7 VÅGADE LIVET + DE 7 SAMURAJERNA
– gratistidning.com 2015-04-07
Banditerna anfaller
Somliga är på påsklov, andra vill se hur det går för den lilla byn, som ansatts av banditer.
Nej, det är inte Lainio eller Rautas det gäller, och det är inte Hell’s angels som härjar där. Byarna i fråga är en japansk på medeltiden och en mexikansk på 1800-talet, och banditerna är ett japanskt och ett mexikanskt rövarband som när skörden är mogen kommer för att beslagta bybornas grödor för att själva livnära sig. I och för sig inte så olikt modern beskyddartaktik från så kallade mc-klubbar som skämmer ut alla seriösa motorcyklister.
För två veckor sedan gjorde filmstudion experimentet att parallellt visa två äventyrsfilmer baserade på samma originalmanus, dels Akira Kurosawas De sju saurajerna från 1954, dels John Sturges vilda västern-kopia 7 vågade livet från 1960. Det skulle bli fem och en halv timme totalt, så vi visade hälften av vardera med kaffepaus emellan. Fortsättning och slut kommer därför nu på torsdag på Folkets hus.
Idén med experimentet är att man ska få se hur olika regissörer från olika kulturkretsar tacklar samma historia. Någon kan tycka, att det är idiotiskt – är en film gjord en gång så har berättelsen avklarats och därmed basta. Men Shakespeares, Tjechovs och Strindbergs pjäser filmas ju upprepade gånger i olika länder. Delvis för att de är så gamla att de är gratis, förstås, men minst lika mycket för att regissörer och skådespelare vill visa hur just de tolkar berättelserna eller rollfigurerna. Alla vill väl göra Hamlet någon gång?
Under apartheideran i Sydafrika gjordes en där i landet förbjuden version av Strindbergs Fröken Julie, där den svenske betjänten (som i original var lika vit som hans matmor fröken Julie) var ersatt av en svart betjänt, medan hans matmor fortfarande var vit. Eftersom älskog uppstod mellan herrskap och tjänstefolk, så var det i Sverige kanske diskutabelt men i Sydafrika helt enkelt förbjudet, det var ”rasblandning” mellan svart och vit. Så kan en tolkning av ett känt verk se ut.
I vårt fall nu har Kurosawa beskrivit hur fattiga bybor sänder ut några av de sina till staden för att finna någon arbetslös samuraj (någon från krigarklassen) att be om hjälp, eftersom de själva inte har viljekraft, kunskap eller styrka att motsätta sig banditerna. Ingen betalning mer än mat för dagen kan de erbjuda, och i den rådande situationen finns det mer än en samuraj som går hungrig. Man får se hur den ene samurajen efter den andre testas, tills de till slut blir sju stycken.
Detta förfarande upprepas i den amerikanska versionen, där revolvermän utan något att ta sig för ombeds att komma och försvara den fattiga mexikanska byn. Samma tester men ändå inte. Den fulle hetsporre, som bara låtsas vara samuraj och i fyllan och villan fråntas sitt oumbärliga svärd motsvaras av den lika fulle hetsporre som vill vara revolverman och fråntas sin lika oumbärliga revolver. Och när byborna i skräck inte vågar komma fram och hälsa sina hjälpare i nöden lockar en av samurajerna fram dem genom att slå upprepade slag på en stock medan i den mexikanska byn en av revolvermännen lockar fram byborna genom att gå in i byakyrkan och ringa i klockorna.
Samma historia men med var sin profil. Hur bra kopian lyckas är det som publiken sedan kan diskutera. Pausen i filmerna togs på samma ställe i berättelsen. Nu på torsdag kommer utbrottet. Då kommer banditerna, intet ont anande…
En idé i idet av Björn Forseth
