LES MISÉRABLES (musikalen) – 2015-05-30
Samhällets olycksbarn sjunger ut
”Ööö – Les misérables – det hör man ju, att det är något slags socialarbetarfilm om människor i elände…”
Då ska ni höra dessa eländiga sjunga, då! ”Men hallå – ni har väl inte gjort opera av socialfall, heller! Eller?”.
Nej, jag har inte gjort någon opera alls, och Kiruna filmstudio är ingen sådan studio, en sådan som gör film. De visar bara film. Och de ska på torsdag visa musikalen Les misérables från 2012.
Sedan är väl socialfall inget nytt på bio, heller – inte ens i populära filmer! Vem (som är gammal nog) minns inte Gökboet från 1975? I den satt Jack Nicholson filmen igenom intagen på mentalsjukhus. På den tiden tog det många år innan en biofilm dök upp på teve eller på band, så jag bjöd en arbetskamrat med fru att gå och se den. Så skulle jag vara deras barnvakt under tiden. Men han sa ”Ööö, en film om dårhus, alltså” och tackade nej. Den filmen gick på stockholmska biografer oavbrutet i mer än tio år.
Och 2014 års Still Alice, som Julianne Moore fick en oscar för så sent som i år – den handlade ju om alzheimers. Det görs publikdragande filmer om ”socialfall”, om sociala problem, hela tiden! Även filmer där de sociala fallen sjunger och dansar… Tillåt mig bara påminna om den stora amerikanska musikalen West side story från 1961. En framsynt lärare som jag hade i biologi rekommenderade oss elever den: ”West side story säger mer om samhällsproblemen i USA än vad skolan lär ut”, sa han.
Så sjunga och dansa får socialfallen även i Les misérables, och det är tillåtet att helt skamlöst sitta och bli underhållen av det, precis som man gjorde när man såg West side story.
Kan man då vänta sig något underhållande av Les misérables, vad går den ut på? Bakgrunden är lång:
Historien börjar 1862, då den franske författaren Victor Hugo skriver romanen Samhällets olycksbarn, på franska Les misérables (ungefär ”de eländiga”). Boken filmas första gången 1909 – men inte i Frankrike utan i USA – och är faktiskt den första spelfilm som görs i Förenta staterna. Filmen är förstås stum, så språket spelar ingen roll. 1912 görs den första franska versionen, och fortfarande är filmen stum. 1917 görs i USA och 1922 i Storbritannien fler stumma versioner. Hugos roman har i Frankrike sådan status, att de 1925 gör en ny, anmärkningsvärd stumfilmsversion av den, och denna gång har man nog filmat varenda sida ur boken. Ty filmen är sex timmar lång… Men även den första ljudversionen, också gjord i Frankrike, är grundlig: Samhällets olycksbarn från 1934 är fyra timmar och fyrtio minuter lång (och rankas internationellt som den bästa). Men året efter kommer USA igen med sin första ljudversion, och trots att alla dessa versioner i original bär Victor Hugos originaltitel Les misérables heter i Sverige denna amerikanska utgåva från 1935 Polisprefekten (antagligen för att två ”Samhällets olycksbarn” inte samtidigt kan gå på biograferna).
Nå, allt som allt är det mer än tjugo gånger, som Hugos roman filmats; som stum- och som ljudfilm, som kort- och som långfilm, som spel- och som tecknad film, som bio- och som tevefilm samt på flera olika språk. Det är som med Shakespeares verk: alla vill göra sina tolkningar av dem. Filmstudion visade på 1990-talet Claude Lelouchs tolkning från 1995 med undertiteln Nittonhundratalets olycksbarn. Handlingen har i den delvis förlagts till tiden före, under och efter andra världskriget, då det finns nazistiska plågoandar som förföljer Hugos romanhjälte, skogsarbetaren Jean Valjean. I den del som följer romanens tid döms han – precis som i boken – till att bli galärslav för att han stulit bröd till sin svältande familj. Efter 19 år i fängelse friges han men förföljs av sin plågoande, polisprefekten Javert, för vilken en tjuv alltid är en tjuv.
Och den här veckans tolkning av Samhällets olycksbarn är alltså Claude-Michel Schönbergs musikal Les misérables i Tom Hoopers regi. Russel Crowe är polisprefekten och Hugh Jackman Jean Valjean medan Anne Hathaway och Helena Bonham Carter är kvinnor på hans livsväg. Och alla så sjunger de.
Så kan socialfall bli skön konst.
En idé i idet av Björn Forseth
