DET HELT NYA TESTAMENTET – gratistidning.com 2016-09-08
Gud bor i Bryssel
GUDS LAG № 1378: Tappar man en smörgås på marken, kommer den alltid att landa med den smörade sidan nedåt.
Gud bor i Bryssel med hunsad fru och barn. Bara ett barn, en tolvårig dotter. Men frun dukar alltid middagen även för Guds son, som emellertid ständigt är frånvarande. Likadan som sonen vill inte Gud att dottern ska bli. »Se bara hur det gick för honom«, säger Gud, bitter över sin skapelse.
Gud stänger dagarna i ända in sig på sitt för hela familjen mycket hemliga kontor för att med datakraft styra människornas tillvaro med ständigt nya livslagar som är rena fanskapen. Som de här:
Lag 1522: Förälskar du dig i en kvinna – räkna inte med att du får leva livet ut med henne.
Lag 0964: När man just satt sig ned i ett varmt badkar kommer telefonen att ringa.
Guds dotter vantrivs och vill uppleva människornas vardag, vilket bara kan förverkligas genom att på något sätt lura av Gud fader nyckeln till datorrummet och hitta ett sätt att komma ut ur den gudomliga lägenheten och ner i människornas värld.
I det katolska landet Belgien har denna historia gjorts till film, Det helt nya testamentet (2015), och inte har påven uttalat någon bannbulla över den eller har någon hotat regissören till livet. Man får alltså ostraffat driva med de heliga skrifterna och med Gud själv (för ni arma sekulariserade själar där ute trodde kanske, att det bara finns två testamenten; Det gamla och Det nya?).
Men ostraffat har man inte alltid kunnat driva med Skriften. Förr kunde kättare bli brända på bål. »Död åt de otrogna!« ropade man i krig. Och i vår del av världen kunde det rätt långt fram i tiden brännas under fötterna på samiska nåjder.
Idag är vi här hos oss lyckligt oskuldsfulla och tror att vi kan skryta med att vara ateister, när vi är ute i världen och reser. Det går inte alltid så bra. I en del muslimskt dominerade länder tappar folk hakan, om man säger att man inte tror på Gud. De kan till och med bli förbannade. Bättre då att säga, att man är kristen, för det är ju helt normalt och man slipper åka på en propp.
Den europeiska kulturkretsens tolerans har vi nog fått efter att ha genomgått Upplysningen på 1700-talet. Franska filosofer som Voltaire gjorde skillnad på religion och kyrkoinstitutioner. Så blev det revolution i Frankrike (efter den engelska århundradet före) och i Nordamerika med. Hela Europa blev alltmer »upplyst«, tills även de kyrkliga institutionerna accepterade, att religion och stat skulle hållas åtskilda. Land skulle med lag byggas, inte med »Guds lag«.
Men är man utomlands får man fatta, att hela världen inte gått igenom den historiska fasen.
Fast inte ens här hos oss är känslan av tabu mot att driva med heliga skrifter så hemskt långt borta. I Norge stoppades 1980 Monte Pythons film Ett Herrans liv (också känd som Life of Brian 1979) för att den ansågs hädisk. I Sverige blev detta ett reklamargument:
»Filmen som är så rolig att den förbjudits i Norge«.
Och i Sverige sa en kyrklig potentat i en radiointervju knappt tio år senare om Martin Scorseses film Kristi sista frestelse (1988), att »det vore väl inget brott mot Tryckfrihetsförordningen att förbjuda den filmen«. Men den stoppades inte, och bägge filmerna visas fritt i bägge länderna idag.
Dessutom kan vem som helst med ogrumlad syn efter att ha sett dessa två filmer säga, att bägge uppvisar en respektfull bild av Jesus Kristus. I »Ett Herrans liv« görs inte det minsta narr av honom i de få scener där han är med. Hjälten – som ju i filmen misstas för Messias – heter för övrigt Brian… Och ser man »Kristi sista frestelse« ända till slutet, så ser man ljuset. Det duger inte att döma ut filmer man inte sett eller bara sett en trailer om.
Därför kan man älska Gud och skratta åt Gud med samma varma själ på torsdag, när filmstudion visar »Det helt nya testamentet« på Folkets hus. För innerst inne har vi väl alla anat, att när Gud skapade mannen, skojade hon bara.
En idé i idet av Björn Forseth
