DRÖM VIDARE
Upplopp i förorten
Kravallerna i Tuolluvaara blir film.
Ett vanligt bostadsområde utan värre problem än andra av Kirunas förorter, befinner sig en morgon i belägringstillstånd. Barnen från »miljonprojektet« har fört ett veritabelt krig mot polisen hela natten. Varför? För att en 16-årig ensamkommande flyktingpojke är nära att dö efter att ha fått stryk av en polis under ett förhör. Ytterligare ett fall av polisbrutalitet, ännu ett upplopp. Bland dessa barn som växt upp med ett blint hat mot systemet får vi följa tre killar: Huuva, Saïd och Vinsa…
Se där ett angelägnare ämne att göra internationell teveserie på än om mord i midnattssol. För det är ännu ingen film. Och det har inte varit några kravaller i Tuolluvaara. Har Kiruna ens några förorter?
Nej, texten är tagen från en beskrivning av handlingen i en fransk film, så förorten ligger utanför Paris, förstås. Filmen heter Medan vi faller och har nog gått på SVT, vad jag minns. Gjord för tretton år sedan gjorde den starkt intryck på svenskan Rojda Sekersöz, som var sex, när den spelades in. Jag hoppas hon inte såg den på teve som sjuåring, för den var våldsam.
Nu har Rojda gått och blivit filmregissör i stället för skådespelare, som hon först tänkt sig. Hon hade nämligen någon gång på mellan- eller början av högstadiet sett två filmer som fått henne på andra tankar: Billy Elliot (2000) och Believer (2001). Den första var väl barntillåten, historien om gruvarbetarsonen som börjar dansa balett, men den andra borde hon kanske inte ha fått se så tidigt. Den handlar om en ung man, som så här i backspegeln tycks inspirerad av en känd antisemitisk sverigedemokrat med egna judiska anor (!).
Alltnog, hon kom som nittonåring in på regilinjen på Stockholms dramatiska högskola och kom förra året ut med långfilmen Dröm vidare, som ska påminna om »Medan vi faller« fast utan kravaller och polismord. Inte för att inte sådant förekommer i Svedala (och då menar jag inte byn), utan för att hon hellre skildrar en något normalare tillvaro, som vi här i Tuolluvaara och liknande problemområden bara kan drömma om.
Eller var var jag nu? Det kan bli lite sammanblandat, när man drömmer. Huvudpersonen i »Dröm vidare« har varit kåkfarare, men det är inte hugget i sten att gå vidare på brottets bana bara för det. Det ska väl titeln anspela på.
Kåkfararen är en kvinna. Och kvinnans väninnor är också det, om man accepterar den feminina formen av det svenska ordet. Sekersöz verkar inte vara ute efter klatschiga fördomar om förorten. Hon har kanske inte sett Tuolluvaara, men Alby kan hon. Dessutom har hon bott i Dalarna under den period då hon fängslades av film. Månne dalmasarnas uppror fångat henne. Eller kullornas? »Dröm vidare« handlar nämligen mest om kvinnor.
Bara för att de unga kvinnorna i filmen klarar rollerna själva, har filmen fått en stämpel som ungdomsfilm. »Det säger något om hur ohälsosamt vana vi är vid att se kvinnor förhålla sig till män på film«, säger Sekersöz. Har jag läst att hon sagt. Ty till skillnad från regissören till Ouaga girls, som filmstudion visade för ett par veckor sedan, så har undertecknad inte personligen pratat med Rojda Sekersöz.
Med »Dröm vidare« avslutar Kiruna filmstudio nu på torsdag sin marsserie, där alla filmerna haft hjältinnor, två av dem därtill med kvinnliga regissörer. – Regissöser, skulle man ha sagt om man följt fransk standard. Från vanligtvis välunderrättat håll förspörjs, att aprilserien också innehåller en del kvinnliga hjältar.
Efter »Dröm vidare« kommer en skärtorsdag utan film och – ser man på – utan krönika från Idet.
En idé i idet av Björn Forseth