SEMESTERSABOTÖREN – gratistidning.com 2015-09-14
Återfall
i vänsterbeteende
Idag mötte jag på väg uppför en backe
en annan cyklist i hög fart
på väg ned mot mig – på sin vänstra sida!
Trafikreglerna lärde vi oss i skolan på min tid, så jag höll ytterligare till höger för att vi skulle kunna mötas såsom i högertrafik. Som tur var höll den andra cyklisten då ut en aning mot gatans mitt; det blev alltså ett högertrafikmöte.
Detta har hänt mig några gånger tidigare, men då har det varit yngre människor. På en cykelbana kom en mellanstadiepojke mot mig på fel sida, när jag redan var längst ut till höger. Jag vinglade då ytterligare ut mot diket, men då gjorde han det också! Det gick förstås inte. Han välte omkull i diket, och jag sa lugnt till honom, att vi bägge måste hålla oss till höger. Han såg inte ut att förstå mig.
Nästa gång det hände var det en ung kvinna, kanske en gymnasist, kanske en vuxen. Hon reagerade inte heller med att ta sig över mot sin högra sida utan steg av sin cykel, när jag höll undan så långt det gick. Då frågade jag mig: ingår inte trafikkunskap i skolundervisningen längre?
Att högertrafik gäller borde väl i alla fall följa med när man lär ut skillnaden mellan höger och vänster i lågstadiet. Kvinnan idag var dock som jag, lastgammal, vilket får mig att tro, att hon liksom jag vuxit upp med vänstertrafik. Vi, som gjort det och någon gång efter trafikomläggningen kört ut från en sidoväg och kommit in på en huvudled på vänster sida – bara för att se i backspegeln, att någon tyckts vara på väg att köra om på femhundra meters håll! – vi sades då ha fått ”återfall i vänsterbeteende”.
Och ni som trodde, att rubriken till denna krönika skulle vara något slags politisk bekännelse – ha!
Men hur ska jag då koppla detta till film? Jo, på torsdag tar Kiruna filmstudio upp en gammal klassiker. Den franske komikern, manusförfattaren och regissören Jacques Tati slog igenom som cyklande brevbärare i Fest i byn 1949. Med sina 187 centimeter i strumplästen är Tati en iögonenfallande lantbrevbärare som levererar post the American way, som han sett en instruktionsfilm om. Enligt den tränas postisarna upp att trampa fort som lärkvingar, göra de rätta gesterna för att dela ut brev och kasta postväskan över axeln för att tjäna mikrosekunder på jobbet. Kanske en film som Kiruna mail borde ta sig en titt på?
Nå, Tatis brevbärare har inga problem med återfall i vänsterbeteende i trafiken, snarare med humlor som får honom att släppa styrstången och vifta med armarna på ett väldigt oamerikanskt sätt.
Hans nästa film var Semestersabotören 1953. Det är den som visas denna vecka. Den handlar inte om brevbäraren från förra filmen utan om en blyg, tystlåten och artig herre, som oavsiktligt får allt att bli kaotiskt runt sig. Träffa monsieur Hulot!
Uttala det [mysiö’ Ylå’], så låter det rätt; tänk på ”Allo, allo, emliga armén”, för h i början av franska ord uttalas inte.
Idén om en oförarglig människa som får allt att falla omkull bakom henne tog engelske Peter Sellers upp i Oh, vilket party! 1968. I den var det en indier, som fungerade som en elefant i en porslinsbutik. En indier som med sin speciella brytning läste namnet på ett fågelfröpaket och gjorde det till ett bevingat talesätt världen runt: ”Birdie, birdie num-num”.
Men ni ser av årtalet, vem som var först att framställa elefanten i porslinsbutiken. Jacques Tati var en av de stora filmkomikerna i sällskap med Charles Chaplin, Helan & Halvan, bröderna Marx och Nils Poppe med flera onämnda men inte glömda.
Tatis produktion har nyligen ”upprustats” och digitaliserats, varvid filmstudion kan visa en senare version som Tati gjorde av filmen efter att han hunnit se Hollywoodfilmen Hajen (1975). Detta som aptitretare, eftersom Semestersabotören utspelar sig på en badort…
Dessutom blir det ett halvtimmelångt komiskt ”dokumentärt” förspel om Tati och hans filmer, med svensk text. Som sagt: Träffa monsieur Hulot på torsdag!
En idé i idet av Björn Forseth
