DEN MINST MISSTÄNKTE – gratistidning.com 2016-09-09
Den minst misstänkte
I en del länder ska man aldrig fråga polisen om vägen. Då kan man bötfällas.
I Sverige litar vi på att polisen inte bara visar oss rätt utan gör det gratis. Om man bara får tag på någon, alltså. Men nog förlitar vi oss fullständigt på lagens långa arm, när ett mord är begånget. – Fast i sådana fall är kanske förtroendet för polisen starkt i de flesta länder.
I Italien känner vi till Cosa nostra, ’Ndranghetan och annan maffia, men där kämpar också poliser och domare outtröttligt mot dem, trots att åklagare och domare då och då sprängs i luften. Det går precis så hårt till, som i den legendariska italienska teveserien Bläckfisken, som spelades in under nära tjugo års tid från 1984. Den speglade parallellt vad som hände i verkligheten. Mitt i all korruption riskerade alltså statstjänstemän bokstavligen sina och sina familjers liv, för att inte den organiserade brottsligheten skulle ta över statsmakten.
Men om polisen själv är brottslingen man söker? År 1970 gjorde regissören Elio Petri en tankeväckande film, där en betrodd polis begår mord och sedan testar, ifall kollegorna skulle komma på tanken att söka den skyldige i sina egna led. Han ges uppdraget att leda mordutredningen och lägger ut ledtrådar riktade mot sig själv, utan att någon kommer på den befängda idén, att utredaren skulle vara mördaren. Filmen hette Undersökning av en medborgare höjd över alla misstankar och vann en Oscar för bästa utländska film.
Filmstudion tangerar detta ämne på torsdag, när den franska filmen Den minst misstänkte (från 2014) visas. I den filmen har innehållet verklighetsbakgrund, fast handlingen kan likna en riktig hollywoodhistoria:
Befolkningen på den franska landsbygden lever 1978–1979 i skräck för en seriemördare. Offren är som så ofta på bio unga kvinnor, och polisen pressas att hämta sina bästa utredare från Paris. Precis som en typisk, modern kriminalfilm, således. Men utredningsledaren är – alldeles som i den nämnda italienska filmen – mördaren.
Men detta har alltså hänt i verkligheten! Det gör en nyinspelad film på temat intressantare. Den mordiske poliskommissarien spelas av Guillaume Canet, som jag misstänker att svensk publik inte känner till, fast han spelat med i massvis av filmer. Däremot kan filmstudions besökare komma ihåg filmen Berätta inte för någon (2006), som visades förra året. Den rafflande thrillern regisserades av samme Canet.
När man hör om sådana opålitliga rättstjänare tänker man nästan längtansfullt tillbaka på den tid, då man stoppades av milisen i ett östersjöland för att man kört vilse – och blev bötfälld. Ingen idé att hävda sin rätt och tvingas sitta ett dygn på en polisstation tills man fått rätt…
Men på bio är man trygg. »Den minst misstänkte« ingår i en serie filmer från Franska filmfestivalen. Det blir en till därifrån i höst.
En idé i idet av Björn Forseth
