LADY BIRD
Nyckelpiga eller donna, det är frågan
Nyckelpiga i titeln – måste det då inte vara en barnfilm?
Det kan inte ha undgått de få, som brukar läsa dessa krönikor, att undertecknad stör sig på att filmtitlar på engelska tar över på bio. Som att den danska En kongelig affære fick heta A royal affair i Sverige liksom andra ickeengelska filmer får engelska i stället för svenska titlar. Att engelskspråkiga filmer får behålla sina titlar i stället för att översättas är illa nog.
Ty det är lätt att man blir dragen vid näsan, när man läser en titel på ett språk man inte har som modersmål (tja, i dessa dagar, när läsandet av skönlitteratur verkar vara på nedgång, kanske man bedrar sig på modersmålet också). Men alltså – det är lätt att missförstå en titel på ett annat språk, även när man anser sig vara en baddare på det.
I den i Kiruna nyligen visade tantsnuskfilmen The book club (2018) kommenterar en av damerna i hjältinnerollerna besattheten vid nätträfftjänster – alltså att surfa på sidor som försöker matcha folk med varandra – med att »han trollar efter brudar« (eller om det var en hon). Så stod det i den svenska texten, skriven av vad man får förmoda är en person med svenska som modersmål. Men figuren i filmen sa på engelska, att »he’s trawling for birds«, vilket betyder att han trålar efter brudar. Som man ropar får man svar; kanske dagens unga översättare mest läser skönlitteratur som Sagan om ringen och ser teveserier som Game of thrones (ungefär »Tronkampen«).
Pröva förresten själv på att tråla, vetja – du blir snart av med en massa pengar på avgifter men blir rikare på erfarenheter, och det brukar inte finnas några hämningar. Vill du paras ihop med någon kongoles av samma kön som du själv eller någon kroat av obestämd könstillhörighet men med fallenhet för svartkonst, så ordnar de det. Så länge du betalar.
Fast själv betalade jag inte ett öre, när någon bakom min rygg för några år sedan skrev in mig på en kontaktsida, som varenda vecka skickade mig anbud från främmande kvinnor. Kvinnor 80+.
Men åter till saken. Man kan missförstå, eller om inte annat missa någon undermening i originaltiteln. Clint Eastwoods storslagna krigsfilm 2016 om slaget vid Iwo Jima hette i original Flags of our fathers och fick behålla den titeln i Sverige. Kanske tänkte de flesta, att det betydde »fädernas fana« eller något ditåt, och det var ju inte så dumt. Men då missade man pluralformen i originalet, det lilla s-et: »flags«. Filmens poäng var inte själva slaget utan bluffandet med den heroiska bilden av soldaterna som reste stjärnbaneret på öns högsta punkt – en ytterst viktig symbolhandling i vilket krig som helst. Men Eastwood visade alltså det smutsiga efterspelet med förfalskandet av historien. Det var två flaggor inblandade.
Förra veckans australiensiska filmstudiofilm hette Lion (2016) men handlade inte om något lejon alls. Faktum är, att titeln inte fick sin förklaring förrän alldeles i slutet, och den handlade inte om någon ljudlikhet med ordet »lion«. Filmen kunde likaväl ha fått heta »Lejon«. Men vanligen är det inte översättaren, som fastställer en films svenska titel.
Översättaren får ibland ändå inflytande. En amerikansk film från 2012 med den för en vanlig svensk förbryllande titeln Silver linings playbook (vilket ordagrant torde bli något om ett silverfodrat teatermanuskript) fick faktiskt en föredömligt genomtänkt svensk titel, som recensenter i våra storstäder dock blev mycket upprörda över: Du gör mig galen! fick den heta. Förmodligen förstod de arga recensenterna inte originaltiteln eller fattade inte att översättaren använt sig av en professionell översättares frihet att skriva något annat som täcker innehållet på ett bra sätt, när originalet inte låter sig översättas. (Huvudrollerna gjorde här varandra just galna.)
Nu på torsdag kan man undra över engelskan i filmstudiofilmens titel Lady Bird. Filmen är ny, från i år, så den ska inte förväxlas med Ken Loachs film Ladybird ladybird från 1994. Ordet »ladybird« betyder nyckelpiga, vilket på svenska kan uppfattas inte bara som ett småkryp utan som en av dessa kvinnor som förr på sovjetiska hotell satt på varje våning och lämnade ut rumsnycklar till gästerna. På engelska har ordet också flera betydelser, har jag inhämtat: gosedjur, donna, fröken Präktig – ja, det kan tydligen till och med stå för jungfru Maria.
I Loachs diskbänksrealistiska film får man väl som svensk (och i de flesta länder) ingen riktig förklaring till titeln, men i Ryssland var titeln ungefär »Nyckelpiga – flyg iväg mot himlen«, vilket jag tror passar bra , då huvudrollen av socialen fråntas sina fyra barn fastän hon kämpar så för dem. I veckans film är titeln delad, så den kanske handlar om en fin dam med efternamnet Bird? Allt är väl möjligt i Amerikat. Se den och se efter, det ska jag!
Rätt ska vara rätt. Det händer faktiskt, att filmer i Sverige får titlar på andra språk än engelska. Senare i höst visar filmstudion en annan årsfärsk film, som heter C’est la vie. Den uppmärksamme läsaren ser genast, att detta är franska, men det roliga är, att trots att filmen mycket riktigt är fransk, så heter den något helt annat på franska. Det finns således än idag franska fraser, som vi har tagit till oss. Som »parbleu«, »fi donc«, »oh, la-la« och »je t’aime«. Och så förstås »c’est la vie« (så’nt är livet).
En idé i idet av Björn Forseth