APPALOOSA (iii) – gratistidning.com 2016-05-16
ny krönika om samma film, skriven dagen efter den förra
Sång om 1944
Årets schlagerfestival har upprört stridstuppar i Ukraina och Ryssland. Juryerna har uppenbarligen röstat politiskt – men folken? De ryska tittarna gav Ukraina 10 av 12 poäng, de ukrainska tittarna gav Ryssland 12.
Ukraina vann fast många ansåg sången politisk, vilket påminner mig om hur det var förr: de som inte sjöng om kärlek fick genast bottenplaceringar. Så gick det för Duarte Mendes 1975 när han sjöng Madrugada om revolutionen han nyss deltagit i (då fascismen i Portugal störtades). Han kom nummer 16 bland 19 deltagare. Exakt samma plats hamnade Norge på 1980, då Sverre Kjellsberg och Mattis Hætta sjöng Sámiid Ædnan. Revolutionärer och urinvånare gjorde sig ej besvär.
Annat är det nu, när man inte får sjunga politiskt men ändå vinner. Utifrån texten i sången 1944 är politiken dock svår för en västeuropé att förstå:
När främlingar anländer…
De kommer till ens hem
De dödar er alla
och säger
Vi är oskyldiga,
oskyldiga.
Alltså – vem är vem här? Har sångerskan Dzjamala använt sig av dåliga översättare till engelska, kanske? Den krimtatariska refrängen må ge en ledtråd, men jag hittar ingen översättning ens på turkiska Wikipedia (på krimtatariska Wikipedia har inte lördagens seger noterats än). Men refrängen ska visst ha plockats från den tatariska visan O, sköna Krim!
Bortsett från schlagern, så är den inspirerande händelsen 1944 verkligen värd några rader:
På 1200-talet erövrade mongolen Djingis Khans ättlingar i Gyllene horden allt från Kina till Europa. Ryssarna kallade mongolerna tatarer. Grupper av tatarer blev efter hordens tid kvar på olika håll, bland annat på halvön Krim. År 1783 annekterades Krim av Ryssland. Annars hade halvön hört till Turkiet idag. I Sovjetunionen gjordes Krim 1921 till autonom delrepublik för krimtatarerna i den ryska rådsrepubliken.
Under andra världskriget erövrade Hitlers Tyskland Krim efter hårda strider, som dokumenterades av frontfotografen Vladislav Mikosja. I de sovjetiska stridskrafterna kämpade soldater från alla unionens folkslag, bland dem krimtatarer. Men efter kriget anklagades folkgruppen av den georgiske sovjetledaren Josef Stalin för att under den tre år långa tyska ockupationen av Krim ha samarbetat med tyskarna. Han lät tvångsförflytta dem nästan alla till Centralasien och Sibirien. Det är den händelsen Dzjamalas vinnarlåt ska erinra om.
Stalin efterträddes av förre ukrainske gruvarbetaren Nikita Chrusjtjov, som 1954 i ett infall ”gav bort” Krim till den ukrainska rådsrepubliken. Det var inte lagligt, men sovjetrepubliker emellan – vem brydde sig? Det borde dock någon ha gjort före 1991, då SSSR upplöstes, varvid Ukraina och Ryssland blev två skilda länder. Då svartahavsflottan fanns på Krim delades den. Den ryska delen fick betala Ukraina hyra på avtal till 2042.
En ukrainsk spelfilm, Chajtarma, handlar om en tatarisk pilot i Sovjets flygvapen under kriget. Vid återvändandet hem (som filmtiteln betyder) får han bevittna sitt folks fördrivning. För exakt tre år sedan hade filmen premiär på Krim och drog så mycket folk, att man fick fördubbla antalet föreställningar. Den ryske konsuln på Krim kallade då filmen en historieförfalskning, eftersom tatarerna hade varit kollaboratörer. Detta ledde till demonstrationer i Simferopol med krav på att han skulle förklaras persona non grata. Ryska UD bad om ursäkt å konsulns vägnar, för sådan var Dzjamalas förfäders historia.
Fast detta har ni väl läst om innan de gröna gubbarna tog över Krim 2014… – Men vad har det med veckans filmstudiofilm Appaloosa från 2008 att göra? Jag kanske borde ha gått närmare in på den för att locka medlemmar i Kiruna ridklubb till Folkets hus på torsdag. Ty appaloosa är en prickig hästras med ett par hundra pållar i Sverige. Den avlades fram av nez percé-indianerna, vilka sedan flyttade till reservat och överlät uppfödningen på de nybyggare, som gärna bosatte sig där indianerna tidigare levt. – Små folk får flytta både här och där…
En idé i idet av Björn Forseth
