ATT VANDRA OSYNLIG: SYSTRARNA BRONTË
Kostymdrama?
Systrarna Brontë är ett begrepp inom den anglosaxiska litteraturen
– ja, rentav inom adertonhundratalslitteraturen i gemen.
Sveriges Television kallar filmen om Systrarna Brontë ett »kostymdrama«. Det brukar man nog göra, när det gäller filmatiseringar av de här damernas böcker, eftersom karlarna i dem går med hög hatt och kvinnorna bär hatten över hela sig i form av ett bylsigt, färggrant plagg.
I det här fallet är nog kostymdrama att ta i, det handlar inte om en filmatisering av någon av Brontë-systrarnas böcker. I de fallen finns det många varianter efter regissörers egna infall.
I stället ligger det tidiga adertonhundratalets brittiska koleldade förort långt från kostymernas värld. Det är välgjort och därmed trovärdigt. Därtill spelas barnaskaran Brontë, och särskilt sedan de blivit vuxna, av utmärkta skådespelare (Finn Atkins, Chloe Pirrie, Charlie Murphy, Adam Nagaitis, Jonathan Pryce) som fängslar en med sina naturliga fallenheter och fel. När både omgivande miljö och miljön av huvudpersoner framställs så här bra, rycks man förstås med i syskonens resonemang, om »vad man ska gö’«, som Kirunaborna säger. Ty vad ska ogifta kvinnor göra? – Och en ogift bror, som liksom så många av hans likar jorden runt, av dålig självkänsla hellre använder sina slantar på att på krogen bygga upp den…
Och ändå älskar syskonen varandra som syskon gör, både där och då liksom här och nu. Men inte gör de det, som ogifta på landet är förutsedda att göra. Nej, i lönndom skriver de böcker, som sedan får ställning som litterära mästerverk på det engelska språket.
En idé i idet av Björn Forseth