Helan går

Nyårsrevyer, buskis, farser och personlighetslära – hur går det ihop?

Guldbaggegalan har varit och Svenska Dagbladets korrespondent vill helst »glömma det svaga svenska filmåret 2019«. Jag vet inte det, jag. Flest baggar fick två filmer, den ena And then we danced (jo, den är svensk, men eftersom den utspelas i Georgien och man pratar georgiska, så är titeln på… ööö, engelska) har Arctic light filmfestival visat.

Lika många baggar, fyra, fick Aniara. Den har Kiruna filmstudio visat. Så nog håller vi oss framme, alltid.

Och hålla oss framme bör vi. Ty så fort man åkt iväg på begravning, så är det någon som dör bakom ens rygg. Det är som Tim Healy sa till kompisen Jimmy Nail på luckan i en mellansäsong av teveserien Öl, kvinnor och tegel (1983 – 2004):

– Förr bjöds vi på bröllop – nu förstår du, bjuds vi på begravningar.

Så vi håller oss framme. En förebild för oss därvidlag är Ann-Kristin Semberg med sina krönikor i Kiruna-tidningen. Undertecknad blev härom året påmind om henne fast under namnet Lundström, då jag övernattade i Hetta och där såg hennes bok Hunteerinkiä köökissä (1987). Hon vart ju också framträdande inom finsk (eller meänkielisk) amatörteater här.

Filmstudion är inget alternativ till amatörteater. Det låter som så, men namnet bedrar. Där tittar man på film, helt enkelt. Således kan man både spela amatörteater och gå på bio. För övrigt bör man det, om man kan. Den här veckan visar filmstudion något, som också har ett namn som kan leda tankarna vilse: Helan & Halvan från 2018.

Frågar man unga av idag, vilka Helan och Halvan var, är det långtifrån säkert, att de hört namnen ens. Det kunde ju vara någon pedagogisk barnfilm om ett helt ägg respektive en kokt halva. Eller en pilsnerfilm om en som dricker helpavor och en annan som föredrar halvor. Eller varför inte, för att göra det komplett: en familjefilm om dem som till jul inte helan tar och därför inte heller halvan får.

I min barndom nämndes ibland Fyrtornet och Släpvagnen (Fyrtornet och Släpvagnen på äventyr var en dansk film 1955, som följdes av tecknade serier). Den hade en förlaga i en annan dansk, stum, film: Snö, skidor, skälmungar (1923). I bägge var ena gubben lång och smal och den andre kort och tjock. Eller på politiskt korrekt språk: en slank och en satt.

En inom de sköna konsterna inte helt ovanlig kombination. Hur framställs till att börja med Don Quijote och Sancho Panza? Jag bara frågar. Kanske utgör kroppskonstitutionen även i verkligheten ett mått på karaktärsdragen? Vad var det den kallades, den där »Kretschmers typlära«? Enligt den fanns det ju samband mellan rund kroppsform och utåtriktat sätt, mellan magerlagd form och inåtvänd läggning, mellan stor, muskulös kropp och sävlighet. Där finner vi Astérix som den ettrige lille runde och Obélix som den store, snälle jätten.

Vår filmkultur är full av Kretschmers personlighetstyper, fastän vetenskapen fullständigt har förkastat den typläran.

I det facket har vi Helan och Halvan. De hette ju inte så utan Stan Laurel och Oliver Hardy. I Danmark kallades de Gøg og Gokke, i Norge samma som i Sverige men i Finland Ohukainen ja Paksukainen, det vill säga rakt på sak: den smale och den fete. Notera, att man i alla fall utom det svensk-norska namngett personerna i ordningen smal – tjock. Varför vi börjar med Helan är kanske för att vi annars inte Halvan får.

Alltnog, radarparet Stan och Ollie började med sitt parande 1927 och höll på med det en bit in på 1950-talet. De började alltså inom stumfilmen och klarade att fortsätta i samma stil i ljudfilm, de flesta korta filmer. Pajaser, skulle en del säga om dem. Deras humor var väl också väldigt amerikansk med mycket pang, bom och smäll. Det sägs ändå, att det inte var amerikanen Oliver (Helan) utan engelsmannen Stan (Halvan) som mest utvecklade komiken i filmerna, vem regissören än var.

I början av 1950-talet gjorde paret en turné i Storbritannien och Irland för att liksom göra come-back. Det var kanske i sista minuten, för de hade redan börjat glömmas bort. Med sig hade de sina hustrur, som inte alltid drog jämnt. Det är om denna inte konfliktbefriade turné, som filmen »Helan & Halvan« handlar.

Men i medvetande om hur filmtiteln kan misstolkas och nonchaleras, kommer Kiruna filmstudio att ge de åskådare som är mindre bevandrade i Kretschmers personlighetstyper en lektion i hur Helan och Halvans verkliga filmer tog sig ut. Som förspel kommer en av deras enaktare, På nattkröken från 1932, att visas.

Halvan hedras för övrigt som bygdens son i Windermere, i det engelska sjödistriktet. Stanley Laurel var ju från Ulverston där.

En idé i idet av Björn Forseth

Skriv ut