SAULS SON – gratistidning.com 2016-05-24
Sonderkommando
Förintelsen – fanns den?
Att förbjuda åsikter i lag brukar vi anse som odemokratiskt, som brott mot principen om de mänskliga rättigheterna och som typiskt för diktaturer. Icke desto mindre har en del länder i den västliga kulturkretsen – ”pålitliga demokratier” – lagar som förbjuder människor att förneka, att Förintelsen ägt rum. Notera det stora F, som inleder ordet. Den nordiska traditionen medger inte förbud mot ens en sådan åsikt. Men Sverige har i modern tid fått en myndighet med uppdraget att ”främja arbetet med demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter med utgångspunkt i Förintelsen”. Och notera även här det stora F:et. En statligt påbjuden åsiktsmaskin, alltså.
Ty att tala om förintelsen som Förintelsen är att göra den enastående. Ändå vet vi, att det förekommit försök att förinta hela folk eller folkgrupper förut i historien. Nyligen var ”folkmordet på armenierna” 1915–1917 på tapeten, när Turkiets ambassad försökte få TV 4 att låta bli att visa en dokumentär om det. Här kallat folkmord av Nationalencyklopedin, men en del vill kalla även det förintelse. Håll med om, att skillnaden i betydelse mellan folkmord och förintelse är hårfin.
Så här kunde det låta för några tusen år sedan (i av Konungen år 1917 gillad och stadfäst översättning):
När Herren, din Gud, låter dig komma in i det land, dit du nu går för att taga det i besittning, och när han för dig förjagar stora folk – hetiterna, girgaséerna, amoréerna, kananéerna, periséerna, hivéerna och jebuséerna … då skall du giva dem till spillo; du skall icke sluta förbund med dem eller visa dem nåd.
Ur Femte Moseboken 7:1–2
”Giva till spillo” är förinta. Och vad gjorde då israeliterna?
Och de gåvo till spillo allt vad som fanns i staden, både män och kvinnor, både unga och gamla, så ock oxar, får och åsnor; och slogo dem med svärdsegg.
Josua 6:21
Amerikas många länder skapades av europeiska kolonialmakter, som använde samma metod som ovan för att få land. Då var det inte hetiter och kananéer som skulle tillspilloges utan guayaki-, aztek- och svartfotsindianer. Folkmord eller förintelser har varit vanligast mot urfolk, men ända in i våra dagar sker sådant mot ena halvan av ett lands befolkning mot den andra, som i Rwanda för tjugu år sedan. Vem kan då ha större rätt att använda ordet förintelse med stort F?
Hitlers Tyskland förintade judar och zigenare systematiskt, på ett industriellt vis och smorde maskineriet med beprövad teknik: general Amherst och överste Bouquet lanserade 1763 i kriget mot ottawahövdingen Pontiac metoden att skänka indianerna filtar med smittkoppor i. Tyskarna i sin tur erbjöd i koncentrationslägren nyanlända judar en skön dusch, inte med vatten utan – som det visade sig – Zyklon B-gas.
En del förnekar att det har hänt. I vissa länder kan man alltså straffas, om man säger detta högt eller skriver det. Dock är det inte straffbart att förneka att indianer förintats. Sådan dubbelmoral och förbud att ha en åsikt blir man inte omvänd av. Det är klart, att man måste få vägra tro på judeförintelsen, men säger man det ska man bli bemött. – Det förstås, inbitna förnekare kanske inte följer någon debatt, lika lite som de analfabeter som fick höra att det var Herrens order att de skulle förinta andra folkslag. Då är kanske populärt framställd seriös kultur en väg att gå? Fast går det i bokform, om de inte läser böcker? Kanske film är en framgångsrikare väg att gå?
Filmstudion visar på torsdag på Folkets hus en sådan: Sauls son från 2015 (uttala titeln på svenska, de talade inte engelska i Auschwitz). Saul är en av de judar, som i koncentrationslägret fått jobb. Duktiga musiker tas ut till orkestrar, som ska spela lugnande för de andra fångarna, så att ingen ska ana oråd. Har de tur, kan de hinna överleva kriget. Ett sätt att olja dödsmaskineriet. Ett annat är Sauls jobb: att samla ihop ovetande judar eller romer i ordnade former och be dem i lugn och ro hänga av sig allt på numrerade krokar före duschen. När skriken från duschrummet börjar höras, slänger Saul och de andra i specialstyrkan alla kläder i en hög. – Vad kan man göra? Han och de andra jobbarna ska ju också eldas upp vad det lider, så här får de ändå en respit.
Men en dag ser Saul bland de nydöda sin egen son…
En idé i idet av Björn Forseth
