sin br\u00f6llopsnatt. Men hur g\u00f6r man?<\/span><\/span><\/p>\n

Ska det f\u00f6rest\u00e4lla ungdomar \u00e4r det bra om sk\u00e5despelarna \u00e4r unga. Billy Howle<\/i> spelar grabben och \u00e4r f\u00f6dd 1989. Det \u00e4r ju 31 \u00e5r, hm\u2026 Saoirse Ronan<\/i> spelar tjejen, hon \u00e4r f\u00f6dd 1994, det blir 26 i alla fall. Hon har f\u00f6rresten tidigt varit p\u00e5 tiljan eller i alla fall bioduken. Filmstudion har visat henne i Brooklyn<\/i> (2015) och Lady Bird<\/i> (2017), och visst har hon verkat som en flicksn\u00e4rta.<\/span><\/span><\/p>\n

F\u00f6rfattaren har skrivit manus till denna P\u00e5 Chesil beach<\/i> (2017), och titeln antyder st\u00e4llet f\u00f6r br\u00f6llopet: en av dessa engelska str\u00e4nder med strandhotell man alltid ser p\u00e5 film. Till skillnad fr\u00e5n m\u00e5nga franska str\u00e4nder, som givit upphov till uttrycket \u00bbriviera\u00ab, \u00e4r det inte alltid de engelska best\u00e5r av triljoner och \u00e5ter triljoner av sandkorn. Engelska str\u00e4nder best\u00e5r ofta av sm\u00e5 stenar enligt min erfarenhet. De har v\u00e4l sin charm, de ocks\u00e5. Ian McEwan tog n\u00e5gra med sig och la p\u00e5 skrivbordet, n\u00e4r han skulle skriva romanen. Kanske f\u00f6r inspirationens skull eller f\u00f6r att plocka upp dem med t\u00e5rna fr\u00e5n golvet \u2013 vad vet jag om hans kr\u00e4mpor eller b\u00f6jelser?<\/span><\/span><\/p>\n

Men han n\u00e4mnde dessa sm\u00e5 stenar i ett teveprogram. Det skulle han inte ha gjort. Efter angrepp fr\u00e5n milj\u00f6v\u00e4nner och hot om vite fr\u00e5n aktuell tingsr\u00e4tt, la han dem tillbaka.<\/span><\/span><\/p>\n

I vittnens \u00e5syn? \u2013 Ett t\u00e4nkv\u00e4rt dilemma f\u00f6r v\u00e5ra kommande litter\u00e4ra giganter.<\/span><\/span><\/p>\n

Trevlig sommar! s\u00e4ger undertecknad och \u00e5terkommer till filmvisningarna i september.<\/span><\/span><\/p>\n

En id\u00e9 i idet av Bj\u00f6rn Forseth<\/span><\/span><\/em><\/p>\n

PS<\/span><\/span><\/p>\n

\u00bbP\u00e5 en strand\u00ab avviker medvetet fr\u00e5n P\u00e5 stranden,<\/i> som var en brittisk-australisk roman av Nevil Shute<\/i> med f\u00f6rf\u00e4rande (realistiskt) inneh\u00e5ll 1958. Filmad \u00e5ret d\u00e4refter.<\/span><\/span><\/p>\n

DS<\/span><\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

P\u00c5 CHESIL BEACH P\u00e5 en strand L\u00e4mna ingen sten ov\u00e4nd, om du ska skriva om en strand \u2013 men framf\u00f6r allt: ta ingen sten med dig!   Blir man fumligare med \u00e5ren? Antagligen. Men lika s\u00e4kert \u00e4r, att man helst inte vill erk\u00e4nna det f\u00f6r sig sj\u00e4lv. Undertecknad tappar konformade glas i vasken vid disk, … <\/p>\n

Forts\u00e4tt l\u00e4sa \u201dP\u00e5 en strand\u201d<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-1707","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-uncategorized"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1707","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1707"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1707\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1937,"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1707\/revisions\/1937"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1707"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=1707"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=1707"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}