ATT ÅTERVÄNDA
Kvinnor utan gränser
Var Donald Trump en »pigornas Kurt«?
En spanjor finns bland filmbranschens regissörsfenomen idag. Sådana »gossar Ruda«, »femme fatales« eller »pigors Kurt« finns på alla språk och kön, såväl i länder med Upplysningens demokratiska ideal som i länder med mer dogmatiska rättesnören. De behöver inte starta projekt som Dogma eller bli kallade »galna regissörer« av världskända skådespelare utan kan vara bra ändå.
Idag har Förenta staterna bytt president. Som om inte coronan var illa nog, lockade dåvarande presidenten Donald Trump fram skrämselhicka i befolkningen. Det är värt en historia i sig, men har det varit värt flera timmar långa direktsändningar i våra vanligaste etermedier? Vår befolkning har ju därmed utsatts för ännu mer av ensidig påverkan. Varför har vi inte hetsats upp mer av exempelvis de dödliga dåden i Frankrike?
För övrigt kan korsordsmakare behaga skämta även om sådant här: PRESIDENTEN OCH WC-MÖBELN, fem bokstäver. Det tyckte jag var roligt.
Galna konstnärer har vi hört talas om, galna konstnärer på filmens område kan vara lika storslagna, de. Förr blev de stora efter några fantastiska debutfilmer, sedan fick några av dem dille av den vördnad och de skattkistor dessa första filmer lockade fram. De blev navelskådande. Den sorten tänker jag inte ägna mer utrymme här.
Spanjoren i fråga är känd under sitt riktiga namn Pedro Almodóvar och har gjort uppmärksammade filmer som Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott (1988) och har lanserat bland annat damen med Pinocchiokomplex, Rossy de Palma. I kväll tipsar Kiruna filmstudio om en sen Almodóvar, Att återvända från 2006. Med i filmen är en del av dem han gjort kända som skådespelare såsom Penélope Cruz. Ännu en av hans favoriter tycks vara hans mamma. Eller någons mamma, Allt om min mamma heter nämligen en av filmerna (1999).
Ibland tar Almodóvar upp vedervärdiga teman, ibland är de vedervärdigare än de låter. Men lika ofta är de tokroliga. Vi får se, vad kvällens coronor tycker om denna.
En idé i idet av Björn Forseth