APPALOOSA på nytt – gratistidning.com 2016-05-15
Att skumma grädden…
Amrisarna är fenomenala på att värva duktigt folk från andra länder, vilket till en del kan förklara Hollywoods framstående ställning i filmvärlden.
Den store svenske, än idag aktive, filmskaparen Jan Troell berättade en gång en historia från sin tid i Hollywood. Han höll 1979 på att spela in den andra av de två filmer han gjorde där, Orkanen (normalt snarade Hollywood stjärnor med krav på fem eller tio filmer; jag vet inte hur han kom undan med bara två). Till den första, Pionjärerna (1974), hade han fått en amerikansk fotograf. Men fotograf var han själv lika mycket som regissör, och som man gör i Europa ville han samverka kring bildskapandet. Därför hade han till denna andra film begärt och fått den svenske stjärnfotografen Sven Nykvist, som redan bodde i Hollywood (en person värd en egen krönika, för övrigt).
En morgon hade Troell och Nykvist åkt ut till en utomhus belägen inspelningsplats några timmar innan det var bestämt med filmbolaget. De ville komma överens om hur ljuset skulle falla och vilka vinklar de skulle ha i scenerna, som stod på tur att tas. De kikade i kameran tillsammans för att hitta det bästa.
När Troell glömsk av tiden vände sig åt andra hållet, stod en armada där: utrustningsfordon, sminkösbodar, husvagnar till skådespelare och mängder av personal. Det var dags att officiellt sätta igång. Vid ett tillfälle under dagen kom producenten till Troell med en inbjudan till middag hemma hos denne, vilken Troell tackade ja till, dock aningen förvånad. Förvåningen berodde på, att inspelningen inte nått något avgörande läge, det var ingen speciell dag, inget att fira.
Middagen med producenten och dennes hustru var väl trevlig som sig borde, men Troell anade att något ändå var i görningen. Och till sist tog producenten bladet ifrån munnen i det han sa:
”Herr Troell, i vårt land tittar inte regissören i kamerans okular. Kameran är fotografens domän och endast fotografens.”
Troell återvände till Sverige för sin fortsatta filmproduktion. Bara sedan ”Orkanen” 1979 har han hunnit med tolv långfilmer och några kortfilmer därtill (senaste långfilmen var Dom över död man 2012, och då var han 81 år).
Men vad farao har nu detta med veckans film på filmstudion att göra (Appaloosa från 2008)? Det är ju en vilda västernfilm som ingalunda är regisserad av Jan Troell. Den skrev jag för övrigt om redan i januari (då den skulle ha visats men biografen händelsevis hade möblerats om till garderob).
Svaret på frågan är, att jag vid tangentbordet blev inspirerad av en nyss timad händelse, som påminde om producentens middagsinbjudan: USA-presidenten Obamas inbjudan av de nordiska statsministrarna till Vita huset. I nyhetssändningarna på teve kunde vi se de stolta statsministrarna sola sig i glansen – så hedrade de var! Men precis som producenten på ett vänligt sätt ville övertyga Troell om amerikanska metoder sökte nu presidenten ena de nordiska ministrarna om den amerikanska synen på det önskade handelsavtalet TTIP. Och hem kom de och betygade sin enighet med storebror om avtalets förträfflighet!
Inte sturska som en Troell, precis.
Blev det för mycket politik nu? … – Tja, jag kunde ju i stället ha gått närmare in på ”Appaloosa” och kanske lockat medlemmar i Kiruna ridklubb till Folkets hus på torsdag. Ty appaloosa är en prickig hästras med ett par hundra pållar i Sverige. Den avlades fram av nez percé-indianerna, vilka sedan flyttade till reservat och överlät uppfödningen på de nybyggare, som gärna bosatte sig där indianerna tidigare levt. – Jag sa ju, att amrisarna var fenomenala på att ta till sig det bästa från andra…
En idé i idet av Björn Forseth
