WHILE WE’RE YOUNG
Medan vi är unga
Läs denna engelska text och invänta en google-översättning: »A middle-aged couple’s career and marriage are overturned when a disarming young couple enters their lives.«
Citatet är från den internationella filmdatabasen, avväpnande koncentrerat skrivet om veckans film. Google översätter det så här:
En medelålders par karriär och äktenskap välte när en avväpnande ungt par går deras liv.
Känns stilen igen? Det är ju precis som språket i »Nigeria-brev« och många skamliga förslag som man får i sin elektroniska brevlåda. Men åter till filmbeskrivningen. Själv skulle jag manuellt översätta texten så här:
Karriär och äktenskap ställs på huvudet för medelålders par, när oemotståndlig ung duo kommer in i deras liv.
Ett inte helt ovanligt tema för bok och film. Medelålders personer som börjar bli rastlösa men inte lustlösa söker lammkött för att krydda tillvaron. Är de karlar, kallas det gubbsjuka. Är de kvinnor, kallas de nymfomaner. Jag vet inte vilket som är minst respektabelt. Men nog är det en allmänmänsklig erfarenhet. Själv minns jag en parant kvinna 50+, som gärna umgick med oss pojkar när vi var i dryga tjugoårsåldern. Det uppfattade jag inte som något negativt.
Inom dansk film inleddes i början av 1960-talet en fräck våg – vågad film – som livade upp årtiondet. En komiker, Dirch Passer, fick 1962 spela byfåne på en ö, där han vid fullmåne gick upp på en höskulle och brölade, så att alla fruar på ön vaknade, blev alldeles till sig i trosorna och kom rusande. Filmen, Bocken i paradiset, blev en sanslös framgång och väckte slumrande kreativitet i den danska filmbranschen. Observera, att i och för sig var det en mullig mansgrisdröm, men den visade att kvinnors behov var åsidosatta.
År 1965 fick en ung Ole Søltoft spela fjunig yngling som på sommarlov råkar ut för husor och andra damer som tycker han är så söööd, så… (Sjutton hette filmen). Därvid kom kvinnors behov åter i första rummet på vita duken. Nu blev det fart på skapandet. Strax kom en film som för säkerhets skull redan i titeln skulle fånga rätt publik: Här ska älskas som 17 (1966). Det kreativa draget blev allt mer oförblommerat, om man säger så. Det blev Mazurka på sängkanten (1970), Dagmars heta trosor (1971), Rektorn på sängkanten (1972) och många fler och till slut en serie som alla hette något med I … tecken. Den stackars Søltoft blev dragplåstret i dem allihop, fast han vägrade visa familjelyckan i bild (som alla de andra fick göra). Danskarna slog alla filmiska rekord i rättframhet, men kanhända skäms de för det idag, ty på Pornografimuseet i Köpenhamns centrum, där all världens liderlighet i vita dukens historia ställs ut, saknas det jag nyss nämnt helt. Den unga museipersonalen har ingen aaaning om det. Därtill tycks någon ha försökt göra dessa filmer osökbara på den internationella filmdatabasen. Man måste veta mer än titlarna för att hitta dem.
Och allt detta hysch-hysch idag, när dansk film ligger i framkanten på världens dramaproduktioner och ingen längre är för pryd för att visa sig i adamsdräkt! För övrigt anknyter alltjämt många filmer från olika kulturer till det som eggade på sextiotalet: medelålders suktan efter ungdoms förlustelser.
Därmed är vi tillbaka till den kortfattade beskrivningen av veckans filmstudiofilm på Folkets hus på torsdag: Karriär och äktenskap ställs på huvudet för medelålders par, när oemotståndlig ung duo kommer in i deras liv. Filmen heter While we’re young, och det säger väl en del: Medan vi ännu är unga, kan vi leka. Även om vi är medelålders kan ungdomen inspirera oss. Fast i bakgrunden finns också barnlöshet. Och sorgesamma saker kan också trigga till att ställa saker på huvudet.
En idé i idet av Björn Forseth
