BRÖLLOPSKAOS – gratistidning.com 2015-03-07
Bröllopskaos
”Qu’est-ce qu’on a fait au Bon Dieu?” Smaka på den franska frasen. Obélix skulle ha knackat sig i skallen – toc-toc – och sagt ”De är knepiga, fransoserna”.
Men Obélix och Astérix var ju fransosernas föregångare, så kanske inte ändå. Smaka ändå på det franska spåkets sätt att knyta ihop en massa småord med svalda ändelser. Ordagrant skulle det väl på svenska bli något i stil med ”Vad är det man har gjort mot den gode guden”? I ledigare språkbruk skulle vi nog säga ”Herre Gud – vad har vi gjort för ont?”
Ja, vad har de gjort för ont, det förmögna franska par i övre medelåldern, som inte får sina ättelägg att leva upp till god, katolsk och fransk standard? Deras fyra döttrar har ju fått växa upp i en herrgård omgiven av stora gräsmattor och skog långt från sjabbiga förorter och fått gå i skolor med lika välartade vita, franska barn som de själva utan att någon klasskamrat talat förortsfranska. De har fått spisa det franska kökets alla läckerheter och fått gå på gudstjänster i en katolsk byakyrka med präster som levt i celibat.
De fyra små flickorna har vuxit upp till fyra granna kvinnor som alla är prydnader för sin – ö… – ras. Av dem kan man vänta sig att de ingår i ståndsenliga äktenskap och avlar söta små vita keruber, som säger bien sûr i ettårsåldern och tillber sina morföräldrars gud. Mormor och morfar är så gärna redo att ställa upp som barnvakter.
Och vad är tacken? När den första dottern gifter sig, så är mannen muselman! Klart mamma och pappa har svårt att se glada ut på bröllopsfotot. Nu får man väl halal-mat när man ska vara barnvakt.
Men det finns ju tre döttrar kvar. Så gifter sig den andra – med en jude! Nej, nej – mamma och pappa är inte religionsfanatiker. Dreyfussaffären för hundra år sedan var en skandal, men ska barnen nu inte kunna gå med sina morföräldrar i kyrkan på söndag utan måste gå i synagogan dagen innan?
Det tar på att bli morföräldrar under sådana här omständigheter. Två döttrar är ändå kvar, så sannolikheten för fler avsteg från den rätta vägen är liten. Så går den tredje dottern och gifter sig med en kines…
Nej, morföräldrarna är inga rasister, men ska man ändå inte få behålla några traditioner? En dotter kvar. Hur skulle något kunna gå snett nu?
”Qu’est-ce qu’on a fait au Bon Dieu?” är något det bekymrade gamla paret frågar sig i mörka stunder. Det är också originaltiteln på filmen Bröllopskaos. Om det hade varit en svensk film skulle man kunna föreställa sig huvudpersonerna i form av herrskapet Snorrenberg i en lummig och rymlig stadsdel i huvudstadens natursköna omgivningar. Deras döttrar har kanske rentav gått på en anrik internatskola i Värmland och sluppit höra rinkebysvenska. Ändå gifter sig en av dem med en blatte – inte för att föräldrarna har något emot blattar, men sådana hör liksom inte till vanligheterna i deras kretsar. Och nästa dotter gifter sig med en jude, och de är ju så kinkiga med mat och morfar kanske måste ha kalott på skallen när han blir hembjuden. Och att tredje dottern blir med kines är ju rena kulturkrocken. Hur ska förresten alla familjerna kunna umgås? Kan juden och muslimen dra jämnt och kan man föreslå ett parti kinaschack utan att någon blir kränkt?
Huvudpersonerna i Bröllopskaos är inte precis politiskt korrekta, och det är inte filmen heller. Stormvarning utfärdas: i filmen kan tabubelagda ord uttalas och utan förvrängning textas på svenska! Om publiken skulle råka skratta till åt något som inte är PK, så tvår Kiruna filmstudio sina händer.
Eller som ett amerikanskt dataprogram skulle ha uttryckt det: vi friskriver oss från allt ansvar ifall produkten skulle råka framkalla skratt.
En idé i idet av Björn Forseth
