Televisionens nyheter, Norrländskans och Annonsbladets: Kirunas kulturknuttar jublar i alla medier – Kiruna är utsedd till europeisk kulturhuvudstad!
Jag är på kulturknuttarnas sida och borde väl fälla en glädjetår. Men varför jublar de? På vilket sätt har Kiruna gjort sig förtjänt av att bli europeisk kulturhuvudstad? – För dess myller av kulturevenemang? Nja… – En kommun, som ålägger kulturhuset Aurora att ta marknadsmässiga hyror med 25% moms av kulturföreningar, som enligt Skatteverket är befriade från moms? Nja igen.
Nåja, vi har ju snöfestivalen och Lars Sjölunds sopåkarepos. Det är inte kattskit. Men kulturhuvudstadsengagemanget är en riktig eurofori, kanske får vi skåda skutan gå i kvav med flaggan i topp som ett annat badhus!
*
Men vad är det att kverulera om, när världen är som den är och riskerar att bli vad den blir? Lyfter vi blicken mot vår tids machogubbar, där den ene hotar med att ta ett annat land, och den andre gör anspråk på motståndarens halva hemland, så ser vi att inget är nytt under solen.
Bakgrund: stormakt A vill rå om Grönland eller Kanada, medan stormakt B hyser en riksdagsman, som vill ha Alaska tillbaka till moderlandet.
Under solen intet nytt: redan 1979 förutsågs i en film, hur en enkel man utan alla hästar hemma en dag skulle bli huvudjagad till att bli landets president. »Välkommen Mr. Chance!« sa man då till honom.
I 2014 års finska film »Kverulanten« säger figuren med detta tillnamn, att det var bättre förr, men syftar då antagligen inte på att någon som han själv skulle bli republikens president. Vi vanliga åskådare kanske ändå bör lystra till enkla medborgares röster och bli misstänksamma mot storfräsare som har kartor på gamla erövringar eller byter ortnamn på världskartan.
Detta var en idé från Idet av Björn Forseth
TILL Kiruna-tidningen № 5 2025
