Hästkillar

Nevit Dilmen

Hästkillar

Det finns på min morgontidning en krönikör med fäbless för hästtjejer, stall och ryktning, kort sagt för ridhus. Men alltid dessa tjejer. Vad har killarna gjort för ont?

När jag var i femte- eller sjätteklassåldern sökte jag mig självmant till en ridskola. Ingen talade mig till rätta. Jag gick där ett år, men sedan gav jag upp. Skälet var att vi nybörjare aldrig fick komma utomhus och rida i terrängen eller skogen eller på grusvägar, bara göra dressyr runt, runt i ett ridhus utan solsken.

Nog är det konstigt: på den tiden fanns inget högre att se på bio än vilda västernfilmer. På de föreställningarna dominerade säkert pojkar. Och cowboysen red hela tiden. Visst slogs det och dracks det whisky. Kanske till och med på saloonen efter flera dagars torr ritt i ökenliknande terräng, de bad inte om ett glas mjölk för att klara strupen.

Hästen var deras ständiga följeslagare. De red och sköt i prick från hästryggen, något för oss unga att bli avundsjuka för. Det måste ha varit rena Jolly Jumper, som en viss babygunga kallas. Innan det namnet fick den spridningen hette Snabba Villes häst just så i tidskriften Lektyr (innan den blev en herrtidning).

Den franskspråkige seriefiguren Lucky Luke (!) hette alltså tidigast Snabba Ville på svenska. Vad skulle då Jolly Jumper ha hetat – Svarten eller Brunte? Nej, Sprakfåle vore mitt val, det passar öket bättre.

När pojkar och flickor lämnat babygungan kunde de sträcka sig mot hästryggen. Att bara flickor gjorde det och gör det är egendomligt. När jag satt på hästryggen var varken ishockey eller fotboll tillgängliga för flickor. Men det är de ju nu. Varför är det då fortfarande flickor som är cowboyhjältarnas efterträdare, medan grabbarna gör… vadå? Att de blir unga mördare är ju ett nytt påfund, tidigare hade de i alla fall chansen att vara hästkillar men blev inte det.

Spontant tänker jag, att kommunens stöd till det unga friluftslivet borde villkora det, så att hockeyföreningar och ridklubbar skulle få dela på ungefär samma krubba med uttryckligt krav på, att medlemmarnas kön skulle vara någorlunda jämlikt fördelade i de olika föreningarna.

Fram för Snabba Ville, Snabba Vilja och Sprakfålen!

En idé i Idet av Björn Forseth