Så började det med dessa filmkrönikor
En kväll i mars 2014 satt undertecknad och några andra på Solsidan och kom att nämna Kiruna filmstudio, som inte alla visste vad den egentligen var. Att vara född och uppvuxen i Kiruna, där denna filmklubb hade funnits sedan 1954, var uppenbarligen inte tillräckligt för att man skulle veta om dess existens. Inte var det då konstigt, att filmstudions annonser gjorde så liten verkan, menade jag.
– Skriv en blogg på gratistidning.com, vetja, tyckte Peder Gidlund från Kiruna Annonsblad, då får ni gratisreklam, för vi brukar publicera någon av de senaste bloggarna varje vecka.
Det var inte mer än sagt så blev det gjort. Utan uppdrag från filmstudion och utan krav var det bara att spåna på varje vecka, eftersom filmstudion visade en film varje torsdag. Det blev 96 krönikor, innan jag startade hemsidan Idet, där de nu visas (i sökmotorn står det 98 träffar, men ett par var bara meddelanden till läsekretsen).
Hur långa skriverierna skulle vara fanns inte heller utsagt. Ibland blev de så långa, att redaktionen fick minska typsnittsgraden. En gång fick inte den medföljande bilden plats. Då föreslog jag att de skulle skriva rubriken klatschigt tvärs över själva bilden som på en annan bioaffisch. Det blev flott.
Men en vecka (då det inte skulle visas någon film på grund av helg eller något) skrev jag i stället om filmformat. Den krönikan upptog en hel sida i Annonsbladet. Så man kan inte klaga på tillmötesgåendet…
Avslutningsvis: Att få lov att bara »spåna« gör det lätt att skriva en krönika, ty då behöver jag inte vara kunnig eller hålla mig till saken. I allmänhet har jag inte sett veckans film i förväg, och inte vill jag veta hur den går innan jag sett den – och inte förstöra upplevelsen för läsarna, heller. Därför får fantasirika associationer och läget i omvärlden fylla på, alltmedan folk tycks tro att jag kan en massa. Det bjuder jag på.
En idé i idet av Björn Forseth
