POJKEN I RANDIG PYJAMAS – gratistidning.com 2014-11-17
Varför går pojken i randig pyjamas?
Det går mode i allt. Som framgår av bilden ovan kan det vara sista skriket att gå klädd som en fånge, särskilt koncentrationslägerfånge.
Tiderna förändras. Äldre västgötalagen fick vi bekanta oss lite med i skolan, och där stod ju klart och tydligt på fornsvenska, att en lekare (gycklare) fick vem som helst klå upp, men sårade man en lekare som gick med musikinstrument skulle offret få chans till upprättelse genom att ställa sig uppe på en kulle i infettade sockor och hålla en otämjd kviga i svansen – sedan den (svansen) också smorts in – och ifall lekaren förmådde hålla fast kvigan sedan någon piskat till den, då skulle han få behålla djuret och göra vad han ville med det. Förmådde han inte hålla kvar kvigan fick han hålla till godo med spott och spe från allmänheten.
Rätt ska vara rätt. Skådespelare och musikanter var kul att se och höra men var inte välkomna i ens hem. Och dem man inte ville ha att göra med, de borde förstås avvika så det syntes. Gycklare kände man igen på deras granna kläder. Annat var det med folk som var som folk. De gick i sina grå och bruna särkar och koltar eller huvtröjor, sådana som är populära än idag.
Tyvärr var fångar också klädda som folk, tills man på 1800-talet började med särskilda fångdräkter. Långrandigt blev ett slitstarkt mode som spred sig mellan länder. Randigt klädda fångar var lätta att hålla ögonen på och lätta att undvika om de gick lösa.
Men inte bara Björnligan och Lasse-Maja gjorde modet populärt. I det tyska Tredje riket blev randigt en mångmiljonindustri. Koncentrationslägrens invånare fick randiga dräkter, och som bilden här ovan visar har det i våra dagar blivit modernt igen att klä sig som sådana fångar: vi ser en pojke som ser ut att ha en randig pyjamas och en ung dam som ser ut som om hon ville ta av sig sin.
Men så ser vi också originalet. Så såg de ut, ännu icke ihjälgasade judar och zigenare i de koncentrationsläger som Röda armén eller US army befriade. Det är inte utan att man undrar, hur mycket de som överlevde skulle uppskatta den här sortens mode.
Att den här fångdräkten var ett tecken på att man snart skulle utrotas från jordens yta kanske inte alla tyska barn på den tiden visste. I filmen Pojken i randig pyjamas förstår inte åttaårige Bruno detta. Familjen hans har från händelsernas Berlin flyttat ut på tråkiga landet, där pappa fått nytt jobb. Käre far är nämligen officer i SS, en stilig karl i grann, välpressad uniform, som han kommer hem från jobbet i.
Lille Bruno utforskar den nya, tråkiga hemtrakten och finner ett taggtrådsstängsel, som omgärdar faderns arbetsplats (vilket kanske inte är så lätt för honom att inse). Och se – där sitter ju en pojke som han själv, fast på andra sidan stängslet. Honom kan Bruno kanske leka med, även om den andra pojken ständigt går klädd i sin randiga pyjamas…
Hur det går för de omaka lekkamraterna kan man se på torsdag, då filmstudion på folkhögskolan visar filmen om SS-sonen och pojken i den randiga pyjamasen. Och efteråt kan man väl ägna våra tiders klädmode en tanke.
En idé i idet av Björn Forseth
