LACOMBE, LUCIEN – gratistidning.com 2014-12-06
Lacombe, Lucien
– en medlöpare
Vilket barn har inte ritat eller viftat med en hakkorsflagga någon gång? – Titta noga, när ni ser Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton på TV i år!
Går man in i ett gammeldags hyreshus med hiss som har grindar, är det fullt möjligt att hissen är tillverkad av Asea, föregångaren till ABB. Aseas firmamärke kan då vara en underlig treuddig, stjärnliknande symbol, som på håll liknar en triangel. Ser man emellertid närmare på den, framgår det att triangelns delar är strålar med hakar, som tillsammans bildar den där triangeln. Ett treuddigt hakkors, alltså.
Detta firmamärke är nog från efter det senaste världskriget, för innan dess var hissarna pyntade med ett helt vanligt fyrauddigt hakkors. Men Aseas rykte hade nog blivit vanrykte, om de hade fortsatt föra en symbol, som det sammanstörtade Tredje riket så till den grad hade svärtat ned.
Hur var det då med Karl-Bertil Jonssons julafton? Denna underbara tecknade film av Tage Danielsson från 1975 står – enligt min enkla mening – i samma klass som Charles Dickens utomlands mer kända En julsaga. Den sagans huvudperson, den diaboliskt gnidne Scrooge, är förlagan till Joakim von Anka, som i original heter just Scrooge. Förlagan till Karl-Bertil Jonsson trodde jag länge var Tage Danielsson själv. Röd- och krullhåriga var de ju bägge, och den tecknade sagan utspelar sig under ”beredskapen”, det vill säga det andra världskriget, och då var ju Tage i Karl-Bertils ålder. Men filmens suveräne tecknare och animatör, Per Åhlin, påstår annorlunda.
Det må vara hur det vill med det, men beredskapstid är det i alla fall i filmen. Bilar kör på gengasaggregat, och julgranen pyntas med landsflaggor på ett snöre som lindas runt trädet – och det är här som hakkorset kommer in. Den jonssonska julgranen är nämligen utöver nordiska flaggor behängd med nazityska.
Betyder då det, att Tage Danielsson eller Per Åhlin hade nazistiska böjelser? – Nej, lika litet som Karl-Bertil Jonsson. Möjligen har Karl-Bertils far sådana sympatier, han som förfäras av att ha ”närt en kommunist vid sin barm” (sonen Karl-Bertil, närmare bestämt). Men så såg ju Tysklands flagga ut då, konstigare är det nog inte.
Då är det inte heller konstigt att månget barn någon gång viftat med en hakkorsflagga från en julgransprydnad eller ritat sådana kors. Lite fascinerande är det allt med ett kors, som rör sig runt, runt, om man tillverkar det av smala rör som man släpper in ånga igenom. Hakkorset är också ingrediens i många sirliga stuckaturer, kanske i någon kyrka, där barnet suttit och titta upp i taket under en kall och tråkig julotta. Det är lite evighetssymbol över den krumeluren!
Andra skäl för sitt intresse för hakkors har väl Lacombe Lucien på filmstudions affisch för nästa film. Där sitter denne franske yngling och fingrar på en äkta tysk hakkorsflagga. Tyskarna har vunnit kriget över Frankrike, så hakkorsflaggor finns det gott om.
Efterkrigshistorien har segrarna skrivit, och i den är så gott som alla fransmän antifascister, motståndsmän eller ogillar åtminstone tyskarnas framfart. Men den franske författaren Patrick Modiano, som på onsdag får Nobelpriset i litteratur, vågade skriva om medlöparna, de fransmän som gick Nazitysklands ärenden eller i alla fall gärna umgicks med ockupanterna. Förmodligen var Modiano inte PK, som man skulle säga idag.
Han har skrivit historien om unge Lucien Lacombe, som till att börja med är emot tyskarna. Men när motståndsrörelsen ger honom korgen för att han är för omogen – vilken vuxen skulle då bli förvånad över, att han i stället vänder sig till den andra sidan för att få utlopp för sin längtan efter spänning i tillvaron?
Ty det är det han gör i Patrick Modianos manus till Louis Malles film från 1974. Modiano, som ”ofta återvänt till den tyska ockupationen”, som Nationalencyklopedin så lakoniskt konstaterar, skrev här in sig i historien, då filmen av brittisk allmänhet inröstades som en av världens hundra bästa krigsfilmer genom tiderna. Malle återvände 1987 till ockupationen i Vi ses igen, barn. Titeln syftar på Malles judiska klasskamrater i den katolska internatskola han gick i. De blev nämligen hämtade för att bo i koncentrationsläger i stället…
Louis Malle är för övrigt den som gjorde Susan Sarandon till stjärna och lyckades få ihop den omaka duon Jeanne Moreau och Brigitte Bardot i samma film. I ”Lacombe Lucien” har han en svensk med: Holger Löwenadler.
Kiruna filmstudio visar påpassligt Nobelpristagaren Patrick Modianos film dagen efter Nobelfesten, ty varje torsdag är biodag för filmstudion. Och att visa en Nobelpristagares verk, som ingen bokhandlare kan visa upp, det är väl ingen dålig sak av en liten filmklubb! Har Svensk filmindustri i Stockholm tänkt på det, till exempel? – Jag bara frågar!
En idé i idet av Björn Forseth
