Eftersäsongskrönika – gratistidning.com 2015-06-08
Nötets karaktär
Nu reagerar din inre språkpolis: ”Det heter en nöt”, säger den.
Det beror på. Är man dum i huvudet, då är man ett nöt. Det kommer väl av uttryck som ”dum som en ko”, och en ko är ju ett nötkreatur. Ett nöt, alltså.
Själva uttrycket betyder, att dumhet är en kos karaktär. Annorlunda uttryckt: sådana är de, kossorna. Detta må vara kränkande sagt om kor, men här vill jag hålla mig till den språkliga sidan (och då är det inte råmandets nyanser jag avser utan ordet karaktär).
Karaktär och karaktärsdrag är ord som beskriver någons eller någots egenskaper. På norska kan det betyda betyg, men det hänger ju ihop: en students kunskaper i ett ämne är väl ett slags egenskap hos studenten.
En äppelkarts karaktär är, att den är sur. En surpuppa är en människa som är sur jämt; det är således hennes karaktär. Ett annat karaktärsdrag är godhet, som exempelvis tillskrivs Gud. – Inte gudhet, alltså. Möjligen skulle man kunna säga, att Jesu karaktär är gudomlighet.
Fruktig smak med tydlig karaktär av honung, inslag av halm, hjortron och nötter. Där är både karaktär och nöt igen. Men inte smak av lada, av något nöt. Av nötter, en nöt. Det är Systembolaget som förklarar karaktären på en mjödsort.
Så karaktär är inte något nytt ord i vårt språk. Om man vill undvika grekiskan kan man säga personlighet, natur eller lynne för att ta några likabetydande ord. Det finns en saga om en varg som vid ett tillfälle får hjälp av ett får men som otacksamt nog ändå äter upp fåret. ”Taskigt”, erkänner vargen, ”men det är min natur”. Karaktär, alltså.
Sagan om de sju små dvärgarna är rena provkartan på olika karaktärer: Trötters karaktär är att han ständigt är hängig, Butters lynne är att gå omkring och muttra, Glader har en gladlynt personlighet och så vidare. ”En glad lax” skulle man också kunna säga som en beskrivning av Gladers karaktär. (Men med all respekt för fisketokiga Kirunabor: jag vägrar tro, att detta uttryck skulle komma av att laxar har ett glatt sinnelag.)
I Kiruna har vi en utmärkt kollektion av olika karaktärer inför våra ögon: runt om Kiruna kyrkas fasad står en rad förgyllda statyer av olika personer. De har namn efter vilket karaktärsdrag eller sinnestillstånd var och en av dem ska framhäva: förtvivlan, blygsel, övermod, fromhet och så vidare.
Nuförtiden hör man emellertid ideligen ordet karaktär i en annan betydelse: ”karaktären Harry Potter”, Tove Janssons ”Muminkaraktärer” och en filmrecensent skriver ”karaktärerna i ’Mad Max: Fury Road’ lär inte dyka upp som några plastfigurer vid köp av cheeseburgare”.
Alltnog, Harry Potter, Mumintrollet, Mad Max, självaste Hamlet och för den delen Klarabella Kluck, miss Marple, Hungerspelens Katniss och Ofelia är inte karaktärer! De är rollfigurer.
För tio år sedan sade knappast någon skådespelare, regissör eller annan inom film- eller teaterbranschen ”karaktär” om de menade ”rollfigur”. Men alla data(spels)användare ser det engelska ordet ”character” så ofta att de till slut tror att de läser svenska. Och så säger de karaktär när de menar rollfigur, och nu har det slagit igenom även i branschen.
Om man säger att Martin Freeman spelar ”karaktären” Bilbo i En hobbits äventyr, så hur beskriver man sedan Bilbos ”karaktär”? Tja… Bilbo är Bilbo? – Nej, rollfiguren Bilbo är vem han är. Hur han är är hans karaktär. Hans karaktär är alltså att han är bekväm av sig (Bilbo vill helst sitta ostörd hemma i Baggershus och dricka en god kopp te), dristig (han ger sig ju modigt ut på farliga äventyr) och påhittig (han är en fena på att lösa gåtor för att slippa bli uppäten av rollfiguren Gollum, vars karaktär är s-s-s-slemmig och löms-s-s-sk).
Ska ändå ostburgare serveras med plastfigurer gjorda efter rollfigurer i Mad Max kan man väl lära barnen vad rollernas karaktärsdrag är genom att benämna dem som Kirunas kyrkostatyer eller de sju dvärgarna. Då torde det bli Ilsker, Sparker och – ja, Toker.
Engelskan har många förtjänster, men att okunnigt lapa i sig ord man ser på en dataskärm och felaktigt använda dem i sitt eget språk gör språket fattigare (det är bara att räkna: svenskan hade två ord för två olika saker – rollfigur och karaktär – men nu används bara ett ord för att betyda bägge sakerna). Som vargen skulle ha sagt: ”Taskigt, men det är datanördens natur”.
Ta avslutningsvis en titt på bilden som illustrerar denna krönika och gissa vilka som är rollfigurer och vilka som är karaktärer!
En idé i idet från Björn Forseth
