CAPTAIN FANTASTIC – EN ANNORLUNDA PAPPA

En annorlunda pappa

En människa som lever i en skogsby kanske aldrig i hela sitt liv möter en björn.

 

Jag lärde nyss känna en späd flicka som nyligen blivit vuxen och redan mött andra björnar än undertecknad flera gånger och till och med blivit antastad (inte av mig utan av en med långa klor). Detta framkom när jag tipsat henne om, att en resa till Kamtjatka var något extra. När jag var där för några år sedan, »kryllade det av björnar«, som jag berättade. Men hon tyckte att hon fått lite för mycket av den varan.

Man lär så länge man lever, och nu har jag lärt mig, att en ung, kortväxt kvinna som ser ut att kunna brytas itu med ett enda bett i själva verket kanske inte går av för hackor utan med skinn på näsan är tuffare än en annan. Jag får samma känsla som inför den lika späda Kirunatjejen i elitklass i tyngdlyftning. Hon skulle i bänkpress hur lätt som helst kunna bolla med mig i stället för med en stång. Man blir ödmjuk, för att inte säga undergiven.

Skenet bedrar, alltså. Det kan titeln på en film också göra. När jag första gången hörde om filmen Captain Fantastic, trodde jag det var en hollywoodrulle om superhjältar. Hollywoodrulle visade sig vara rätt, men superhjälte – tja; om man kan kalla en familjefader, som bor med fru och barn i vildmarken för att tillsammans med henne lära barnen hur man överlever och tar hand om varandra i stället för att underkasta sig ett imperialistiskt lands maktstrukturer; alltså, om man kalla en sådan pappa en superhjälte, så var det också rätt.

Filmen (från förra året) heter på svenska i sin fulla titel Captain Fantastic – en annorlunda pappa, vilket leder tankarna i rätt riktning. Herr och fru Cash lever inte på cash utan på självhushåll med sina sex barn i en stuga i delstaten Washington i USA. Den staten ska vara skogrik med ett inte alltför kyligt klimat. För den som minns Vietnamkriget, som inte bara tog kål på en stor del av det vietnamesiska folket, så producerade det förutom amerikanska lik även krigsveteraner, som efteråt inte kunde anpassa sig till vardagen utan stack ut i delstaten Washingtons skogar och levde som eremiter i stället för att slå anhöriga fördärvade.

Det tycks alltså kunna gå att bo i en stuga där med hela stora familjen. Hur man kan göra det utan att statsmakten håller reda på veteraner och inte minst barns skolgång är mig en gåta, men de har ju inte haft någon allsmäktig statskyrka där borta med total folkbokföring. Alltnog, i filmen inträffar något som tvingar den väl vildmarksanpassade familjen till »civilisationen«, vilken för barnen är något okänt.

Nationalencyklopedin påstår, att »många av Washingtons invånare har skandinaviskt ursprung«. Det har delvis också den annorlunda pappan i verkligheten, skådespelaren Viggo Mortensen, som vi här i Norden blev så förtjusta i som Vidstige i Sagan om ringen-trilogin (2001 – 2003).

»Captain Fantastic« visar filmstudion nu på torsdag på Folkets hus.

En idé i idet av Björn Forseth

PS

Händelser rapporterade i pressen samma dag som den fantastiska kaptenen visas, den 23 november – men 1917!

Oktoberrevolutionen ser ut att ha segrat. Den danska dagstidningen Politiken har träffat en landsman som länge bott utomlands men nu kommit hem, Chefingeniør E. L. C. Magnussen fra den evropæiske Donaukommission i Sulina, som vet att berätta (översättning längre ned), att

I Petrograd var alt et Kaos.

[– – –] I Tusindvis fo’r Bolschevik-Soldater gennem Gaderne, til Hest, pr. Bil og til Fods og opførte sig komplet som Hunner. Velklædte Mennesker blev standset ved højlys Dag og afpresset Penge. Jeg saá en aristokratisk udseende Dame, der blev tvunget at tage Støvlerne af og gaa hjem paa Strømpesokker, mens en Bolschevik-Soldat med et Grin stakk Støvlerne i Lommen.

Politiken 1917-11-23

Det var ålderdomlig danska, här modern svenska:

I tusental for bolsjeviksoldater genom gatorna till häst, per bil och till fots och uppförde sig fullständigt som hunner. Välklädda människor hejdades mitt på ljusan dag och avkrävdes pengar. Jag såg en dam med aristokratiskt utseende tvingas ta av sig stövlarna och gå hem i strumplästen, medan en bolsjeviksoldat flinande stack stövlarna i fickan.

Så upplevde inte direktören för Svenska expeditionsbolaget i Petrograd, hr Gustaf Wickman, som sedan 6 år tillbaka varit bosatt i den ryska huvudstaden det:

Bolsjevikerna anstränga sig också ärligt att upprätthålla ordning och särskilt att inte tolerera några stölder eller plundringar. Min personliga erfarenhet av deras vaktposter är också odelat angenäm. När jag visat mitt pass, har jag alltid utan vidare fått passera.

Dagens Nyheter 1917-11-23

Så långt utlänningars iakttagelser. De finländska tidningarna befinner sig mitt i smeten och behöver inte sådana berättelser – de har bevakat kaos och övergrepp under lång tid ända sedan februarirevolutionen.

I stället finner vi här något avgjort mer sensationellt: Republiken Rysslands fredsbud. Vi har ju upprepade gånger sedan i mars sett, att parollen FRED skilt bolsjevikerna och arbetar- och soldatråden från övriga revolutionspartier. Nu, ett par veckor efter oktoberrevolutionen, kommer det formella erbjudandet till både allierade och till ententen (fienden). Den som intresserar sig för historiska dokument kan här läsa det taget från en finländsk tidning, som översatt det till den moderna svenska, som de flesta tidningar ännu inte anammat:

DS