{"id":980,"date":"2018-02-12T19:11:08","date_gmt":"2018-02-12T18:11:08","guid":{"rendered":"https:\/\/forseth.se\/idet\/?p=980"},"modified":"2018-02-12T19:13:36","modified_gmt":"2018-02-12T18:13:36","slug":"karlek-och-sant-trams-pa-vita-duken","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/forseth.se\/?p=980","title":{"rendered":"K\u00e4rlek och s\u00e5n’t trams p\u00e5 vita duken"},"content":{"rendered":"

CALL ME BY YOUR NAME<\/span><\/p>\n

\"\"<\/span><\/p>\n

K\u00e4rlek och s\u00e5n’t trams p\u00e5 vita duken<\/span><\/span><\/strong><\/h1>\n

Borde man vid varje romantisk scen i sp\u00e4nnande filmer busvissla i biljetten?<\/span><\/span><\/strong><\/h2>\n

 <\/p>\n

Det borde man kanske. Som f\u00f6rr p\u00e5 s\u00f6ndagsmatin\u00e9erna. Biljetterna, som var \u00bbogiltiga utan kontram\u00e4rke\u00ab, var av lagom tunt och bl\u00e5sbart material. Men det g\u00e5r nog inte idag. Biljetterna fr\u00e5n de moderna maskinerna \u00e4r inte av busv\u00e4nligt papper. Och mobilbiljetter kan man ju f\u00f6rs\u00f6ka bl\u00e5sa i.<\/span><\/span><\/p>\n

Jag vet f\u00f6rst\u00e5s inte hur kvinnor \u00e4r funtade, och utan n\u00e5gon syster vet jag s\u00e5 klart inte hur sm\u00e5 flickor upplevde de p\u00e5klistrade k\u00e4rleksscenerna i matin\u00e9filmerna under uppv\u00e4xten. Men som sm\u00e5 pojkar vred vi oss av irritation, n\u00e4r hj\u00e4lten (alltid en man) b\u00f6rjade v\u00e4nslas med hj\u00e4ltinnan, vilket vi uppfattade som n\u00e5got inkommenderat (i manuset, allts\u00e5 \u2013 av n\u00e5gon utomst\u00e5ende beslutsfattare, kant\u00e4nka). Pinsamt, tyckte vi. Var det pang-pang det skulle handla om, s\u00e5 skulle det vara pang-pang (och inte bang-bang, som man kanske skulle ha sagt idag). Det var d\u00e5 man bl\u00e5ste i pappersbiljetten, s\u00e5 att maskinisten h\u00f6rde det.<\/span><\/span><\/p>\n

Gick \u00f6ver huvud taget tjejer p\u00e5 matin\u00e9erna? Det v\u00e5gar jag \u00e4rligt talat inte uttala mig om. Alla matin\u00e9er jag s\u00e5g var komedier eller \u00e4ventyr av n\u00e5got slag, d\u00e4r allts\u00e5 hj\u00e4ltarna var m\u00e4n. Flickorna kanske s\u00e5g Ang\u00e9lique<\/i> eller Kulla-Gulla<\/i> \u2013 fanns det s\u00e5dana matin\u00e9er?<\/span><\/span><\/p>\n

Hur som helst var dessa filmer ofta inte gjorda f\u00f6r barn. De var vuxenfilmer, d\u00e4r bolaget klippt bort de v\u00e5ldsammaste scenerna f\u00f6r att censuren skulle sl\u00e4ppa igenom dem som barnfilmer. Det blev snopna hopp i handlingen ibland.<\/span><\/span><\/p>\n

Hur de svenska biograferna gjorde med nakenhet i matin\u00e9er vet jag inte. Trots att jag g\u00e4rna s\u00e5g Tarzan<\/i> (sj\u00e4lvklart med Johnny Wei<\/i>\u00df<\/i>m\u00fcller),<\/i> s\u00e5 var det f\u00f6rst som vuxen jag uppt\u00e4ckte, att hans djungelf\u00e4stm\u00f6 Jane <\/i>i en scen var helt naken (\u00bbTarzan och Trasan\u00ab kunde man ha kallat filmen, f\u00f6r Jane gick st\u00e4ndigt i en gammal trasa \u2013 m\u00e5nne det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r som dagens stylade k\u00e4ndiskvinnor viftar bort ber\u00f6m f\u00f6r sina kreationer med \u00bbDen h\u00e4r gamla trasan\u00ab?). Alltnog, i Tarzan och den vita kvinnan <\/i>(1934) knuffar Tarzan ned Jane fr\u00e5n en tr\u00e4dgren d\u00e4r de suttit och kuttrat ovanf\u00f6r en tj\u00e4rn, varvid trasan fastnar i en kvist och blir kvar d\u00e4r.<\/span><\/span><\/p>\n

Nu har jag l\u00e4st p\u00e5: scenen spelades in i tre versioner \u2013 en d\u00e4r hon har p\u00e5 sig trasan ned i plurret, en d\u00e4r hon \u00e4r barbr\u00f6stad och en d\u00e4r hon \u00e4r som gudarna* skapat henne. Varje amerikansk delstat skulle f\u00e5 v\u00e4lja den version som passade deras respektive lagstiftning b\u00e4st. Men katolsk h\u00f6ger fick dem att helt sonika klippa bort hela scenen. N\u00e4r jag i modern tid s\u00e5g filmen i sin r\u00e4tta version, var det resultatet av en inventering av filmbolagets arkiv d\u00e4r en yngre generation filmfolk \u00e5terfunnit den bortklippta scenen.<\/span><\/span><\/p>\n

Vad har nu detta med veckans tv\u00e5 filmer p\u00e5 filmstudion att g\u00f6ra? \u2013 S\u00e5 h\u00e4r \u00e4r det: en vildman av Tarzans kaliber hade allts\u00e5 en aff\u00e4r med en v\u00e4rldsvan kvinna, som utan egen f\u00f6rskyllan r\u00e5kat i hans djungelfamn. K\u00e4rlek. Och k\u00e4rlek \u00e4r huvudsaken i veckans filmer, inte en st\u00f6rande bisak som i de gamla matin\u00e9rullarna.<\/span><\/span><\/p>\n

\u00bbTv\u00e5\u00ab filmer, f\u00f6rresten? Jo, Kiruna pride har ett arrangemang p\u00e5 alla hj\u00e4rtans dag, vilket avslutas med film i samarbete med filmstudion. Den dagen infaller p\u00e5 onsdag, s\u00e5 filmstudion visar d\u00e5 l\u00e4gligt nog en annan k\u00e4rlekssaga dagen efter, p\u00e5 torsdagen. En ov\u00e4ntad v\u00e4nskap<\/i> p\u00e5 onsdag (en ov\u00e4ntad publiksucc\u00e9 2011), Call me by your name<\/i> p\u00e5 torsdag (om ov\u00e4ntad k\u00e4rlek 2017).<\/span><\/span><\/p>\n

Nu kan k\u00e4rlekstemat rymma mycket. I den f\u00f6rsta filmen \u00e4r det, som titeln antyder, snarare fr\u00e5ga om v\u00e4nskap. Men ocks\u00e5 v\u00e4nskap kan rymma mycket. H\u00e4r \u00e4r den ov\u00e4ntad, f\u00f6r att en snajdare fr\u00e5n Paris f\u00f6rorter helt ov\u00e4ntat stannar p\u00e5 ett av Arbetsf\u00f6rmedlingen anvisat jobb, trots att han av princip misslyckas med alla han anvisats, s\u00e5 fort han kvalificerat sig f\u00f6r en ny portion underst\u00f6d. P\u00e5 det h\u00e4r jobbet erbjuds han att torka en f\u00f6rlamad rik man i \u00e4ndan: \u00bbAldrig i h-e!\u00ab. Och \u00e4nd\u00e5.<\/span><\/span><\/p>\n

Den rike, f\u00f6rlamade mannen och f\u00f6rortsnissen ska allts\u00e5 bli v\u00e4nner, om man f\u00e5r tro titeln. Och eftersom historien h\u00e4nt i verkligheten, m\u00e5ste man v\u00e4l tro p\u00e5 den. Biobes\u00f6karna anmodas \u00e5 det best\u00e4mdaste att inte ha s\u00e5 br\u00e5ttom ut, n\u00e4r filmens sluttexter b\u00f6rjar, f\u00f6r d\u00e4r visas fotografier p\u00e5 huvudrollernas verkliga f\u00f6rebilder.<\/span><\/span><\/p>\n

Den andra filmen utspelas p\u00e5 liknande breddgrader, l\u00e4ngre \u00f6sterut: i norra Italien. Men alls inte i Parisliknande milj\u00f6. Sjutton\u00e5rig yngling unders\u00f6ker under sommarlovet p\u00e5 familjens sextonhundratalsg\u00e5rd den f\u00f6rsta k\u00e4rleken med lokal j\u00e4nta, n\u00e4r ung, stilig amerikan dyker upp.<\/span><\/span><\/p>\n

Det d\u00e4r med sjutton\u00e5ringars s\u00f6kande \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s inte ett nytt grepp. Seventeen<\/i> hette en amerikansk (stum) film 1916 och Sjutton \u00e5r<\/i> var en svensk film 1957. Men f\u00f6rst med danska Sjutton<\/i> 1965 korsades en linje. Den var en seri\u00f6s ungdoms-pubertets-sexualitetsfilm men s\u00e5 dj\u00e4rv, att den kanske v\u00e4ckte danska filmskapares mod att fantisera \u00f6ppet om sex. Ty sedan kom en v\u00e5g av filmer allt dj\u00e4rvare och dj\u00e4rvare, och alla ville de ha Ole S\u00f8ltoft<\/i> i huvudrollen \u2013 som dragpl\u00e5ster; ty \u00e4ven om alla m\u00e4n och kvinnor i ensemblerna gick omkring i ullstrumporna (bara i dem och ingenting annat), s\u00e5 h\u00f6ll han sj\u00e4lv familjelyckan inb\u00e4ddad.<\/span><\/span><\/p>\n

Observera, att detta sista stycke ej ska ses som reklam f\u00f6r n\u00e5gon ekivok italiensk rulle. \u00bbCall me by your name\u00ab har nominerats till fyra Oscar, och det g\u00f6r de inte med porrfilmer, s\u00e5 det s\u00e5.<\/span><\/span><\/p>\n

En id\u00e9 i idet av Bj\u00f6rn Forseth<\/i><\/span><\/span><\/p>\n

* Varf\u00f6r \u00bbgudarna\u00ab? Varf\u00f6r inte Gud, helt enkelt? \u2013 <\/span><\/span>Jo, det var en k\u00e4nga \u00e5t trettiotalets amerikanska h\u00f6gerkatoliker.<\/span><\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

CALL ME BY YOUR NAME K\u00e4rlek och s\u00e5n’t trams p\u00e5 vita duken Borde man vid varje romantisk scen i sp\u00e4nnande filmer busvissla i biljetten?   Det borde man kanske. Som f\u00f6rr p\u00e5 s\u00f6ndagsmatin\u00e9erna. Biljetterna, som var \u00bbogiltiga utan kontram\u00e4rke\u00ab, var av lagom tunt och bl\u00e5sbart material. Men det g\u00e5r nog inte idag. Biljetterna fr\u00e5n de … <\/p>\n

Forts\u00e4tt l\u00e4sa \u201dK\u00e4rlek och s\u00e5n’t trams p\u00e5 vita duken\u201d<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-980","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-uncategorized"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/980","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=980"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/980\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":984,"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/980\/revisions\/984"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=980"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=980"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/forseth.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=980"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}