DET ANDRA HEIMAT – gratistidning.com 2014-12-01
Längtan efter en annan hembygd
– Heimat
Över nittio miljoner européer har tyska som modersmål. Näst efter ryskan är det Europas största språk.
För många svenskar låter tyska ungefär som när Charlie Chaplin i filmen Diktatorn (1940) föreställer ledaren Hünkel (avsiktligt lik en Hitler) och talar ”tyska”:
Ej dat stappnig wiedersecht Wienerschnitzel niederlagen werden und der Sauerkraut! – Ej dat Vielten sacht doch jerden, einkomm will das ein Stropf in der Bieten sacht der Hülz – ej? Ich blejn nach Stropf mit der krch – hrch – hich – äch… [host, host]
Men verklig tyska kan låta som ljuv musik: An der schönen blauen Donau och Lola rennt. Den första frasen är förstås en vals av Strauss, den andra originalnamnet på filmen Spring Lola från 1998.
Tyska kan också låta hemtamt även för en skandinav: Heimat. Hembygd, hemland; heim på gutamål eller norska.
Det är väl därför som den tyska teveserien Heimat fick heta likadant även i Sverige. Den gjordes 1984 av en regissör som hette Edgar Reitz, född 1932, och handlade om människorna och livet i den påhittade lilla byn Schabbach i Hunsrück (det låter förstås lite Hünkel om det, eller hur?). Livet i en påhittad liten by måste med naturnödvändighet avspegla det typiska tyska livet under den period serien täcker, annars skulle upphovsmännen kunna beskyllas för historieförfalskning, och 1984 var det Västtyskland som var regissörens Heimat. I de följande delarna spelade man in i det sammanslagna Tyskland. Med handlingens början 1919 i ettan, 1960 i tvåan och 1989 i trean måste man täcka in
- det glada tjugotalet,
- depressionen med en valuta där man betalade en koffert full av marksedlar för en limpa,
- antisemitismen,
- Tredje riket,
- andra världskriget,
- ockupationen,
- delningen i BRD / DDR,
- kalla kriget,
- Berlinmuren och
- de tyska staternas återförening.
Det är inte lite, det, och särskilt känsligt måste det ha varit att beskriva hur nästan alla goda borgare under en period blev anhängare av nazismen och Hitler.
Därför kallade Edgar Reitz den första delen från 1984 En tysk krönika, den andra från 1992 Ungdomskrönika och den tredje Krönika om en tidsomvandling (2004). Man kan med fog säga, att Reitz gjort ett episkt verk om ett tyskt nittonhundratal! Vem kan mäta sig med det?
Och ändå lägger åttioåringen inte av. Förra året gjorde han en biofilm av Heimat, men den här gången backade han tillbaka till 1840-talet. Filmen heter Det andra Heimat; Drömmen om ett annat liv. Och drömmen är densamma som frodades i hela Europa under 1800-talet: drömmen om Amerika. Att det skulle vara grönare på andra sidan staketet, på andra sidan Atlanten. Utan fordrande feodalherrar och förtryckande furstar.
Ty på den tiden utvandrade mängder av tyska fattighjon och bönder till Brasilien, precis som många Kirunabor gjorde hundra år senare. Och i stället för att göra en teveserie i sex avsnitt av denna Längtans krönika har Reitz alltså gjort en biofilm – på fyra timmar.
Men då är en kvarts paus inräknad! Och Kiruna filmstudio, som premiärvisar denna film nu på torsdag, har ju alltid en fikastund i samband med en filmvisning, så då blir en paus i en helaftonsfilm wunderbar till kaffe med dopp!
En idé i idet av Björn Forseth
