ATT ANGÖRA EN BRYGGA
Ovett och sjövett
Man angör inte en brygga. Att ett fartyg angör en hamn eller fyr innebär, att det siktar dem. Fartyget behöver inte stanna till. En brygga lägger man till vid, så det så!
Vid 01-tiden natten mot söndagen den andra december i Nådens år 2018 upptäcks två intränglingar på örlogsbasen på Muskö, där de inte får vara. Inte ens obehöriga svenskar får gå in på skyddsområden. Vid omhändertagandet har skyddsvakten skjutit varningsskott på grund av att individerna inte agerat enligt skyddsvaktens direktiv, säger Magnus Jirlind, vakthavande kommunikatör vid Försvarsmakten, till TT.
Åklagaren har begärt de här två personerna häktade, på sannolika skäl misstänkta för otillbörligt tillträde till skyddsobjekt, säger kommunikationsdirektör Karin Rosander två dagar senare, och den 5 december häktas verkligen ryssen och vitryssen (bägge i trettioårsåldern), misstänkta för att ha tagit sig in på basen mer än en gång mellan 30 november och 2 december.
Sedan hörs på tio långa dagar inte mycket i massmedia – först i lördags den 15 december kommer SVT Nyheter med Utesluten advokat försvarar misstänkt för Muskö-intrång – upp till domstol om hon kan fortsätta. Den egendomliga svenskan i rubriken torde innebära, att en domstol ska ta ställning till, om advokaten får ta uppdraget. Hon ska visst ha förfalskat fullmakter för att få det – men det är en annan historia.
»Den egendomliga svenskan« här ovan syftar inte på »hon« – det vill säga den uteslutna advokaten – utan på svenska språket i satsen »upp till domstol om hon kan fortsätta«. Den var ju svårbegriplig. Och inte gjorde undertecknad det lättare med formuleringen om svenskan, om någon förstår vad jag menar.
Men åter till saken. Det märkliga är nu, att artikeln inte finns kvar på SVT Nyheters hemsida dagen efter.
De tio dagarnas tystnad är lång nog att väcka misstankar hos personer med fallenhet för konspirationsteorier. Att en till sist ny artikel bara försvinner gör inte saken bättre. Och den 16 december omhändertas ännu en person för intrång på skyddsobjekt, den här gången i Bålsta. Ska ryssarna (vanliga, vita eller lillryssar) verkligen få hålla på på våra skyddsobjekt?
Barnspråk. Mellanstadiets Stina klagar hos fröken på mellanstadiets Sture: »Fröken, han håller på!«. Det ska räcka som förklaring.
I skrivande stund, tisdagen den 18 december, meddelar Sveriges Radio, att Bålstamannen är en person som var ute och tränade och som passerade in på skyddsobjektets område, vilket låter betryggande. Ingen ryss, alltså. Fast: Tidigare i höstas begärdes en utländsk medborgare häktad på sannolika skäl misstänkt för olovlig avbildning av ett skyddsobjekt i samma område. Och ryssar är ju kända för att vara bra bildkonstnärer, det har man ju hört.
Men för att nu sätta färg och form på en konspiratorisk tanke, så har jag i ovanstående redogörelse givit de lömska typerna fel färg. Av de två kända är den ene britt och den andre belgier, inte något annat. Nu ska vi vara uppmärksamma på, om de nationaliteterna får »hålla på«. Kommer våra massmedier att ligga i som iglar i nivå med hur de gjorde med ubåtsrapporterna för att följa händelsernas vidare utveckling? – Om inte, så får enskilda journalister med huvudet på skaft anledning att börja gräva.
Som synes kan filmkrönikorna i Idet vara högst egna. Ovanstående är ju ingen film, om nu någon undrat om det egentligen inte var så det var tänkt. Nej, det är verklighet men skulle avgjort platsa i ett filmmanus. Då blir det ryssar av intränglingarna, hur skulle man annars få filmen distribuerad?
Däremot var film på tapeten i Sisu-radios program Huomenta, Ruotsi! i morse. De har alltid en liten tävling just när jag ska gå in i duschen och jag missar den därför ofta. Ett par gånger har jag vunnit en Sisu-luva, och ett par gånger har jag till synes vunnit, men de har inte nått mig på telefon, då det strilat för mycket. Alltnog – i morse frågade de, vad den fjärde filmen i den finländska deckarserien Kommissarie Palmu hette. Nämnda figur har den store finske författaren Mika Waltari som upphovsman, och de tre första filmerna gick på SVT i min ungdom (då det hette Sveriges Radio TV):
Mysteriet Rygseck, kommissarie Palmu (1960)
Gas, kommissarie Palmu! (1961)
Stjärnorna, kommissarie Palmu, stjärnorna… (1962)
Den fjärde såg jag på finsk teve. Den var i färg och var halvsovjetisk:
Vodka, kommissarie Palmu (1969)
Av årtalet att döma kan man kalla den filmen ett sladdbarn. Sju år har gått, och så kommer en ny – nu i färg! – och där kommissarien är pensionerad och går som assistent till sin egen assistent i de tidigare filmerna, en man med något enfaldig sida. Det uppvägs av att den sovjetiska kvinnliga agenten är i klass med James Bond – eller miss Moneypenny.
Hur som haver – nu vann jag igen och blev uppringd och intervjuad i direktsändning på finska. Det hade nog varit bättre, om jag inte hade vunnit.
Nu förväntar sig väl den julstämda läsaren, att säsongens sista film i filmstudion nu på torsdag ska handla om kommissarie Palmu. För julkänslans skull då »Stjärnorna…« eller möjligen »Vodka…« beroende på hur man brukar uppleva dopparedagen. Men så enkelt är det inte, dock ska det vara roligt så nära jul. Därför visar filmstudion en riktig komediklassiker av AB Svenska ord: Att angöra en brygga från 1965. Samma tidsperiod som kommissariefilmerna, i alla fall.
En till förnäm man förklädd lodis med krycka sätter sig på en stockholmsk kaj för att inta en i tidningspapper inslagen enkel måltid, då han får syn på en i vattnet guppande flaska innehållande något. Med beundransvärd vighet fiskar han upp flaskan, öppnar densamma och finner däri ett hårresande nödrop, som genast får honom på fötter utan käpp på jakt efter närmaste polisbil i den vänsterkörande trafiken.
Där börjar en fars om en planerad kräftskiva långt ute på Ensamholmen i Stockholms skärgård (även om undertecknad kan svära på, att flaskposten fiskades upp ur Mälaren). Och alla bolagarna är med: Monica Zetterlund, Lars Ekborg och Gösta Ekman i väntan på gästerna Birgitta Andersson, Hans Furuhagen och Tage Danielsson seglande mot ön i fråga, där den folkilskne fiskargubben Garbo (Hans Alfredsson) är ensam invånare med djupt känd kärlek till Esther Williams och andra hollywoodska skönheter. Gubbdjäveln blir fatal för dem alla.
Och med den trevliga säsongsavslutningen på Folkets hus nu på torsdag återstår bara att önska God Helg, vilket också gäller för dessa krönikor, tills det i januari bär till igen.
En idé i idet av Björn Forseth