Den förtroendeingivande Greta…

GRETA

Den förtroende-ingivande Greta…

i mellanmjölkens kungarike

Vad ska man tro om prinsar och prinsessor? Trots att få människor i vårt land på direkt fråga, om de tycker att ämbeten ska ärvas, svarar att de tycker det. Vi har blivit lite för vana vid något slags demokratisk ordning. Ändå läser vi sagor som Prinsessan på ärten och Lille prinsen. Själva ordet prins/essa betyder ju furste/furstinna men är för oss i allmänhet varken någon som är först eller främst utan bara någon sagofigur. I min brors bil säger vägvisaren inte bara till om vilken väg han ska ta från A till B utan placerar här och där ut små prinsar eller prinsessor (de ser ut som badankor men bär krona) Vad de har i vägkartan att göra framgår inte. Kanske är det rojalistisk smygpropagande, vad vet väl en simpel cyklist? Men så vana vid fenomenet är vi, att det tycks helt naturligt med lite prinsar här och var. Kanske är det så i furstestaterna söder om Medelhavet; de har så många prinsar och prinsessor att dessa kan dyka upp snart sagt var som helst.

En del sagor berättar om ett land styrt av en mäktig och klok kung, som med hjärtat på rätta stället ser till att rättvisa skipas och folket behandlas väl. Tills någon elak släkting ärver tronen.

Inte påtalar den vuxne högläsaren för de oskyldiga barnen det orimliga i, att en så kallad upplyst despot styr land och folk efter att ha ärvt ämbetet. Upprördheten ägnas helt och hållet elakheten hos efterföljaren.

Varenda unge i dagens generation har sett Frost (2013) eller Frost II (2019) på svenska, samiska eller engelska (varvid i det sista fallet entusiastiska femtekolonnare fått sitta och läsa undertexterna högt för sina småbarn). I de filmerna är det så politiskt korrekt, att en ung flicka styr hela riket. Folket är bara nöjt med att ha en upplyst härskare. En tidigare generation ungar såg Lejonkungen (1994) och lärde sig, att kungamakten ärvdes genom börd och inte minst art. Det skulle man kunna kalla rasism i den högre skolan, eftersom en ideologi grundad på art svårligen skulle kunna kallas artism.

Då är det väl helt i sin ordning, att vi även utanför sagoböckernas värld godtar envälde, när det verkar vara ett upplyst sådant. Alltså: det är helt i sin ordning att vi säljer vapen till Saudi-Arabien, men inte att landet i fråga styckar en medborgare på en utländsk ambassad. Någon måtta får det vara.

Därför var det väl inte helt ologiskt, att vår egen kung för sexton år sedan talade gillande om sin kollega i Brunei, vilket han taskigt nog fått sota för i efterhand. I den mån en nutida svensk monark får sota för något alls. Det han sa var ju i samklang med vår berättartradition för våra små barn.

Däremot använder vi gärna uttryck som kung på en söderhavsö, skidkung, utbrytarnas konung och dylika bildlika begrepp. På samma sätt kan vi använda ordet drottning. En kvinnlig hjälte, en hjältinna, kan gott få epitetet drottning. En kung eller drottning är singular i ett givet land, men kanske kan man ändå säga, att textilarbeterskorna, som strejkade i Petrograd den 8 mars 1917, var kvinnorörelsens okrönta drottningar allihop. De satte dagordningen och startade en revolution.

För några år sedan inföll 8 mars på en torsdag, den veckodag då Kiruna filmstudio kör sin film. Med början det året har därefter hela marsserien präglats av filmer med drottningar i huvudrollen, alltså hjältinnor. Varje år är frågan: får man ihop fyra eller fem filmer med kvinnor i de ledande rollerna?

Jo, det får man, om man glömmer bort illusioner och romantik. I år börjar filmstudions marsserie med en omtumlande thriller med Greta i titelrollen. Då tänker ni förstås på allas vår Greta i dagens världspolitik, men namnet har hon inte monopol på. Det kunde vara hon som är med Hans i sagan om honom och Greta men är inte det; i filmen Greta från 2018 är det en Greta av en helt annan sort, vilket en ung studentska snart får uppdaga, sedan hon kontaktat denna äldre Greta för att i all välmening återlämna hittegods. Den till synes så rara lilla tanten spelas av franska Isabelle Huppert.

På filmstudion nu på torsdag således den första av fyra filmer med kvinnliga hjältar.

En idé i idet av Björn Forseth