Bj\u00f6rn Forseth<\/p>\n\n\n\n
Polanski<\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n och<\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n Dickens<\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n Inledande f\u00f6redrag 2011-04-14<\/p>\n\n\n\n till Kiruna filmstudios f\u00f6rest\u00e4llningar av<\/p>\n\n\n\n Oliver Twist<\/p>\n\n\n\n och<\/p>\n\n\n\n The ghost writer<\/p>\n\n\n\n med sentida korrekturr\u00e4ttelser<\/p>\n\n\n\n De som kom p\u00e5 f\u00f6rra veckans f\u00f6rest\u00e4llning p\u00e5 folkh\u00f6gskolan vet, att f\u00f6redraget uppsk\u00f6ts till idag. D\u00e5 var det Oliver Twist<\/em> jag skulle tala om, Roman Polanskis <\/em>film fr\u00e5n 2005, i kv\u00e4ll ska vi se hans senaste: The ghost writer.<\/em><\/p>\n\n\n\n Detta betyder f\u00f6rst\u00e5s \u201dsp\u00f6kskrivaren\u201d, vilket inte \u00e4r en helt ovanlig f\u00f6reteelse. Det \u00e4r popul\u00e4rt bland avdankade politiker, aff\u00e4rsm\u00e4n och andra med stora egon eller h\u00e4ndelserika liv att anlita n\u00e5gon annan att formulera sina livs historier, n\u00e4r de sj\u00e4lva inte har formuleringskonstens g\u00e5va. Men skam den som t\u00e4nker illa d\u00e4rom. S\u00e5dana anlitade f\u00f6rfattare i st\u00e4llet f\u00f6r f\u00f6rfattaren sj\u00e4lv kallas allts\u00e5 sp\u00f6kskrivare.<\/p>\n\n\n\n M\u00f6jligen tycker filmbolagen att de med en engelsk titel kan locka unga \u00e5sk\u00e5dare som inte genomsk\u00e5dar namnet utan tror att det \u00e4r n\u00e5got slags skr\u00e4ckfilm de ska se. Och varf\u00f6r inte, n\u00e4r Roman Polanski har gjort den? Ty denne man gjorde sig tidigt k\u00e4nd f\u00f6r att beskriva skr\u00e4ckartade h\u00e4ndelser p\u00e5 bioduken.<\/p>\n\n\n\n Efter att ha gjort en rad kortfilmer i hemlandet Polen, d\u00e4r han studerade p\u00e5 Statens filmskola i \u0141\u00f3d\u017a, och \u00e4ven ett par kortfilmer i Frankrike efter examen p\u00e5 filmskolan 1959, slog han igenom med buller och b\u00e5ng med sin f\u00f6rsta l\u00e5ngfilm Kniven i vattnet<\/em> 1962. Han fick en oscar f\u00f6r b\u00e4sta icke-engelskspr\u00e5kiga film, som var den f\u00f6rsta betydande polska efterkrigsfilmen utan krigsmotiv. Den blev ocks\u00e5 en kassasucc\u00e9 i v\u00e4st, och undertecknad minns, att den gick som fotoserie i ungdomstidningen Bild-journalen. Det s\u00e4ger v\u00e4l n\u00e5got om kulturutbudet p\u00e5 den tiden, att en polsk film med ok\u00e4nd personbes\u00e4ttning kunde behandlas i en popul\u00e4r ungdomstidning som vore den Pirates of the Carribean<\/em> eller n\u00e5got.<\/p>\n\n\n\n \u201dKniven i vattnet\u201d tycks i f\u00f6rstone alldaglig men har ett mycket ot\u00e4ckt inneh\u00e5ll, d\u00e4r ett par vanliga m\u00e4nniskor tr\u00e4ffar en tredje, som efterhand visar sig vara allt annat \u00e4n vanlig.<\/p>\n\n\n\n Polanski tyckte inte kommunismen var kul i l\u00e4ngden och flyttade till Frankrike och sedan till Storbritannien, d\u00e4r han gjorde ny succ\u00e9 med Repulsion<\/em> 1965, \u00e4nnu en ot\u00e4ck film om vanliga m\u00e4nniskor som inte alltid visar s\u00e5 vanliga sidor, d\u00e4r en ung Catherine Deneuve <\/em>jagas av sina inre demoner. Jag minns att folk i salongen skrek vid ett tillf\u00e4lle, n\u00e4r en sv\u00e4ngande spegeld\u00f6rr ett f\u00f6rsvinnande \u00f6gonblick visade n\u00e5got i spegeln d\u00e4r inget borde ha varit\u2026<\/p>\n\n\n\n \u00c5ret efter gjorde han en annan engelsk film med det franska namnet Cul-de-sac,<\/em> vilket p\u00e5 b\u00e4gge spr\u00e5ken betyder \u201d\u00e5terv\u00e4ndsgr\u00e4nd\u201d och \u00e4r en m\u00e5h\u00e4nda mindre skr\u00e4ckfylld och mer bisarr komedi.<\/p>\n\n\n\n N\u00e4sta \u00e5r igen, allts\u00e5 1967, var det komedidags igen, \u00e5ter bisarrt och en aning ot\u00e4ckt: Vampyrernas natt.<\/em> Filmen \u00e4r en parodi p\u00e5 vampyrmyten, men vampyrerna vinner\u2026<\/p>\n\n\n\n Polanski spelade sj\u00e4lv med i den och gifte sig sedermera med dess kvinnliga huvudrollsinnehavare, Sharon Tate.<\/em><\/p>\n\n\n\n Ett \u00e5r till gick, och s\u00e5 var Polanski i Hollywood och gjorde Rosemary\u2019s baby<\/em> med Mia Farrow<\/em> som blir p\u00e5 sm\u00e4llen av ingen mindre \u00e4n dj\u00e4vulen. Nu tangerade han st\u00e4mningen i \u201dRepulsion\u201d, och kassasucc\u00e9n blev om m\u00f6jligt \u00e4nnu st\u00f6rre.<\/p>\n\n\n\n D\u00e4refter gjorde Polanski n\u00e5gra \u00e5rs paus, jag \u00e5terkommer till varf\u00f6r. \u00c5terkomsten 1971 blev fullst\u00e4ndigt humorbefriad: Macbeth<\/em> i en ruskigt blodig version som uppfyllde den bibliska v\u00e5ldsamhet Shakespeare<\/em> hade beskrivit.<\/p>\n\n\n\n Nu hoppar jag i mannens digra produktion fram till The pianist<\/em> 2002, d\u00e4r han \u00e5ter filmade i Polen om en man i Warszawas judiska getto \u00f6verlevande i ruinerna kriget igenom, delvis med hj\u00e4lp av en tysk officer. F\u00f6r denna film h\u00f6stade Polanski in en m\u00e4ngd priser, bland annat en oscar till, vilken han inte v\u00e5gade \u00e5ka och ta emot.<\/p>\n\n\n\n S\u00e5, l\u00e5t oss koppla samman Pianisten-filmen med det verkliga gettot under andra v\u00e4rldskriget. I ett s\u00e5dant getto i staden Krak\u00f3w sp\u00e4rrades Roman Polanskis familj in efter den tyska ockupationen. Som sex\u00e5ring bevittnade han sj\u00e4lv en deportation av kvinnor, d\u00e4r en av dem inte kunde h\u00e5lla takten och helt sonika sk\u00f6ts ihj\u00e4l inf\u00f6r pojkens \u00f6gon av en tysk soldat.<\/p>\n\n\n\n F\u00f6r\u00e4ldrarna f\u00f6rdes b\u00e4gge till koncentrationsl\u00e4ger, till var sitt. Mamman dog och pappan \u00f6verlevde. Men pojken Roman hade redan flytt fr\u00e5n gettot 1943, som tio\u00e5ring. Han \u00f6verlevde liksom pianisten kriget, bland annat genom att ty sig till kristna familjer p\u00e5 landet, l\u00e4ra sig kristna seder och bruk och \u00e4ndra namnet till ett som klingade mer kristet. Han h\u00f6ll dock p\u00e5 att avsl\u00f6jas av en nitisk katolsk pr\u00e4st, som inte tyckte han var \u201den av dem\u201d och under sin kringstr\u00f6vande krigstillvaro anv\u00e4ndes han en g\u00e5ng av tyska soldater som m\u00e5ltavla under en skytte\u00f6vning.<\/p>\n\n\n\n M\u00f6jligen finns det en psykologisk f\u00f6rklaring till Polanskis m\u00e5nga g\u00e5nger m\u00e4nniskopessimistiska filmer, och kanske finns det mer \u00e4n jag har n\u00e4mnt.<\/p>\n\n\n\n Roman Polanski skildes fr\u00e5n sin polska hustru samtidigt med att han gjorde \u201dKniven i vattnet\u201d. \u00c4ktenskapet med Sharon Tate 1968 efter \u201dVampyrernas natt\u201d blev inte l\u00e5ngvarigt, f\u00f6r ett och ett halvt \u00e5r senare fick hustrun uppleva en verklig vampyrernas natt, n\u00e4r Roman var och jobbade i London. Den p\u00e5t\u00e4nda s\u00e5 kallade Mansonligan<\/em> tog sig in i familjens hem och torterade och leml\u00e4stade Sharon Tate till d\u00f6ds. Sin fr\u00e5nvaro den natten s\u00e4ger sig Polanski aldrig ha kunnat f\u00f6rsona sig med.<\/p>\n\n\n\n Som om inte det var nog misst\u00e4nkte den amerikanska polisen i b\u00f6rjan honom sj\u00e4lv f\u00f6r inblandning i mordet med argumenteringen, att han ju var lagd \u00e5t det bestialiska h\u00e5llet; det hade man ju sett p\u00e5 bio\u2026<\/p>\n\n\n\n Polanski \u00e4r sedan 1989 gift med en fransyska och bosatt i Frankrike men v\u00e5gar allts\u00e5 inte \u00e5ka till USA. Orsaken d\u00e4rtill \u00e4r inte Mansonmordet utan att han 1977 \u00e5talades f\u00f6r \u00f6vergrepp p\u00e5 en 13-\u00e5rig fotomodell, varp\u00e5 han raskt stack till Europa, d\u00e4r han faktiskt f\u00f6r tv\u00e5 \u00e5r sedan greps i Schweiz och riskerade utl\u00e4mning p\u00e5 amerikanernas beg\u00e4ran. Beg\u00e4ran villfors dock inte.<\/p>\n\n\n\n Och vad har detta med \u201dOliver Twist\u201d att g\u00f6ra? Jo, f\u00f6r er som s\u00e5g den filmen f\u00f6rra veckan m\u00e5ste det nu ha g\u00e5tt upp en talgdank. Tio\u00e5rige Polanskis egna upplevelser under andra v\u00e4rldskriget \u00e4r ju inte l\u00e5ngt ifr\u00e5n tio\u00e5rige Oliver Twists!<\/p>\n\n\n\n Charles Dickens<\/em> skrev popul\u00e4ra romaner i mitten och andra halvan av 1800-talet, vilka gick som f\u00f6ljetonger i tidens tidningar. Ofta skrev han avsnitten allteftersom med dramatiska slut, som skulle tvinga l\u00e4sarna att k\u00f6pa n\u00e4sta nummer f\u00f6r att f\u00e5 reda p\u00e5 hur det gick. Precis som i moderna tv\u00e5loperor utan slut fick han motta l\u00e4sarnas synpunkter och \u00f6nskem\u00e5l och tillfredsst\u00e4llde dem ibland. Slutet p\u00e5 historien var allts\u00e5 inte alltid given.<\/p>\n\n\n\n Dickens produktion \u00e4r s\u00e5 diger, att jag inte kan n\u00e4mna alla hans verk. Flera andra romaner \u00e4n den om Oliver b\u00e4r personnamn som David Copperfield, Nicholas Nickleby<\/em> och Lilla Dorrit<\/em> och filmatiseringarna \u00e4r \u00e5tskilliga: Lysande utsikter, Tv\u00e5 st\u00e4der, En julsaga<\/em> och s\u00e5 vidare.<\/p>\n\n\n\n Visste ni f\u00f6rresten, att det \u00e4r ur \u201dEn julsaga\u201d det engelska namnet p\u00e5 Joakim von Anka<\/em> kommer? \u201dEn julsaga\u201d, \u00e4ven kallad En sp\u00f6khistoria vid jul<\/em> eller dito p\u00e5 prosa<\/em> med mera, (i original A Christmas carol in prose, being a ghost story of Christmas)<\/em> handlar ju om en gniden gammal rik man i ett stort och dystert hus. Han hems\u00f6ks under julen av v\u00e5lnader som varnar honom f\u00f6r att hans sn\u00e5la leverne kan ta en \u00e4nde med f\u00f6rskr\u00e4ckelse. Gubben heter Ebenezer Scrooge.<\/em> Den d\u00e5f\u00f6rtiden hemliga disneytecknaren (Walt Disney<\/em> tecknade ju inte sina serietidningar sj\u00e4lv) Carl Barks<\/em> gjorde sin version av \u201dEn julsaga\u201d i en serie som hette Jul p\u00e5 Bj\u00f6rnberget,<\/em> vari han uppfinner en farbror till Kalle Anka,<\/em> en som bor i ett stort hus och \u00e4r ruskigt sn\u00e5l, Joakim von Anka. P\u00e5 engelska heter han Scrooge McDuck\u2026<\/em><\/p>\n\n\n\n Det var en avvikelse fr\u00e5n \u00e4mnet Dickens, som inte bara var succ\u00e9f\u00f6rfattare med viss st\u00e4mpel som pekoralsnyftare, utan han beskrev den begynnande industrialismens klassamh\u00e4lle med dess mis\u00e4r och lyx sida vid sida under den tid det h\u00e4nde och gjorde d\u00e4rvid en insats. Ni som s\u00e5g filmen kan fundera p\u00e5 beskrivningen av brott och straff f\u00f6r hundrafemtio \u00e5r sedan. Skulle ett mord v\u00e4cka en s\u00e5 fruktansv\u00e4rd avsky idag som det gjorde i \u201dOliver Twist\u201d?<\/p>\n\n\n\n Och f\u00f6r att \u00e5terknyta till Polanski, s\u00e5 kan man v\u00e4l inte anklaga honom f\u00f6r att frossa i det v\u00e5ld som f\u00f6rekom? Snarare har han v\u00e4l beskrivit det lika varsamt antydningsvis som Dickens p\u00e5 den tiden gjorde? Och inte har han v\u00e4l gjort en enkel snyftare, som tolkningar av \u201dOliver Twist\u201d l\u00e4tt kan bli? Har kanske Polanski gjort sina erfarenheter till Olivers och d\u00e4rf\u00f6r inte fruktat att l\u00e5ta honom bevittna den d\u00f6dsd\u00f6mdes v\u00e5nda och fasa inf\u00f6r avr\u00e4ttningen p\u00e5 ett s\u00e5 realistiskt s\u00e4tt, att filmen knappast kan anses vara l\u00e4mplig f\u00f6r yngre barn?<\/p>\n\n\n\n Nu hade vi utlovat att presentera n\u00e5gon som hade varit med och gestaltat Oliver Twist p\u00e5 scen. Ett \u00f6gonblick bara, s\u00e5 ska jag h\u00e4mta honom.Och h\u00e4r har vi honom.<\/p>\n\n\n\n N\u00e4r jag var 11 \u2013 13 \u00e5r bodde v\u00e5r familj utanf\u00f6r Stockholm. D\u00e5 jag var tolv annonserade den stora galateatern Oscars-teatern<\/em> efter barn, mest pojkar, till statistroller i en musikal efter Dickens roman. Musikalen skulle heta Oliver!<\/em> och ha Jarl Kulle<\/em> i rollen som tjuvh\u00f6vdingen Fagin.<\/em> Till de tv\u00e5 stora barnrollerna Oliver<\/em> och R\u00e4ven<\/em> beh\u00f6vde de pojkar, och de beh\u00f6vde en m\u00e4ngd pojkar att spela arbetsstuguhjon och tjuvgrabbar ocks\u00e5.<\/p>\n\n\n\n Utan min vetskap anm\u00e4lde min mor mig som s\u00f6kande. Det kom d\u00e4rf\u00f6r ett brev, vari jag uppmanades att tr\u00e4na in en s\u00e5ng och en text ur n\u00e5gon bok. Vid den tiden var jag inte lika kaxig som idag, d\u00e5 jag st\u00e5r och h\u00e5ller mer eller mindre l\u00f6st sammanh\u00e5llna f\u00f6redrag om filmer jag \u00e4nnu inte har sett, varf\u00f6r brevet kom n\u00e5got ov\u00e4lkommet. Men jag backade inte ur. Dock gjorde jag som idag: v\u00e4ntade med f\u00f6rberedelserna tills det n\u00e4stan var f\u00f6r sent. L\u00e4sa en boktext var jag inte r\u00e4dd f\u00f6r, men att sjunga Vi g\u00e5 \u00f6ver daggst\u00e4nkta berg<\/em> som alla andra s\u00e4kert skulle g\u00f6ra t\u00e4nkte jag inte.<\/em><\/p>\n\n\n\n Vi hade en d\u00e5 mycket popul\u00e4r EP-platta hemma d\u00e4r Povel Ramel<\/em> sj\u00f6ng The gr\u00e4s\u00e4nkling blues.<\/em> F\u00f6rvisso visste jag inte, vad vare sig gr\u00e4s\u00e4nkling eller blues betydde. Jag hade precis b\u00f6rjat med engelska i femman, f\u00f6r \u00f6vrigt. L\u00e5tens inneh\u00e5ll med fyra \u201dscandal beauties\u201d som Povel haft hemma en natt f\u00f6rstod jag lika lite som vad han menade med att han d\u00e4rp\u00e5 \u201dvar lika vissen s\u00e5som cissusan ser ut\u201d (som \u00e4r en krukv\u00e4xt, har jag h\u00f6rt som vuxen). Men roligt l\u00e4t det.<\/p>\n\n\n\n Allts\u00e5 tr\u00e4nade jag in denna s\u00e5ng efter att ha spelat den femtioelva g\u00e5nger p\u00e5 skivspelaren f\u00f6r att skriva av texten. Piano hade vi men inte noter, s\u00e5 det fick g\u00e5 \u00e4nd\u00e5.<\/p>\n\n\n\n I b\u00f6rjan av nittonhundrasextiotalet var det ingen som hindrade en tolv\u00e5ring att cykla fr\u00e5n en f\u00f6rort in till Stockholms centrum alldeles ensam, n\u00e4r han inte ville sk\u00e4mmas f\u00f6r medf\u00f6ljande f\u00f6r\u00e4ldrar. D\u00e4r fann jag adressen, en knappt m\u00e4rkbar liten bakd\u00f6rr till den stora teatern, med en rynkig, r\u00f6kande inspicient i en lucka innanf\u00f6r d\u00f6rren st\u00e4llande allvarliga fr\u00e5gor till en om vad man var f\u00f6r en. Rena Dickens-st\u00e4mningen.<\/p>\n\n\n\n S\u00e5lunda hamnade jag bland sminklogerna och fick v\u00e4nta p\u00e5 min tur. N\u00e4r den kom kallades jag bakv\u00e4gen in p\u00e5 teaterns stora scen, som var tom s\u00e5n\u00e4r som p\u00e5 pj\u00e4sens andreregiss\u00f6r, ett piano och en pianist. I den halvm\u00f6rka salongen bl\u00e4nkte n\u00e5gra glas\u00f6gon fr\u00e5n regiss\u00f6ren och n\u00e5gra andra.<\/p>\n\n\n\n Jag h\u00e4lsade och presenterade mig nerv\u00f6st och tillfr\u00e5gades vad jag skulle sjunga. N\u00e4r jag sa namnet p\u00e5 stycket, f\u00f6rnams en fl\u00e4mtning fr\u00e5n salongen, och andreregiss\u00f6ren f\u00f6ste fram mig mot kanten mot orkesterdiket.<\/p>\n\n\n\n D\u00e5 tog rampfebern \u00f6verhanden. Jag m\u00e5ste till varje pris uppskjuta fasan men kunde inte komma p\u00e5 n\u00e5got annat s\u00e4tt \u00e4n att fr\u00e5ga: \u201dF\u00e5r man ackompanjemang?\u201d \u201dJavisst\u201d, sa andreregiss\u00f6ren och visade med armen mot pianot och dess pianist, \u201dhade du ackompanjemang hemma, d\u00e5?\u201d \u201dNej\u201d, m\u00e5ste jag sanningsenligt svara, varp\u00e5 jag bryskt f\u00f6stes fram till orkesterdiket igen, varifr\u00e5n jag nyss hade backat: \u201dD\u00e5 s\u00e5!\u201d<\/p>\n\n\n\n Det fanns ingen \u00e5terv\u00e4ndo. Jag tog ett djupt andetag och b\u00f6rjade sjunga:<\/p>\n\n\n\n Min fru har rest till M\u00f6lle<\/em><\/p>\n\n\n\n till M\u00f6lle by the sea<\/em><\/p>\n\n\n\n Hon for f\u00f6r fjorton dar sen<\/em><\/p>\n\n\n\n och jag k\u00e4nde mig s\u00e5 fri<\/em><\/p>\n\n\n\n \u00e5h\u00e5h\u00e5-h\u00e5\u00e5\u00e5\u00e5-h\u00e5\u00e5<\/em><\/p>\n\n\n\n nu skulle h\u00e4r jumpas och joy\u2026<\/em><\/p>\n\n\n\n Efter bara n\u00e5gra strofer var rampfebern som bortbl\u00e5st och jag sj\u00f6ng f\u00f6r full hals. Jag blev till och med sur, n\u00e4r andreregiss\u00f6ren stoppade mig innan s\u00e5ngen var slut.<\/p>\n\n\n\n Ty andreregiss\u00f6ren tyckte det r\u00e4ckte och f\u00f6ste mig till pianot, d\u00e4r jag nu fick sjunga \u2013 med ackompanjemang \u2013 \u201dVi g\u00e5 \u00f6ver daggst\u00e4nkta berg\u201d.<\/p>\n\n\n\n Textl\u00e4sningen gick som en dans, precis som det brukade i skolan, och n\u00e4r jag l\u00e4mnade scenen var jag s\u00e5 uppbl\u00e5st att jag gjorde en tuff h\u00e4lsningsgest mot glas\u00f6gongestalterna i salongen (vilket var lite uppstudsigt p\u00e5 den tiden) men k\u00e4nde en viss uppmuntran i form av skratt d\u00e4rifr\u00e5n.<\/p>\n\n\n\n En tid d\u00e4refter kom en kallelse till en andra omg\u00e5ng i uttagningsprocessen. Med brevet f\u00f6ljde ett utdrag ur manuskriptet till \u201dOliver!\u201d och handskrivna noter p\u00e5 ark i ett underligt format med s\u00e5ngtext till en s\u00e5ng. Manuskriptutdraget var en scen, d\u00e4r h\u00e4lften av de uttagna skulle spela Oliver och h\u00e4lften tjuvpojken R\u00e4ven. S\u00e5ngtexten var mycket sv\u00e5rsjungen, f\u00f6r den inneh\u00f6ll f\u00f6r mig v\u00e4ldigt h\u00f6ga toner.<\/p>\n\n\n\n Den omg\u00e5ngen i uttagningen kunde jag inte hindra min mor fr\u00e5n att komma p\u00e5 med min lillebror. De och alla andra ungar och f\u00f6r\u00e4ldrar fyllde Oscarsteaterns salong, medan vi kombattanter tv\u00e5 och tv\u00e5 kallades upp p\u00e5 scen, som inneh\u00f6ll en enda kuliss: en upph\u00f6jning som skulle f\u00f6rest\u00e4lla trappavsats eller trottoarkant. Det handlar om den scen i filmen, d\u00e4r Oliver hade anl\u00e4nt till London och vaknat upp p\u00e5 en d\u00f6rrtrappa mitt i sta\u2019n.<\/p>\n\n\n\n Till saken h\u00f6r, att i boken och filmen talar alla tjuvar och banditer Londonslang, s\u00e5 kallade cockney.<\/em> Detta hade f\u00f6rsvenskats s\u00e5lunda, att dessa roller skulle prata ett slags ekensnack,<\/em> Stockholmsslang. Jag h\u00f6rde till dem, som skulle spela R\u00e4ven och s\u00e5ledes snacka ekentugg.<\/p>\n\n\n\n I scenen i fr\u00e5ga skulle Oliver sitta och h\u00e4nga p\u00e5 trappavsatsen och stirra p\u00e5 den sj\u00e4lvs\u00e4kert spankulerande R\u00e4ven, som n\u00e4r han uppt\u00e4cker Oliver haja till, stanna och fr\u00e5ga honom irriterat: \u201dVad stirrar du p\u00e5? Har du aldrig sett en snitsare f\u00f6rut?\u201d varp\u00e5 Oliver skulle svara \u201dNej, aldrig!\u201d Sedan skulle R\u00e4ven fr\u00e5ga ut den oskuldsfulle Oliver och efter dennes alla okunniga svar utbrista \u201dDu var mig en riktig gr\u00f6ng\u00f6ling\u201d.<\/p>\n\n\n\n S\u00e5 blev det d\u00e5 dags. Jag kallades upp och placerades i kulissen, medan en annan pojke kallades att sitta p\u00e5 trappavsatsen. S\u00e5 ropade andreregiss\u00f6ren \u201dB\u00f6rja!\u201d varefter jag b\u00f6rjade spankulera, nonchalant visslande. S\u00e5 l\u00e5tsades jag d\u00e5 f\u00e5 syn p\u00e5 den f\u00e5nstirrande Oliver och hajade till, v\u00e4nde mig mot grabben och ropade med h\u00e4nderna i sidorna: \u201dVad stirrar du p\u00e5? Har du aldrig sett en gr\u00f6ng\u00f6ling f\u00f6rut?\u201d<\/p>\n\n\n\n Det skratt som vr\u00e5lade mig emot fr\u00e5n hela Oscars parkett och balkonger krossade alla dr\u00f6mmar om en teaterkarri\u00e4r jag eventuellt hade haft, och jag ville sjunka genom jorden. D\u00f6m om min f\u00f6rv\u00e5ning, n\u00e4r jag efter en stund ombads g\u00e5 ut och g\u00f6ra om scenen.<\/p>\n\n\n\n Slutligen blev jag en av de 26 utvalda pojkarna (det var tv\u00e5 flickor ocks\u00e5). Eftersom barnarbete kr\u00e4vde lagdispens, m\u00e5ste vi vara tv\u00e5 g\u00e4ng med 13 + 1 i vardera och spela varannan kv\u00e4ll. Till Oliver och R\u00e4ven uts\u00e5gs dubbla par. R\u00e4varna blev pojkar som hade teaterfamiljer i bakgrunden. Vi andra blev statister.<\/p>\n\n\n\n All s\u00e5ngtr\u00e4ning och alla repetitioner genomf\u00f6rdes p\u00e5 heltid under sommarlovet. Det beh\u00f6vdes en Fagin-typ f\u00f6r att h\u00e5lla ordning p\u00e5 oss ibland, och jag blev en g\u00e5ng v\u00e4ldigt irriterad p\u00e5, att det hela tiden under intr\u00e4ningen av en s\u00e5ng var n\u00e5gon som inte tog de h\u00f6ga tonerna r\u00e4tt.<\/p>\n\n\n\n Den pojken visade sig vara jag.<\/p>\n\n\n\n Sedan fick vi dela p\u00e5 de offentliga repetitionerna och premi\u00e4ren och under veckornas g\u00e5ng ta varannan f\u00f6rest\u00e4llning. Vi pojkar \u00f6ppnade f\u00f6rest\u00e4llningen genom att sjunga \u201dMat, underbar mat\u201d p\u00e5 arbetsstugan, d\u00e4r Oliver strax skulle be om en portion vattgr\u00f6t till. (I filmen kallade de gr\u00f6ten n\u00e5got annat.)<\/p>\n\n\n\n I teaterns tunga rid\u00e5 fanns ett litet titth\u00e5l, d\u00e4r man kunde se hur mycket folk det var i publiken. P\u00e5 generalrepetitionen och premi\u00e4ren var det f\u00f6rst\u00e5s uts\u00e5lt, och n\u00e4r rid\u00e5n gick upp och vi pojkar stod vid matbordet p\u00e5 arbetsstugan och skulle sjunga, var min rampfeber lika stark som vid den f\u00f6rsta uttagningsomg\u00e5ngen. Men orkestern spelade, och n\u00e4r r\u00e4tt ton slogs an fanns ingen \u00e5terv\u00e4ndo, och p\u00e5 ett \u00f6gonblick var rampfebern lika bortbl\u00e5st som den g\u00e5ngen tidigare.<\/p>\n\n\n\n Recensenterna s\u00e5gade emellertid upps\u00e4ttningen, och publiken glesnade. Efter fyrtio f\u00f6rest\u00e4llningar lades den ner, vilket i Kiruna skulle ha r\u00e4ckt och blivit \u00f6ver men i huvudstaden var fiasko. Sj\u00e4lv var jag med i 22 av f\u00f6rest\u00e4llningarna.<\/p>\n\n\n\n De erfarenheter jag gjorde var bland annat att sk\u00e5despelarna inte var s\u00e5 v\u00e4rst intresserade av oss barn \u2013 inte nonchalanta mot oss, bara inte s\u00e4rskilt intresserade. Det var d\u00e4remot baletten, de dansande och sjungande vuxna statisterna, som bestod av unga kvinnor och m\u00e4n, som upptr\u00e4dde kamratligt<\/em> mot oss, vilket var en ovanlig upplevelse f\u00f6r oss, n\u00e4r den kom fr\u00e5n vuxna.<\/p>\n\n\n\n Alla sp\u00e5nade,<\/em> improviserade. Man fick tydligen g\u00f6ra avsteg fr\u00e5n manuskriptet, n\u00e4r det f\u00f6ll sig. Det gjorde \u00e4ven vi barnstatister ibland, n\u00e4r vi genomf\u00f6rde v\u00e5ra st\u00f6ld\u00f6vningsnummer med Fagin, Jarl Kulle. Ibland missade vi att helt g\u00f6mma den stulna n\u00e4sduken, och d\u00e5 log Kulle s\u00e5 att bara vi s\u00e5g det, och s\u00e5 hittade vi snabbt p\u00e5 n\u00e5got annat.<\/p>\n\n\n\n En sak gillade inte bara publiken utan \u00e4ven recensenterna: oss barn. Vi var v\u00e4l gulliga, kant\u00e4nka. En av de m\u00e5nga saker recensenterna anm\u00e4rkte p\u00e5 var de stela och sterila kulisserna.<\/p>\n\n\n\n Men n\u00e4r jag s\u00e5g Roman Polanskis \u201dOliver Twist\u201d slogs jag av ett starkt d\u00e9j\u00e1 vu<\/em> p\u00e5 flera punkter, en av dem var kulisserna. Jag k\u00e4nde igen mig! En annan igenk\u00e4nningspunkt var n\u00e4r Fagin sitter och leker med alla smycken och klockor han har samlat p\u00e5 sig. N\u00e4r jag s\u00e5g Ben Kingsley<\/em> g\u00f6ra det i filmen, s\u00e5g jag framf\u00f6r mig Jarl Kulle. Vi grabbar l\u00e5g ju kvar i kulisserna och l\u00e5tsades sova utanf\u00f6r ljusk\u00e4glan som riktats mot Fagin. Vi skruvade p\u00e5 oss och f\u00f6rs\u00f6kte kika p\u00e5 Kulle hela tiden.<\/p>\n\n\n\n Bokens och filmens Nancy<\/em> var teatermusikalens primadonna, som spelades av en dansk stj\u00e4rna, Grethe Thordahl.<\/em> Till skillnad fr\u00e5n de andra sk\u00e5despelarna visade hon och hennes man dirigenten faktiskt intresse f\u00f6r \u00e5tminstone ett av barnen, mig. Men det \u00e4r en helt annan historia, som emellertid fick mig att vid nedtecknandet av dessa rader s\u00f6ka henne p\u00e5 n\u00e4tet f\u00f6r att se, vad det blivit av henne.<\/p>\n\n\n\n Hon hade avlidit 2004.<\/p>\n\n\n\n Med det f\u00f6r mig sorgliga budet k\u00e4nner jag, att det h\u00e4r alldeles f\u00f6r personligt f\u00e4rgade f\u00f6redraget nu r\u00e4cker. Det \u00e4r h\u00f6g tid att se kv\u00e4llens film!<\/p>\n\n\n\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Bj\u00f6rn Forseth Polanski och Dickens Inledande f\u00f6redrag 2011-04-14 till Kiruna filmstudios f\u00f6rest\u00e4llningar av Oliver Twist och The ghost writer med sentida korrekturr\u00e4ttelser De som kom p\u00e5 f\u00f6rra veckans f\u00f6rest\u00e4llning p\u00e5 folkh\u00f6gskolan vet, att f\u00f6redraget uppsk\u00f6ts till idag. D\u00e5 var det Oliver Twist jag skulle tala om, Roman Polanskis film fr\u00e5n 2005, i kv\u00e4ll ska vi … <\/p>\n