JACK UPPSKÄRAREN
Stråtrövarna och uppskärarna mitt ibland oss
Är du orolig, lille vän, att du ska bli mördad av en cirkusclown eller någon med cirkelsåg?
I polska massmedier lär Sverige på sistone ha framställts som ett land man bör undvika att resa till på grund av det gangstervälde med skottlossning, handgranatskastning och sprängattentat som förekommer snart sagt överallt.
På det replikerade en av våra svenska ministrar surt, att polackerna väl kunde hålla reda på de utländska ligor som härjar i Sverige.
Det är förstås rätt talat av bägge parter – men också överdrivet i bägge fallen. Samtidigt bör man tänka som salig Hans Rosling, som med sitt »schimpanstest« visade, att inte bara högskolestudenter han testat utan även världens ledande statsmän (som Rosling testade vid ett möte i Davos) hade svarat mer fel på tipsfrågor om läget i världen än vad apor skulle ha gjort, om de slumpvis fått trycka på svar 1, x eller 2. Alla trodde att tredje världen var lika mycket under isen som trettio år tidigare och att den europeiska världen fortfarande var bäst på allt. De visste till exempel inte, att världens extrema fattigdom hade halverats sedan dess eller att det år 2100 inte kommer att finnas fler barn än idag i världen.
De hade alltså noll koll, schimpanserna hade mer än noll. Rosling bevisade det med statistik. Och med statistik bevisar Polisen, att brottsligheten på längre sikt har gått ned. För att inte tala om, vad historikerna gör: bevisar att vår tid är långt fridfullare än någonsin medeltiden eller tiden strax därefter var. Då var folk ständigt rädda för stråtrövare, om de lämnade byn – och för stråtrövare om de inte lämnade byn! De byggde murar runt sig.
Det där såg jag väldigt tydligt på den tibetanska landsbygden. Varje bostadshus omgavs av en mur, innanför vilken det fanns plats för någon ko eller annat husdjur, som man kunde mjölka utan fara för att bli sedd. Och utanför den muren var det en till med hund i koja. Sedan en trång gränd till nästa gård av samma slag. Rester av en tid då människor levt i ständig oro.
Ska man tro de polska massmediala ryktesspridarna, sitter vi väl idag barrikaderade i våra lägenheter i ständig oro. Gör vi det?
Respekten för människoliv måste alltid präntas in, för om den är medfödd så nöts den bort hos dem som har anledning att växa upp i skräck för andra. På bio och i litteratur är massmördare ett populärt ämne, och det är det väl för att vi inte är vana vid massmördare. Om världen vore sådan, som vår Nordic noir och Hollywooddeckare beskriver den, hade inte ens polackerna suttit i sina lugna vrår. Våra författare hittar på den ene massmördaren mer bestialisk än den andre, och municipalsamhällen som Fjällbacka, Sandhamn och Midsomer borde vid det här laget rätteligen vara tämligen rensade på folk.
Det i ett historiskt perspektiv nya är väl snarast just vårt frossande i blod. Ändå upprörs vi oerhört av att en man i ett bostadsområde vid en havsstrand på öppen gata och på ljusan dag skjuter ihjäl en mamma med spädbarn i famnen. År 1888 blev en missdådare i London känd över hela Europa och Nordamerika för att vederbörande mördat sex prostituerade kvinnor och kommit undan med det. Det gick, därför att förövaren aldrig åkte fast. Vem han var (man tror alltid, att det var en han) har många böcker och filmer spekulerat i sedan dess. Exakt ett hundra år efter morden, 1988, spelades en välgrundad analys in med Michael Caine som den utredande polisen: Jack uppskäraren hette filmen.
I en senare analys, den fantasifulla Tidsjakten från 1979, förflyttas Uppskäraren medelst tidsmaskin till vår tid och upptäcker då alla våldsserier på teve: – Jag har hamnat i mitt rätta element, konstaterar han glatt.
Den mindre glada men seriösa versionen från 1988 visar nu på torsdag filmstudion (då filmen är tre timmar lång, börjar föreställningen klockan 18 och får fikapaus i mitten).
En idé i idet av Björn Forseth