AFTERSHOCK – gratistidning.com 2015-09-21
Aftershock
Aftershave, afterski, afterwork – se där tre inlånade ord i Svenska akademiens ordlista. ”Ofta med happy hour”, står det förklarande om det sista ordet.
Men det är ingen happy hour i samband med ordet aftershock, som heller inte tagit sig in i Akademiens ordlista. Ordet betyder helt enkelt efterskalv – efter en jordbävning, alltså. ”Shaky hour” kanske man kan förklara det med.
Fast det är inget att skoja om. Den 15 april i våras skalv det i Nepal. Jordbävningen mätte 7,8 på richterskalan och dödade 2.593 personer. Efter ett par veckor med efterskalv kom ett nytt huvudskalv längre bort i Nepal. Det här torde läsarna minnas för alla bilder från Himalayas sluttningar vi så nyligen fick se på teve.
För drygt en vecka sedan skalv det i havet utanför Chile. Trots att 8,3 på richterskalan uppmättes dog ”inte fler än” 13 personer, men 9.000 gjordes hemlösa av tsunamin som bildades. Den har vi snart glömt. Men den som vållade den stora tsunamin i Indiska oceanen på annandag jul 2004 minns vi alla, cirka 228.000 dödades! En av dem var en lumparkompis till mig; hans fru som var med överlevde och berättade. Många av oss känner någon som känner någon som var där. Världens bistra verklighet framstod för svenska folket med skärpa.
Katastrofer kan ibland föra något gott med sig. I det här fallet upphörde inbördeskriget i den indonesiska Aceh-provinsen över en natt, sedan provinsen fullständigt ödelagts av tsunamin.
Vem minns då Tangshan 1976? – Tangshan är en kinesisk gruvstad, dåförtiden av Malmös storlek. Den totalförstördes den 28 juli det året i en jordbävning som skördade ungefär 255.000 liv. På den tiden var inte Kina den ekonomiska världsmotor som det är idag. Det var ordförande Mao Zedongs sista år i livet, och landet var fortfarande ett u-land som man i vår del av världen inte trodde något gott om. Nyhetsförmedlingen därifrån var torftig, dels för att pressen gärna lyssnade på ryktesspridare i stället för att vara på plats, dels för att kinesiska myndigheter höll inne med information om tråkigheter.
Den här gången höll de inte inne med det. Det kom kinesiska journalbilder från Tangshan, det kändes som ett trendbrott. En Kirunakvinna jag mötte på stan kommenterade klippen hon sett på teve kvällen innan: ”Tänk, alla dessa frivilliga som kommer och hjälper till!”. Jag har lärt mig mycket av den kommentaren. Hon såg det ljusa i det mörka.
Nu på torsdag visar Kiruna filmstudio en nyinspelad kinesisk spelfilm om den jordbävningen. Man kunde förstås visa den amerikanska Jordbävningen från 1974, men det var en film om en tänkt jordbävning bland skyskrapor. En äventyrsfilm. Den här kinesiska filmen är förvisso också en spelfilm men en som skildrar en verklig katastrof av ”bibliska” dimensioner (yngre läsare må förstå mig bättre om jag säger ”av Sagan om ringen-proportioner”).
Barnen har gått och lagt sig i hyreslägenheten och föräldrarna går ut. Plötsligt störtar staden samman i ett våldsamt skalv. När en av föräldrarna till slut lyckas identifiera sitt eget hus i bråten och hör sina barn jämra sig därinne, kommer de tillresta frivilligarbetarna för att hjälpa ut dem. Efterskalv väntas, och 1976 års u-land har inte de maskinella resurser som Kina har idag. De finner, att ett och samma betongblock ligger över bägge barnen. Efterskalv uppstår och hjälparbetarna frågar mamman, vilket av barnen de ska prioritera, ty lyfter de i ena änden kläms det andra barnet antagligen ihjäl…
Detta fasansfulla dilemma (ett liknande skildrades i en amerikansk film 1982: Sophies val) leder till ett livslångt trauma, för – barnet hör vad mamman säger!
”Livet går vidare”, säger man, men två olika liv utvecklas ovetande om varandra. Kina går framåt, decennier passerar och nya jordbävningar inträffar med mycket mer välutrustade hjälpinsatser, men hela tiden består traumat från Tangshan 1976.
Filmen kunde gott i Sverige ha fått heta Efterskalv. Jag vet, att somliga tycker svenska titlar är töntiga, original ska det vara. Men den här filmen heter inte Aftershock i original utan 唐山大地震, så det så!
En idé i idet av Björn Forseth
