THE IMITATION GAME – gratistidning.com 2016-04-04
Turingtestet
Ett helt liv går utan att man får berätta vad man varit med om. Det gällde Astrid Lindgren under andra världskriget, och det gällde dem på Bletchley park.
Sommaren jag fyllde sexton for jag och en nybliven bekantskap – en trevlig, dubbelt så gammal, engelsman – omkring i hans bil i södra England på något slags sight-seeing. Vi övernattade på enkla boenden och jag fick bra träning i det anglosaxiska tungomålet, vilket för mig var vad turen handlade om. Mannen var samhällsintresserad och frågade ut mig om Sverige, som dåförtiden ansågs vara en hemort för naturlig och fri kärlek. På film, i alla fall. Därvid kom vi att beröra homosexualitet, vilket jag fick veta var en olaglighet i det förenade kungariket. ”Löjligt”, tyckte jag. ”Hur så?”, frågade den engelske vännen. ”Det är en sjukdom”, svarade jag, ”man kan inte förbjuda en sjukdom”.
Min vän skrattade och undrade efter några dagar, om alla svenska ungdomar var som jag. Det sa jag förstås att de var. Och idag, en mansålder efter den resan, som jag då inte förstod undertonen i, ber jag därför alla mina landsmän om ursäkt för att jag framställt er som okunniga, oskuldsfulla våp.
Alla i samma åldersgrupp är inte likadana i sina hållningar, lika lite då som idag. Men senare generationer har en benägenhet att ta saker för givna, särskilt i ett land som vårt med en så lång period utan krig och katastrofer. Därför kan man tycka, att det väl är självklart, att man får njuta sina lustar med vem fasen man vill utan att ta hänsyn till kön eller klass. Så var det emellertid inte alls i Storbritannien fram till början av 1980-talet.
Samtidigt har homosexuella förbindelser varit ett allmänt omskrivet fenomen på den brittiska överklassens internatskolor. Där hade deras framstående föräldrar dumpat sina pojkar för att de skulle bibringas samma värderingar som de själva, och då hade de pubertala stackarna inte mycket annat än varandra att ta till. Och det hör till saken, att vad landets herrars söner förbröt sig mot alltid kunde sopas under mattan.
När då en pojke med sådana återhållna lustar i stället levt ut någon genialisk förmåga som till exempel matematik, så förstår man lätt, att hans sociala förmåga kan ha kommit till korta och att han betraktats som en kuf av omgivningen.
Men kufar behövs! Kufar har vänt ut och in på vår föreställningsvärld mer än en gång i historien. När andra världskriget utkämpades, var tyskarna till att börja med före alla sina konkurrenter på många tekniska områden. Ett av försprången var krypteringsmaskinen Enigma, med vilken de kunde sända meddelanden till alla sina förband utan att deras allierade mostståndare kunde avläsa dem.
Trodde de. Ett exemplar av maskinen föll i britternas händer (för 16 år sedan gjordes en Hollywoodfilm som framställde det som en amerikansk operation, U-571). Men att hålla i en kryptoapparat är inte detsamma som att kunna dekryptera. Man behöver en kod. Och klipska matematiker.
Här kommer Alan Turing in i bilden, en pojke av den tidigare nämnda sorten. En kuf och konstig typ, som ingen först vill ta på allvar. Men det är krig, och en underrättelsetjänst som inte har huvudet på skaft och är öppen för nya infallsvinklar får ingen framgång. Britterna släpper till sist in Turing på Bletchley park norr om London (det har nyligen gjorts ett par teveserier med just namnet Bletchley park om ytterst skärpta kvinnor där, vilka efter kriget fick återgå till att stå vid spisen och föda barn, eftersom deras tystnadsplikt omöjliggjorde för dem att ta upp sina insatser på någon meritförteckning). Inte förrän 1974 släpptes informationen om Bletchley park, kvinnorna och Enigma och därmed Turings del i det, som kom att bli början på skapandet av elektronhjärnan. Som vi idag kallar dator.
Skådespelaren Benedict Cumberbatch spelar Alan Turing i torsdagens film på Folkets hus om dessa händelser, The imitation game från 2014. Titeln betyder kort och gott ”Turingtestet”, hans prov för att avgöra hur intelligent en maskin är. Men vem är Cumberbatch då? Jo, en skådespelare som i tevefilmer spelat andra genier: Stephen Hawking (i Hawking 2004) och Vincent van Gogh (i van Gogh: Painted with words 2010). Men hos oss i Sverige har han väl slagit igenom som det påhittade geniet Sherlock Holmes i teveserien som flyttade handlingen till vår tid (Sherlock från 2010).
Att det verkligen fanns kvinnor i Bletchley park framställer filmen med Keira Knightley…
En idé i idet av Björn Forseth
