LIFE IN A FISHBOWL
Livet i en guldfiskskål
Den som tycker Life in a fishbowl låter som isländska – upp med handen! Eller tycker A royal affair är en bra svensk översättning av danska En kongelig affære…
Ruben Östlund vann härom dagen det finaste filmpris man kan få, Guldpalmen i Cannes, för sin Rutan. Men så heter den förstås inte, fast det ordet fullt tydligt stod skrivet på hans egna kulisser vid en intervju strax före Cannes-festivalen. Nej, nu heter den The square.
Nå, men är det något att älta? Kanske inte. Men den isländska filmen med den engelska guldfiskskålen heter faktiskt Vonarstræti, så det så. Och den avslutar filmstudions vårserie nu på torsdag på Folkets hus.
Nordisk film är het. Danskarna leder, men som vi såg med Rutan, så ligger svensk film bra till. Norsk och finsk också. Men isländsk? Jodå, även de visar framfötterna nuförtiden. Se bara på utmärkta teveserier, säger jag. Lilla Island är ju rena rama Midsomer, så många mördare som de tycks ha.
Och »Life in a fishbowl« från 2014 är också en festivalprisvinnare. Så varför inte kosta på sig att se den, innan filmstudion klappar igen för sommarlov?
Den biokvällen för hundra år sedan, 1917-06-01, skriver man i finsk press om att det gått två och en half månad sedan revolutionens utbrott. Nu skrivs det mer om den stora strejk som pågår i Åbo med sammanhängande »uppträden« än om händelserna i världskriget. Skräckväldet i Åbo kallar en rubrik i Tammerfors Aftonblad det. Dagens Press skriver:
Enligt uppgifter lämnade af passagerare och betjäning å ordinarie morgontåget i dag från Åbo lösgåfvos de i stadshuset internerade stadsfullmäktige senaste natt. Frigifvandet ansågs af meddelarna vara ett första resultat af de till Åbo i går afresta senatorernas underhandlingar med de strejkande.
Rätt så hett för att vara en nordisk strejk, kan man tycka, att strejkande tar stadsfullmäktige till fånga. Där man kan vänta hettan mer – vid krigsfronten – är det glödhett även utan kulor och krut. Som vi under våren sett, drivs ju krav på att avsluta kriget genom att sluta fred med Tyskland, vilket Kerenskij och den provisoriska revolutionsregeringen inte vill men Lenin och bolsjevikerna slåss för. – En helt avgörande fråga, som vi ska se i höst. Och den är avgörande ute vid krigets fronter bland de ryska soldaterna, som ingalunda uppträder som god kanonmat längre. Björneborgs Tidning berättar vad krigsministern adjoint öfverstelöjtnanten Jakubovitsch yttrar i frågan om desertörerna:
Kampen mot denna företeelse är […] mycket svår och desertörernas antal uppgår nu till millioner. Regeringen rår ej med uppgiften, om ej soldaterna själfva och de hemmavarande bönderna och hela samhället öfver hufvud taga aktiv del i kampen mot den farliga företeelsen.
Förutom frågan om krig och fred är Finlands ställning fortfarande det stora samtalsämnet i finsk press. Svenska Tidningen återger vad en rysk socialdemokrat, lektor V. Smirnov, skriver om detta. Men eftersom det kanske inte roar läsare av filmkrönikor så mycket, lämnar jag det som bihang idag – se alltså längst ned, den som vill lära känna ryska tankegångar om finska krav på sjävbestämmande.
Därmed önskar jag mina eventuella läsare (det var säkrare med läsarna när krönikorna trycktes i Kiruna Annonsblad) en god sommar med måttligt med snö och mygg. När filmstudion börjar med sin höstserie första torsdagen i september återkommer jag.
Och glöm inte nu på torsdag: Ni vill väl få reda på, om filmen handlar om guldfiskarnas liv eller om det som dess isländska titel betyder: »hoppets gata«, »ett stråk av hopp« eller något ditåt!
En idé i idet av Björn Forseth
* * *
Ur lektor V. Smirnovs tankar om finländska frihetssträvanden, från soldattidningen Izvestija, som ges ut i Helsingfors, återgivet i Svenska Tidningen 1917-06-01:
Hela den ryska borgerliga pressen visar en rörande enighet i fördömandet af finländarnas „omåttliga” fordringar, som ju gå ut på en ökning af senatens maktbefogenhet på interimsregeringens bekostnad eller t. o. m. på landets fullständiga afskiljande från Ryssland. Härvid har man i våra borgerliga tidningar kunnat påträffa denna lindrigt sagdt naiva tanke; finländarna visa „otacksamhet” mot interimsregeringen
– – –
Före revolutionen tröttnade den ryska reaktionära pressen icke att för separatism (d. v. s. önskan att lösgöra sig från Ryssland) beskylla främst det svenska partiet i Finland, d. v. s. det parti, som omfattar finländare med svenskt modersmål, och tillskrifva det önskan att ånyo förena sig med Sverge. Ingen i Finland önskar något så vanvettigt som att underordnas ett annat rike.
– – –
I egenskap af socialdemokrat, som alltid erkänt hvarje nations rätt till själfbestämmelse, finner jag finländarnas önskan att bilda en oafhängig stat fullkomligt berättigad och naturlig. Härjämte är jag öfvertygad om att alla verkliga ryska revolutionärer, vare sig de höra till socialdemokratiska eller socialrevolutionära partiet, komma att understöda Finlands yrkanden. Det revolutionära Ryssland skall icke vägra gifva Finland full oafhängighet.
