THE BABADOOK – gratistidning.com 26 2015-10-26
Dunkla figurer
Och nu blir det spökfilm!
Månaden slutar med Alla helgons dag, då vi ska tända ljus på våra framlidna anförvanters gravar. Andra härmar då amerikanare och spökar ut sig i pumpor och smutsar ner nytvättade fönsterrutor i villakvarter. I Trollhättan trodde därför folk, att en som klätt ut sig till nazistisk stormsoldat bara var en tidig halloweenfirare. De kände inte igen den tysknazistiska symboliken utan tänkte på Darth Vader i Stjärnornas krig…
Det är dystra dagar vi upplever. Samtidigt ska man komma ihåg allt annat som Trollhättan är känt för: tämjda vattenfall, Göta älv och Trollywood.
Jaa – Trollywood. Det heter förstås Film i väst, men anläggningen har gjort sig förtjänt av smeknamnet. Hälften av svensk filmproduktion görs på studiorna i Trollhättan och en massa utländska produktioner spelas också in där. Till exempel Dogville (2003) med Nicole Kidman, James Caan och Lauren Bacall eller A royal affair (2012) med Alicia Vikander och Mads Mikkelsen. Världsstjärnor kommer dit på löpande band för några tagningar. Mördaren i nazihjälm ville ta död på utlänningar, dock inte på skådespelare. Dunkla tankar ger dunkla gärningar.
Dystert, alltså, men kulturlivet i Kiruna är allt annat än dystert: bokfestival och filmfestival, sameteater och riksteater. När mörkret faller är all kultur välkommen. Men kanske inte spökfilm?
Det är nu i alla fall så, att Kiruna filmstudio på folkhögskolan visar en ny rysare på torsdag alldeles före allhelgonahelgen: Babadook från 2014. Temat är otäckheter i hemmet efter ett familjedrama som lämnar ett barn ensamt med oönskade fantasier. En dunkel figur dyker upp, en ”babadook”. Mamman försöker lägga sordin på stämningen, bara för att allteftersom börja tvivla på sina egna ögons vittnesbörd.
På filmfestivalen, som börjar veckan efter, brukar det vara ett par kvällar med rysare nära midnatt. Sådana är enligt min ringa erfarenhet ofta urintressanta den första timmen och urlöjliga den sista. När jag på gamla Palladiumbiografen 1979 såg Huset som Gud glömde var jag efteråt beredd att begära pengarna tillbaka. Jag hade väntat mig en ”knorr” i slutet av filmen, en knorr som skulle sätta alla bisarra händelser i ett förklarat skimmer. Men inte. Huset var förhäxat. Har ni hört något så dumt?
Men en som inte tycker om fisk kan ändå överraskas av en utsökt laxsoppa. På samma sätt kan en som ogillar spökfilmer bli angenämt överraskad. Själv svalde jag den engelskspråkiga spanska The others (2001) med hull och hår för dess raffinerade knorr på slutet. På filmfestivalen 2006 bergtogs jag av den likaledes spanska rysaren Pans labyrint och 2007 av Barnhemmet. Också den spansk.
Borde jag alltså rekommendera spanska spökhistorier? Nja, kanske Spanien visat framfötterna på området för att de så nyligen sluppit ur fascismens grepp. Francotiden var väl i sig en spökhistoria så god som någon.
Hollywood har varken upplevt fascism, krig eller ockupation, i stället skräms de med blod och äckel. Nu på torsdag är det emellertid inte Hollywood som spökar. Allt som sker på engelska är inte från Hollywood (det kan ju vara från Trollhättan, höhö). Torsdagens film är australisk-kanadensisk.
Andra australiska rysare som gått i Sverige är Saw (2004), Jättespindlarna anfaller! (2002), Inte som alla andra (1998) och The Tunnel (2011), men det säger inget om kvaliteten. Regissören, då? Babadook är regisserad av Jennifer Kent, och tänk på alla kvinnliga deckarförfattare – dessa mordiska fruntimmer! Kent har tidigare ägnat sig åt bestialiska mord på film, så vi är väl på torsdag i kompetenta klor inför visningen av den skrämmande babadooken.
En idé i idet av Björn Forseth
