{"id":976,"date":"2018-02-06T10:41:02","date_gmt":"2018-02-06T09:41:02","guid":{"rendered":"https:\/\/forseth.se\/idet\/?p=976"},"modified":"2018-02-06T10:44:55","modified_gmt":"2018-02-06T09:44:55","slug":"pa-sparet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/forseth.se\/?p=976","title":{"rendered":"P\u00e5 sp\u00e5ret"},"content":{"rendered":"

NIGHT TRAIN TO LISBON<\/span><\/p>\n

\"\"<\/span><\/p>\n

P\u00e5 sp\u00e5ret<\/span><\/span><\/strong><\/h1>\n

I f\u00f6rrg\u00e5r krockade ett amerikanskt natt\u00e5g p\u00e5 v\u00e4g mot Miami med ett godst\u00e5g, varvid lokf\u00f6raren och t\u00e5gm\u00e4staren d\u00f6dades. Passagerarna l\u00e5g i sina sovvagnar och v\u00e4cktes brutalt.<\/span><\/span><\/strong><\/h2>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

Om man bortser fr\u00e5n det tragiska, s\u00e5 kan man konstatera, att \u00e4ven i det flygande F\u00f6renta staterna g\u00e5r det \u00e4nnu natt\u00e5g. I filmstudions klassikerfilm J\u00e4tten<\/i> sist i januari reste Elisabeth Taylor<\/i> och Rock Hudson<\/i> i egen sovkup\u00e9 fr\u00e5n New England till Texas och trivdes med det. Undra p\u00e5 det \u2013 de kunde ju ost\u00f6rt rumla om i s\u00e4nghalmen medan de f\u00e4rdades mot sitt m\u00e5l.<\/span><\/span><\/p>\n

Det \u00e4r ju det. Man kan uppleva romanser eller m\u00f6ta intressev\u00e4ckande personligheter p\u00e5 natt\u00e5g och till och med se n\u00e5gon medpassagerare bete sig som en riktig mister Bean\u2026 Allt detta medan man \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g utan att beh\u00f6va ta n\u00e5got ansvar f\u00f6r f\u00f6ret eller trafiken. Dela en vinare med n\u00e5gon annan i restaurangvagnen eller sitta och spela kort vid restaurangbordet. Det surras i en restaurangvagn p\u00e5 v\u00e4g genom nattens landskap.<\/span><\/span><\/p>\n

Natt\u00e5g har l\u00e4nge inspirerat f\u00f6rfattare och filmmakare. De l\u00e5ter sp\u00e4nnande saker h\u00e4nda folk. T\u00e4nk bara Jorden runt p\u00e5 80 dagar<\/i> av Jules Verne, En dam f\u00f6rsvinner<\/i> av Alfred Hitchcock <\/i>och Mordet p\u00e5 Orientexpressen<\/i> av Agatha Christie. <\/i>F\u00f6r att inte tala om Skenbart<\/i> av Peter Dalle.<\/i><\/span><\/span><\/p>\n

En g\u00e5ng s\u00e5g jag ett slagsm\u00e5l p\u00e5 ett finskt t\u00e5g. Det var en r\u00e4tt \u00f6verf\u00f6rfriskad man som skulle avvisas. Det tyckte nu inte han var n\u00e5gon bra id\u00e9. Tv\u00e5 kondukt\u00f6rer k\u00e4mpade med honom, s\u00e5 att uniformsm\u00f6ssor fl\u00f6g.<\/span><\/span><\/p>\n

En annan g\u00e5ng vaknade jag av att det kom in ljus fr\u00e5n korridoren i min sovkup\u00e9. Jag blundade f\u00f6r att inte f\u00e5 det i \u00f6gonen och trodde efter ett tag, att n\u00e5gon av de b\u00e4gge tjejerna i b\u00e4ddarna ovanf\u00f6r mig tagit ett glas f\u00f6r mycket i restaurangvagnen och gl\u00f6mt st\u00e4nga d\u00f6rren. Irriterad \u00f6ppnade jag till slut \u00f6gonen och fick se en vilt fr\u00e4mmande man st\u00e5 vid tv\u00e4ttst\u00e4llet och gr\u00e4va i tjejernas handv\u00e4skor.<\/span><\/span><\/p>\n

\u2013 Mit\u00e4 helvetti!<\/i> eller n\u00e5got annat f\u00f6r situationen passande l\u00e4t jag nu undslippa mig, ty vi befann oss i grannlandet p\u00e5 klassresa till grannlandets grannland. F\u00f6rst tycktes inte den fr\u00e4mmande mannen uppfatta mitt utrop (se d\u00e4r hur d\u00e5lig min finska \u00e4r), men sedan liksom uppt\u00e4ckte han i alla fall mig och ryckte till. Och rusade mot den \u00f6ppna d\u00f6rren. Jag sl\u00e4ngde mig d\u00e5 ur b\u00e4dden och famnade hans ena ben, som dock satt fast och fortsatte ut i korridoren. Med f\u00f6ljde undertecknad som ett tredje ben i kortkalsonger. Tjuven var uppenbarligen fast besluten att l\u00e4mna t\u00e5get medan det stod stilla p\u00e5 en v\u00e4xlingsstation och ryckte och ryckte d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6r att slippa loss. Som en trasa sl\u00e4pades jag p\u00e5 golvet, medan en av tjejerna vaknade och skrek Iiiii!<\/i> precis som p\u00e5 film.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Hur det sedan gick? \u2013 \u00c4sch, inte bara kunde jag inte riktig finska, jag kunde inte f\u00e5nga en riktig finne heller.<\/span><\/span><\/p>\n

Ibland blir det romantiskt p\u00e5 natt\u00e5g ocks\u00e5. Jod\u00e5, inte bara p\u00e5 film. Tro mig! Men nog om det. P\u00e5 film kommer man allt detta mycket n\u00e4rmare, om man sj\u00e4lv \u00e4r fullt p\u00e5kl\u00e4dd i en biosalong. Det kommer man att f\u00e5 se p\u00e5 torsdag, d\u00e5 filmstudion visar en filmatisering av romanen Natt\u00e5g till Lissabon<\/i> av Pascal Mercier.<\/i> Filmen \u00e4r fr\u00e5n 2013, och i enlighet med tidens l\u00f6sen kan den s\u00e5 klart inte heta n\u00e5got s\u00e5 t\u00f6ntigt p\u00e5 en svensk biograf utan heter Night train to Lisbon.<\/i> Regiss\u00f6ren \u00e4r en dansk stj\u00e4rnregiss\u00f6r, Bille August,<\/i> en av de europ\u00e9er som v\u00e4rvats till Hollywood, d\u00e4r han gjort s\u00e5dant som Fr\u00f6ken Smillas k\u00e4nsla f\u00f6r sn\u00f6<\/i> (delvis inspelad i Kiruna 1997), Les mis\u00e9rables<\/i> 1998 och nu denna natt\u00e5gsfilm (man b\u00f6r dock minnas hans danska verk Pelle Er\u00f6vraren<\/i> 1987, Den goda viljan <\/i>1992 och bland de senare Balladen om Marie Kr\u00f8yer<\/i> 2012).<\/span><\/span><\/p>\n

Natt\u00e5get som g\u00e5r mot Lissabon inneh\u00e5ller Jeremy Irons, M\u00e9lanie Laurent, Jack Huston<\/i> och en massa andra internationella stj\u00e4rnor (som svenska Lena Olin <\/i>och den gamla skr\u00e4ckissk\u00e5disen Christopher Lee),<\/i> s\u00e5 det \u00e4r upplagt f\u00f6r en thriller.<\/span><\/span><\/p>\n

Som man kan f\u00f6rst\u00e5 av vad jag hittills skrivit, s\u00e5 \u00e4r id\u00e9n inte ny. \u00c5r 1959 kom en polsk thriller med det enkla namnet Natt\u00e5g<\/i> (p\u00e5 den tiden fick en film ha en svensk titel). En man som verkar vara p\u00e5 flykt fr\u00e5n n\u00e5gonting tar natt\u00e5get till Baltikum och f\u00e5r dela sovkup\u00e9 med en m\u00e4rklig kvinna, som ocks\u00e5 tycks fly ifr\u00e5n n\u00e5got.<\/span><\/span><\/p>\n

Nu m\u00e5 den svenska l\u00e4saren undra hur detta kan h\u00e4nda: en kvinna och en man i samma sovkup\u00e9 utan att k\u00e4nna varandra? Utan att allts\u00e5 ha raggat upp varandra p\u00e5 t\u00e5get? \u2013 Tja, det har h\u00e4nt mig. Felbokning. Hur kunde detta ske p\u00e5 1990-talet? fr\u00e5gade jag mig, men d\u00e5 t\u00e5get var fullt fr\u00e5gade damen och jag varandra om vi kunde acceptera det. Det kunde vi. Men i \u00f6stra Europa skulle de nog inte ha h\u00f6jt p\u00e5 \u00f6gonbrynen. \u2013 Varf\u00f6r skulle man inte dela kup\u00e9? N\u00e4r jag for p\u00e5 transsibiriska j\u00e4rnv\u00e4gen delade en \u00e4ldre dam med guldt\u00e4nder fyrb\u00e4ddskup\u00e9 med mig och tv\u00e5 andra m\u00e4n. N\u00e4r hon skulle g\u00e5 till s\u00e4ngs m\u00e5ste hon ha h\u00f6jt n\u00e5got \u00f6gonbryn eller blixtrat med n\u00e5gon tand, f\u00f6r pl\u00f6tsligt reste sig den ryske medpassageraren upp och gick ut i korridoren en stund. Vi tv\u00e5 andra fattade vinken. S\u00e5 enkelt \u00e4r det.<\/span><\/span><\/p>\n

Nu vet jag inte vad Jeremy Irons r\u00e5kar ut f\u00f6r p\u00e5 v\u00e4g mot Lissabon, men det de i Lissabon har \u2013 det har de ju i Lissabon, om n\u00e5gon f\u00f6rst\u00e5r vad jag menar. N\u00e4r en man steg p\u00e5 t\u00e5get<\/i> (f\u00f6r att travestera thrillern En man steg av t\u00e5get<\/i> fr\u00e5n 1955) kan allt h\u00e4nda p\u00e5 torsdag.<\/span><\/span><\/p>\n

En id\u00e9 i idet av Bj\u00f6rn Forseth<\/span><\/span><\/em><\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

NIGHT TRAIN TO LISBON P\u00e5 sp\u00e5ret I f\u00f6rrg\u00e5r krockade ett amerikanskt natt\u00e5g p\u00e5 v\u00e4g mot Miami med ett godst\u00e5g, varvid lokf\u00f6raren och t\u00e5gm\u00e4staren d\u00f6dades. Passagerarna l\u00e5g i sina sovvagnar och v\u00e4cktes brutalt.     Om man bortser fr\u00e5n det tragiska, s\u00e5 kan man konstatera, att \u00e4ven i det flygande F\u00f6renta staterna g\u00e5r det \u00e4nnu natt\u00e5g. … <\/p>\n

Forts\u00e4tt l\u00e4sa \u201dP\u00e5 sp\u00e5ret\u201d<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-976","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-uncategorized"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/976","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=976"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/976\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":979,"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/976\/revisions\/979"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=976"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=976"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=976"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}