KUNGENS VAL

Kung Håkon i valfiskens buk

En prins som heter Karl döps om till Håkon för att passa in.

Det är inte lätt att vara prins, alltid. I Saudi-Arabien, där det går tretton prinsar på dussinet, kan man lätt bli avsågad, om man inte är politiskt korrekt. Men om man är det kan man leva gott. Som prins, alltså. Sessor lär också kunna leva gott men utan prinsarnas vidlyftiga levnadsförmåner.

De europeiska kungahusen ynglar inte av sig i samma mått, men även i dem kan man leva gott, om man anpassar sig till sina roller. Men inte heller där är det väl gott för dem, som vill gå sin egen väg. Man kan tvingas att välja mellan makten och makan, som Edvard VIII av Förenade kungariket, vilken till slut valde kärleken. Sånt krångel slipper man i Sverige, där prinsar och prinsessor inte behöver välja blått blod att beblanda sig med. Det har vi kommit över, sedan tvångssteriliseringarnas och skallmätningarnas tid.

Finland fyller hundra i nästa vecka. De hade fram till 1917 en kejsare som storfurste och skulle väl ha fortsatt med det, om inte ryssarna hade proklamerat republik. – En president kan väl inte bli storfurste, heller. Men om Finland som självständigt rike skulle fortsätta som kungadöme eller också det bli republik, det stod inte omedelbart klart. Först ville man tillsätta en tysk furste på Finlands tron, men så förlorade Tyskland världskriget, och då skapade man en republik.

Norge hade redan gått igenom samma kval. När de 1905 lösgjorde sig från unionen med Sverige, kunde de ha valt att bli republik. De kunde också ha fortsatt med ätten Bernadotte, som unionskungen Oskar II tillhörde. Men Oskar avsade sig alla anspråk på Norges tron efter unionsupplösningen. Ändå blev det en Bernadotte där. De norska ledarna importerade den danske prinsen Christian Frederik Carl Georg Valdemar Axel, vars mamma drottningen var bernadottskan Lovisa från Sverige. Tänk så det kan bli!

Men Carl (som blir Karl i svenska regentlängder) var ingen nickedocka, så prins han var. Fullt beredd på att Norge kunde bli republik ville han invänta resultatet av en folkomröstning om statsskicket, innan han tackade ja till att bli kung. Folket röstade på fortsatt kungadöme, och därmed blev Kalle konung och fick sitt namn förnorskat till Haakon (Håkon), vilket gjorde honom till den sjunde regenten med det namnet.

Minnesgoda läsare har säkert hört talas om den idag så förkättrade förnorskningspolitiken, varmed samer och kväner tvingades undantränga sina modersmål och – för att få lagfart på fastigheter – måste byta till norska egennamn. Som vi sett kunde alltså även danska prinsar utsättas för den politiken.

Att Håkon VII inte var någon nickedocka visade han ännu en gång den 9 april 1940, när Adolf Hitlers Tredje rike anföll och allteftersom ockuperade hela Norge utom Svalbard, Jan Mayen och Bouvetön. Tyskland ville ha honom som – just en nickedocka – i ett Norge med nazistisk regering. Men det uppfattade inte Kalle som vad det norska folket hade önskat sig av honom 1905.

Han ställdes alltså inför ett ödesdigert val och kunde ha blivit en Jona i en vals buk – men blev det inte. Kanske är det därför norrmännen är så otroligt rojalistiska.

Om detta handlar torsdagens film på filmstudion, Kungens val från 2016. Och det danska kungaämnet spelas i filmen av en tvättäkta dansk skådespelare, som vi tidigare sett som den göteborgska antinazistiske tidningsmannen Torgny Segerstedt i Jan Troells film Dom över död man (2012): Jesper Christensen.

Petiga läsare kan vilja påpeka, att Jona slukades av en fisk, inte en val. Men det får väl räknas som poetisk frihet att använda min gamla bibelöversättning, där det stod om Jona i valfiskens buk. Sådan djur finns ju ändå inte. Om Jona ens gjorde det.

En idé i idet av Björn Forseth

PS

Vad som hundra år tidigare sig föredragit hafver

Efter »novemberrevolutionen«, som finsk press kallar oktoberrevolutionen, meddelas:

U. S. A. vägrar erkänna bolschevikregeringen och lämna

lån.

Petrograd, 26 nov. Från Washington har anländt ett trådlöst telegram, hvari meddelas att Rysslands regering, som fått löfte om ett lån om 360 miljoner dollars, ej kommer att få ens en bråkdel af detta lån, innan man fått till stånd en af hela landet erkänd regering i stället för bolschevikerna. Detta telegram har sändts till alla armé- och regementskomitéer.

Björneborgs Tidning 1917-11-30

Utöver rubriken Världskriget finns nu en ny, Fredskampen. Därunder står, att »L. Trotskij« och »V. Uljanov (Lenin)« tillskriver »alla krigförande länders folk« i en proklamation, som slutar sålunda:

Den 2 dec. skrida vi till fredsunderhandlingar. Om alliansfolken icke sända sina representanter, skola vi ensamma underhandla med tyskarna. Vi önska allmän fred, men tvingar bourgeoisin i alliansländerna oss att ingå separatfred, faller hela ansvaret på den.

Soldater, arbetare och bönder i Frankrike, England, Italien, Förenta Staterna, Belgien, Serbien! Den 2 dec. öppnas fredsunderhandlingar. Vi vänta edra representanter. Varen verksamma! Förloren icke en enda timme! Ned med vinterkampanjen, ned med kriget! Lefve freden och folkens broderskap!

Hufvudstadsbladet 1917-11-30

Österbottningen återger steg för steg, hur tyskarna kontaktats av Rysslands nye ÖB, fänrik Krylenko (som visst inte åtnjuter allmän aktning – måhända på grund av sin låga grad?):

I onsdags på förmiddagen meddelade fänrik Krylenko från högkwarteret pr telegraf, att han kl. 11 f. m. utsänt tre befullmäktigade parlamentärer till tyska öwerbefälet för att förfråga sig huruwida det wore willigt att sända ombud för underhandlingar om wapenwila på alla fronter i syfte att snart påbörja fredsunderhandlingar.

– – –

Kl. 3,50 e. m. ingick följande telegram: Parlamentärerna ha anlänt till främsta linjen och kl. 4,10 utan swårigheter sluppit genom de tyska löpgrawarna.

– – –

Mina parlamentärer ha sluppit genom de tyska löpgrawarna för att föreslå underhandlingar om wapenwila på alla fronter.

– – –

Wåra fredsmäklare ha återwänt och medföra den tyska arméns öwerbefälhawares officiella swar, enligt wilket han är willig att underhandla om wapenwila på alla fronter.

Österbottningen 1917-11-30

Det tyska Armékommandot svarar

1. Öfverbefälhafvaren vid Tysklands östra front är beredd att träda i underhandlingar med Rysslands högsta befälhafvare.

2. Öfverbefälhafvaren vid Tysklands östra front är af det högsta tyska armébefälet befullmäktigad att underhandla om fred.

och så vidare i fyra punkter till, återgivna i Hufvudstadsbladet 1917-11-30.

För Finlands del är kanske det allra viktigaste, att deras egen regeringsfråga avgjorts. Lantdagen har tillsatt en senat med prokurator Pehr Evind Svinhufvud som regeringschef:

Med 100 röster mot 80, som avgåwos för en ren soc.-dem. regering, beslöt lantdagen så tillsätta den av herr Swinhuwud bildade regeringen.

Österbottningen 1917-11-30

Det är nu mindre än en vecka kvar till den historiska dag, som vi firar hundraårsminnet av dagen före filmstudions decemberseries början!

DS