FIMPEN – gratistidning.com 2015-08-31
Fimpen
– en knatte med glöd
Fotboll är fotboll, film är film och aldrig mötas de två.
Så kan man travestera – leka med – talesättet. Nu på torsdag den 3 september bevisar filmstudion, att talesättet har fel.
Då kommer nämligen de blågulas på 1970-talet legendariska förbundskapten Georg ”Åby” Ericson att spela mot Magnus Härenstam. Målvakten Ronnie Hellström och Monica Zetterlund kommer att uppträda på samma bioduk, Ralf Edström, Roland Sandberg och Benno Magnusson kommer att spela mot Ernst-Hugo Järegård och
alla spelar mot FIMPEN!
Vad är nu det här för skoj? – Hälften av de uppräknade personerna är ju äkta fotbollsspelare från sjuttiotalet och hälften äkta skådespelare. Men vem farao är Fimpen?
Jo, Fimpen är stjärnan i det blågula landslaget. Ingen annan fotbollsspelare har 1973 hans suveräna förmåga att dribbla bort motståndare och liksom krypa under dem och nita bollen i till och med det sovjetiska målet. Han är det årets superstjärna på fotbollshimlen. Fimpen är sex år gammal.
Det visste ni inte, va, fotbollsnördar! Inte ni filmnördar heller, förresten. Va?!
Men på torsdag får ni bildbeviset. Hammarbyliraren Magnus Härenstam blir en dag bortdribblad av sexåringen Fimpen på en förortsgård, får fruktansvärd prestationsångest och tvingas deprimerad lämna laget men nämner i sammanhanget sexåringen, som lagledaren då låter fylla den tomma platsen. Och det ena leder till det andra, vilket betyder att Georg ’Åby’ Ericson en dag ber Fimpen ansluta sig till landslaget.
Men inte har någon sexåring platsat hos de blågula, säger ni där hemma tvivlande. Men så kom och kolla filmen, då! Och kom sedan inte och säg, att inte Åby, Ronnie, Ralf och de andra är de verkliga Åby, Ronnie, Ralf och de andra! För hela det svenska landslaget spelar match efter match i Stockholm, Madeira och Moskva med just denne lille Fimpen.
Ni kommer att känna igen Råsunda fotbollsstadion, Leninstadion och Ljusstöparbacken i Gröndal, och publiken är den riktiga. Den sovjetiske målvakten Jevgenij Rudakov, som först inte vill vara med och larva sig mot den lille svennen på den stora Leninstadion, blir efter ett tag så fascinerad att han sopar undan statisten som ska föreställa honom och själv ställer sig i målet.
Och, jodå, Monica Zetterlund och Ernst-Hugo Järegård är också de riktiga. För det är trots allt en spelfilm. Men vilken regissör kan ha lyckats engagera Monica och Ernst-Hugo och samtidigt Åby och Rudakov? Svaret är logiskt: om Åby är det svenska fotbollslandslaget 1973 så är Bo Widerberg det svenska filmlandslaget samma år.
Nu vänder jag mig inte till dagens ungdom, som väl inte känner till någon av dessa två. Men er, som följde med 1973, utmanar jag (om ni är filmnördar): känner ni till Bo Widerberg så ska ni känna till Georg ’Åby’ Ericson. Och (om ni är fotbollsnördar): känner ni till ’Åby’, så ska ni känna till Bo!
Dagens unga må vara obekanta med dessa, men bägge är värda en film. Georg ’Åby’ Ericson ledde det svenska fotbollslandslaget i 91 A-landskamper under 1970-talet och Bo Widerberg gjorde internationellt uppmärksammade filmer som Kvarteret Korpen (1963), Elvira Madigan (1967) och Mannen på taket (1976).
Många ser Widerberg som ytterst allvarlig, rentav dyster. Har man filmatiserat Torgny Lindgrens Ormens väg på hälleberget (1986), så kan man förstå det. Men här kommer han med en rolig fotbollskomedi 1974, så hur förklarar man det? Jo – Bo Widerberg var inte bara filmregissör, han var fotbollsnörd också!
Och det skulle kanske en fotbollsnörd till för att övertala Åby och hela landslaget att släppa in den lille sexårige parveln, ta med honom på turneerna och låta honom spela på de riktiga arenorna inför tiotusetals betalande åskådare!
Kiruna filmstudio har fått upp denna nyss upprustade kopia av Fimpen efter personligt tillmötesgående från Bos son Martin Widerberg.
En idé i idet av Björn Forseth
