FESTIVALPAUS – gratistidning.com 2014-11-01
Språkpolisen i biomörkret
En del tycker jag pratar gammalmodigt. Bara för att jag gärna uttrycker mig med en aning ålderdomlig grammatik:
Om jag finge en miljon ginge jag åstad och köpte mig en biograf.
Inte är väl det svårbegripligt? På radio hör jag då och då människor prata så, och då handlar det om personer från vissa landskap i Sverige, där gamla böjningsformer lever kvar i all välmåga även bland unga.
Men för all del, jag kan ju säga:
Skulle jag få en miljon skulle jag gå till banken och investera i en biograf.
Ett försvar för att bevara gamla språkformer är, att svenskan då blir uttrycksfullare. Uttrycksfullt är ett språk bland annat då man kan säga mycket med få ord. Alla tornedalingar försvarar meänkieli med, att finskan är uttrycksfullare än svenskan. Då menar de inte bara att man kan svära lika svavelosande som en kapten Haddock, de brukar dra fram den här frasen som bevis:
Kissa tuli pöydän alta.
På svenska skulle man behöva uttrycka detta med fler ord:
Katten kom fram underifrån bordet.
(Det är emellertid inte riktigt snygg svenska, man skulle nog säga ≫fram från någonstans under bordet≪ eller så.)
Alltså är finskan/meänkieli uttrycksfullare än svenskan, vilket skulle bevisas (första ordet ≫alltså≪ och de sista tre orden ≫vilket skulle bevisas≪ är en matematisk formel, som kan vara bra att svänga sig med om man vill sätta ned foten i en diskussion).
Alltnog – att jag med en nyvunnen miljon skulle köpa mig en biograf är inte snutet ur näsan, för jag håller ju på med filmstudion. En filmklubb som vår, med en film varje torsdag, skulle kanske ha behövt ett eget hus. Men då måste man ju städa och underhålla det lika ideellt som man visar film… Kanske bäst att hålla till på Folkets hus och folkhögskolan ändå.
Nu gör filmstudion en veckas uppehåll, eftersom det är dags för filmfestival. Det är en annan förening bakom den, delvis med samma personer, helt och hållet lika besjälade. Som en osynlig ande svävar den nu utflyttade Kirunabon Arne Moström över både Arctic light filmfestival och Kiruna filmstudio. Han ligger bakom dem bägge, och nu firar bägge jubileum utan att han kan vara i sta’n och få uppleva det: filmfestivalen fyller 25 år och filmstudion fyller 60!
Språkpolis fortsätter man att vara i biomörkret om man en gång bitits av den flugan. På sätt och vis är många människor språkpoliser, för jag har så många gånger hört folk klaga på, att filmer dubbas i utlandet. De klagar till och med på, att tecknade filmer dubbas i Sverige. Konstigt argument – sådana filmer är ju dubbade redan på originalspråket!
Filmstudion tog emellertid folk på allvar, när vi som första film i oktoberserien i år visade Clintans genombrottsfilm För en handfull dollar. Den visade vi i en nyrestaurerad kopia, som inte var dubbad. Alla som förut har sett Clint Eastwoods spaghettivästernfilmer i Sverige, har ju sett dem dubbade. Utan att klaga! Men vi visade den i original – på italienska.
På tal om den filmen, så visar årets filmfestival en dansk vilda västernfilm, The salvation. Ni som såg ≫För en handfull dollar≪ kommer att känna igen en del, jag säger förstås inte vad. Men hjärtekrossarna Mads Mikkelsen och Mikael Persbrandt gör bra ifrån sig, tro mig! Dock är denna danska film inspelad i Sydafrika, och då kan man ju inte kalla den vare sig vanlig vilda västern eller spaghettivästern. Kanske smørrebrøds-västern eller savann-västern?
Det är nu inget att skoja om, så råa figurer som den handlar om. Därför åter till språkpolisen!
För några månader sedan gick här i sta’n en tysk film om tyska barn i en tysk stad under andra världskriget, inspelad i Babelsberg-studion utanför Berlin och med tyska skådespelare och en och annan engelsk. Brevtjuven hette filmen. I annonsen för den kunde man ha skrivit ≫Alla talar engelska≪, för det var vad de gjorde. Så länge inte någon talade riktigt ondskefullt, som när en SS-officer höll tal inför ett bokbål. Då fick det bli på tyska.
Detta var ju rena förolämpningen mot ett språk. Och hur onaturligt verkade det inte? Samma teknik använde Steven Spielberg vid inspelningen av Schindler’s list (som inte fick någon svensk titel, för det var inte fråga om list utan om en lista). Filmen handlade som bekant om koncentrationsläger under andra världskriget. Dessa läger fanns på den europeiska kontinenten, där ingen engelsktalande folkgrupp fanns då och inte finns idag heller. Spielberg spelade ändå in filmen på engelska, trots att han gjorde det på ort och ställe i Polen och anställde statister och skådespelare i mindre roller ur lokalbefolkningen. Men han anställde också två språkkonsulter. Den ene skulle lära alla, som skulle föreställa tyskar, att tala engelska med tysk brytning. Den andre skulle lära alla, som skulle föreställa judar eller andra polacker, att tala engelska med polsk brytning.
Och när vid något enstaka tillfälle tyska soldater fick säga hela fraser på tyska, så var det fraser med lömskt innehåll (så att ingen amerikansk publik skulle förstå det?). Så till exempel lyckades i en scen en judisk pojke fly från tyskarna, när dessa höll på att fösa ihop judar som boskap mot ett godståg. Två tyska soldater rusade efter pojken, hann upp honom och släpade honom mellan sig tillbaka till ledet. En tredje tysk soldat, som vaktade ledet med judar, sköt då med sin kpist ihjäl pojken på femton meters håll, tills denne hängde slak i armarna på de två andra tyskarna. En av dessa två blev skitarg och skällde ut skytten – på tyska:
Verdammte Idiot, du könntest ja einen von uns getroffen haben!
Sedan återgick filmen till att bli engelsktalande. Den svenske översättaren lämnade det som sagts utan översättning.
Och vad var det då, som inte fick översättas? Jo:
Din djävla idiot, du kunde ju ha träffat någon av oss!
Så trovärdigast är väl filmer, där rollfigurerna pratar de språk de föreställer att prata.
Och för att anknyta till detta och till samma ämnesområde, så utspelar sig en annan av festivalens filmer i Ungern under andra världskriget. En ≫episk≪ (storslagen, som behandlar en hel epok) film som heter Skrivboken. Den är inte en må bra-film, men den är bra.
Inte dubbad; alla ungrare talar ungerska.
En idé i idet av Björn Forseth
