120 SLAG I MINUTEN
Hjärtklappning på bio
Hjärtklappning kan väl vara bra, om man är kär – och särskilt om den ömma lågan är besvarad. Men hjärtklappning inför risken att kola vippen är inget vidare. Då kan hjärtat kanske klappa 120 slag i minuten, för man saknar liksom framtidsutsikter.
Så var det nog för många, när aids-epidemin blommade ut på 1980-talet. Jonas Gardell, vars humor på tiljan i mitt tycke ibland kan vara vulgärare än rolig, är en lysande dramatiker. Om inte tidigare så bevisade han det med teveserien Torka aldrig tårar utan handskar (2012), vilken handlade om de fatala följder denna epidemi fick inom homosexuella kretsar.
Där aids först konstaterades, i USA, uppstod också en rörelse mot epidemin. – En rörelse mot en epidemi? Jo, en rörelse för att stoppa spridningen av viruset hiv, som upptäckts vara det som åstadkom aids, men också för att stödja dem som drabbats. Rörelsen var desperat och började ta till desperata metoder för att nå ut till massmedierna, läkemedelsbolagen och dem som kunde stifta lagar. Den stökade till det i samhällsdebatten.
Att göra det – ställa till besvär – kan på engelska sägas som act up. Av de två orden kan man göra en förkortning (återigen på engelska) med den ungefärliga betydelsen »Aids-samverkan för att släppa kraften lös«. Rörelsen fick alltså namnet Act up, fick internationell spridning och har nu blivit spelfilm.
När i filmen nästan tio år med epidemin har tagit oräkneliga liv men inte riktigt skakat upp den heterosexuella allmänheten, beslutar sig Parisavdelningen av Act up för att flerfaldiga sina aktioner. En del aktivister är därvid, som man nuförtiden säger, »radikala«.
Filmens namn? Den heter 120 slag i minuten.
Är det månne en fransk grej, det där med ordet »slag« i filmtitlar? En av de mest världsberömda filmerna i historien var nämligen François Truffauts film från 1959, De 400 slagen, och 1972 kom Marin Kamitz franska film Slag för slag. Mitt hjärtas förlorade slag (2005) av Jacques Audiard var också fransk. Men 120 slag syftar på hjärtslag liksom Mitt hjärtas, medan De 400 handlar om smisk, aga i skolan. Slag för slag är av annat slag: slag mellan klasser i klasskamp.
– Nej, på franska är det ingen ordlek, det här. De nämnda filmerna har inte samma ord för slag som de svenska titlarna har. Men på svenska är det uppenbarligen ett mycket slagkraftigt ord att använda för att locka åskådare: Slaget om Midway, om Alger, om Brunkeberg…
Tål det att skämta om, namnet på en film om dödshotades aktioner mot aids? Tja, syftet är i alla fall inte att förringa filmen. Men allvarliga ämnen kan behandlas med galghumor eller just skrattas bort. Vi får hoppas att regissören Robin Campillo inte gjort det senare. Antagligen inte, ty filmen har fått – håll i er nu – 38 festivalpriser, och då långt ifrån bara franska. Jag räknar till åtminstone 14 i USA.
På torsdag visar filmstudion denna film från 2017, 120 slag i minuten (vilket blir avslutning på vårsäsongen).
En idé i idet av Björn Forseth