BEN-HUR
Galärslavar förr och nu
En film som inte visas.
Så har då utredningen mot Julian Assange lagts ned. Efter sju år. Nog luktar det svensk rättsskandal. Visserligen har han sig själv att skylla i och med att han inte inställde sig i rätten för att bedyra sin oskuld i våldtäktsmålet. Men han fruktade att det svenska rättsväsendet skulle utlämna honom till Förenta staterna, där han väl skulle kunna råka mycket värre ut än Bradley Manning, som under nytt namn nu benådats.
Assange litade alltså inte på det svenska rättsväsendet. Har vi då ett korrumperat rättsväsen? Själv har jag, efter att några gånger ha sett hur den svenske/a ämbetsmannen ser till lagen, stor respekt för ämbetsmannaseden. Land ska med lag byggas, och ämbetsmannen ska bara följa den. Svenska ministrar får inte lägga sig i ämbetsmännens värv, för det vore ministerstyre och olagligt. Så vad hade Assange att frukta? Fällande dom för något han inte gjort och ivägsändning till landet utan återvändo?
Det skulle vara osvenskt. Väl?
Men då tänker den minnesgode på den gången, då två svenska egyptier av svensk polis på USAs anmodan greps och genom en bakgrind i stängslet fördes till Bromma flygplats, där ett litet flygplan tilläts landa och utan tullkontroller ta ombord de bägge männen, som bakbundna fick huvor dragna över skallarna, kläderna sönderklippta och stolpiller instuckna i sina bakar. Och sedan flögs till Egypten för att torteras.
Gjorde Ämbetsmannasverige detta? Nja, Sverige gjorde det – men en ämbetsman (polis) läckte om övergreppet, så att vi andra fick reda på det. Det var Anna Lind och den regering hon var utrikesminister i, som beordrade detta i Sverige så otänkbara och så rättsvidriga. Fick någon sota för det? Läsaren vet svaret.
Men i och med detta kunde en samhällsorienterad person som Julian Assange inte lita på, att inte också hans kläder skulle komma att klippas sönder och en huva träs över hans skalle medan någon amerikansk hand stack in ett stolpiller i hans röv.
Kommer Sveriges rykte som rättsstat någonsin att återhämta sig efter detta?
Assange var möjligen en fähund mot kvinnor i Stockholm, men han ville inte bli galärslav som Ben-Hur. Historien om ädlingen Ben-Hur på Jesu tid skulle filmstudion visa på Kristi himmelsfärds dag den 25 maj – om intresse funnes. Det gjorde det visst inte. Kanske vårkänslorna är starkare nu än önskan att gå på bio på en ledig dag. Därför ställs denna episka och ännu sevärda version (från 1959) efter generalmajor Lew Wallaces roman in.
För övrigt noterar jag, att Donald Trumps hustru inte behövde ta seden dit hon kom (till Saudi-Arabien, närmare bestämt) och ha håret skylt. Det lönar sig att ha ihop det med chefen för stormakt A.
Och i stormakt B hundra år före den dag då Ben-Hur skulle ha visats är det inte mycket mer spännande än att en ny flagga efter revolutionen diskuteras. Interimsregeringen ser dock ej några hinder mot att tillsvidare den hittillsvarande trefärgade riksflaggan hissas när anledning till flaggning föreligger. (Hufvudstadsbladet 1917-05-25.)
En idé i idet av Björn Forseth
