FÅRET SHAUN – FILMEN – gratistidning.com 2016-05-02
Bland fån och får
För några veckor sedan hette en krönika ”Fånen Shaun”. Denna vecka handlar det om FÅRET Shaun.
Men först något om småkryp. Då tänker vi på mygg. Om sådana sa en västerbottnisk gubbe på en EP-platta hos min morbror:
Dôm är små, men dôm är mång.
De finns inte bara här utan i hela landet. Jag har irriterats av de lömska kreaturens surr i Skanör och Falsterbo och ljusa sommarnätter i skärgården hemsökts av dem, när jag suttit post i jägarbas. Det bästa jag hört om mygg är en uppsats av en pojke i Kangosfors skola. Uppsatstemat var kärlek:
Kärlek är då man tycker om någon. Motsatsen till kärlek är hat. Själv hatar jag mygg. Dem kan man inte lita på.
På senare år har jag i skärgårdsmiljö hemsökts av småkryp av ännu värre slag: fästingar. De har länge varit okända norr om Sundsvall, liksom andra kvalster (utom de vi har i sängen; där klarar de klimatet). Men de är på väg mot oss med stormsteg. Klimatet blir ju mildare, och så matar folk lilla söta bambi. Därmed flyttar rådjuren norrut, och med sig har de fästingar.
Det finns insektsskådare, som gläds åt åsynen av varje fanstyg med sex ben. Fästingar är fanstyg. Dem bör man inte glädjas åt att se. Ibland är de nästan osynliga för blotta ögat, det kanske man skulle glädja sig åt. Men när de har grävt ned sig en bit i huden sväller de upp med ungar. Inför den åsynen kan man hålla sig för skratt. Så börjar de klia – och det är tur, för annars hade man lätt hamnat på sjukhus och kanske dött i hjärnhinneinflammation. Klådan ger en i alla fall en möjlighet att karva ut dem ur kroppen i tid.
Men det finns också småkryp, som gläder de flesta. Nyckelpigor hör till dem. De är liksom gripbara, och de är söta. Tills de ger sig på ens rosenrabatt. En mycket rolig fransk långfilm från 2013 med namnet Småkryp – långfilmen (om animerade nyckelpigor och svartmyror i verkligt filmade omgivningar) ville jag få visad här i sta’n, men den ansågs för okänd. Då hade de vuxna inte frågat barnen.
Föräldrar vet inte alltid, vad deras barn tittar på på teve. Småkryp hette en bland barnen populär serie, som långfilmen byggde vidare på. På Barnkanalen har länge gått en annan riktig långkörare med ett får som hjälte. Shaun heter han, vilket jag tror är ett mansnamn. Verkliga får ser ut som hän allihop, tackor som baggar. I den med lera animerade serien Fåret Shaun framgår därför inte könet särskilt tydligt, men vem bryr sig? Fåren är i alla fall besättningen på en engelsk lantgård, ägd av en längtande ungkarl till bonde med en pliktuppfyllande hund som uppsyningsman. Dessa figurer framträder inte i levande filmad miljö, nej, allt är båg. De är inte dataanimerade, vilket idag är det normala för animerad film (som vi förr delade upp i tecknad film och trickfilm). De är modellerade i lera, som man millimeter för millemeter flyttar eller böjer och enbildstagning för enbildstagning fotograferar.
Upphovsmännen är animationsstudion Aardman i England med regissören Nick Park i spetsen. De började med att i lera illustrera intervjuer de gjort med folk ute på sta’n. Ljudet lät de komma ur munnen på djur på en djurpark, varvid till exempel en panter i en totalt steril betongbur satt på en stock och på cockneydialekt resonerade om för- och nackdelar med att bo där:
Man har ju vatten och avlopp och mat serveras på bestämda tider. Man har ljus som slås på och av samt sista skriket i teknik. Men utrymmet, alltså. Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att flytta ut i djungeln.
För vuxen svensk publik är hans filmer om Wallace och Gromit kända (i Danmark heter de ”Walter og Trofast”, vilket bättre återger förhållandet mellan husse och hund). Återigen i lera, nu en talande ungkarl med uppfinnarambitioner och hans jycke, som inte talar men sitter i en länstol och dricker te med husse läsandes en god bok.
I Fåret Shaun talar människorna rotvälska, som låter som engelska men varken behöver dubbas eller textas. Bilderna talar för sig själva, också när djuren talar, för de morrar, grymtar och bräker alltefter sin art. Och ändå är det de hittar på att tala om så påhittigt, att den ouppmärksamme skulle behövt text-TV för att hänga med. Fåret Shaun & c:o råkar i lika svåra klammerier som Wallace och Gromit men är ändå bara kända av barn. Samt Kiruna filmstudios medlemmar. Ty filmstudion har länge visat avsnitt av Fåret Shaun som förspel.
På Kristi himmelsfärds dag visas därför på Folkets hus långfilmen Fåret Shaun – filmen (2015), varvid alla vuxna som ännu inte stiftat bekantskap med figurerna nu kan få sig ett gott skratt. Gärna tillsammans med barn, för den föreställningen går en timme tidigare än vanligt och till halva priset för just barn som en gest från filmstudion.
En idé i idet av Björn Forseth
