MOUNTAIN BETWEEN US
Avgrunden mellan oss
En ängel vid min skuldra – eller mitt onda genius?
Inom undertecknad bor en påfrestande figur. Inte påfrestande för mig själv utan för andra. Antar jag. Det är en liten moralpredikant. I filmens värld är den liknelsen inte främmande. Framlidne Walt Disney (eller hans anställda) lät framställa en hel del propagandafilmer för olika ändamål efter beställning från staten eller någon annan. Perioden Andra världskriget var en höjdpunkt för den sortens filmbeställningar, och då levde herr Disney själv.
Den tecknade filmen uppfanns inte i USA, vilket man skulle kunna tro, när det är därifrån vi ser de flesta dokumentärer om just tecknad film. Eller trickfilm, som man sa förr, idag oftare: animerad film. Det sista är ett bra ord, som täcker alla former. Disney var bra på den rent tecknade animationen, men sådana gjordes i Sverige som i Kina som i Polen som i Japan, så tekniken var välkänd.
Disneybolagets propagandafilmer under världskriget var ofta tecknade. Victory through air power (1943) var ett skickligt långfilmsexempel på detta. Kriget pågick för fullt, och seger genom luftherravälde var det tecknade budskapet. Först långt efter kriget har dubierna om nyttan med utplåningen av Dresden och liknande terrorbombningar ventilerats. I kortfilmsform framställdes Kalle Anka drömmande om sig själv som nazistisk medlöpare i form av trumslagare i en tysk promenadorkester och Stora stygga vargen som en riktig sådan medlöpare. Det kunde bli bestialiskt, när Kalle Anka som stridsflygare dödade lömska, snedögda gulingar på löpande band. Sådana filmer döljer bolaget idag, men när TV3 var nya på kabeltevehimlen, kom de på något sätt över en rad sådana rasistiska tecknade propagandafilmer och visade dem vid Bolibompadags som sin kanals variant av barnprogram.
Men för att återgå till den lilla moralpredikanten, så framställde Disney ofta moraliska dilemman i form av ett par minifigurer av till exempel Jan Långben svävande över och runt dennes skuldror och huvud: en god ande (med gloria skinande över skulten) och en illasinnad (med horn i pannan).
Men inte bara Disney använde sig av denna föreställning. Det gjordes faktiskt en hel film på denna idé 1946: En ängel vid min skuldra.
Frågan är, av vilken sort undertecknads moralpredikant är. Ty mitt lilla genius har formen av en polisbil. En språkpolis.
Språkpolisen retar sig bland annat på tjatiga fel såsom ordet »färjeläger«, senast förekommande i dagens NSD (2020-03-31):
…alla långtradare som kommer in via färjelägren i Malmö och Trelleborg.
Sådana läger finns varken i Malmö eller Trelleborg – tro mig, jag har varit där. Ej heller i Avan, som samma tidning tidigare livfullt beskrivit som tillhåll för ett dylikt. Den gången skickade min egen lilla språkpolis in en teckning till redaktionen föreställande ett vilt färjeläger i Avan.
Idag känner möjligen inte unga stadsbor till ord som färjeläge eller fiskeläge – det är väl en av urbaniseringens följder, kantänka – men drömläge ser de i alla fall när de läser lägenhetsannonser. Knappast då drömläger.
Språkpolisen noterar också ett allt vanligare användande av ordet »löpande«, som här i nämnda tidning 2020-03-07 (men kunde lika väl ha tagits från radion):
…det sker en löpande kommunikation med kommunen.
Handlar det alltså om ordonnanser, som löper eller rider eller åker motorcykel med bud mellan företag och kommun? – Antagligen inte, de menar väl »fortlöpande«.
Så kan man fortsätta att irritera sina medmänniskor. Är språkpolisen då en god eller ond ande? – Den saken må förbli ouppklarad, men väl inne på språkspåret, när det spårar in på film, så väcker de idag alltför vanliga engelskspråkiga titlarna på nya långfilmer ofta frågor: Är titeln en ordlek eller ett talesätt?
Denna vecka inleder Kiruna filmstudio sin aprilserie (och det tycks bara vara filmstudion, som över huvud taget visar bio i Kiruna i rådande situation, då föreställningarna knappast får så många som femtio åskådare), och denna serie inleds med en amerikansk film med titeln Mountain between us. Filmen är från 2017, men är titeln ett uttryck, så är det väl äldre. Jag kan dock inte finna, att så är fallet. Snarare anspelar titeln på å ena sidan, att handlingen utspelar sig i fjälltrakter, å andra sidan att två väldigt aparta personer tvingas samarbeta där. Mellan dem finns liksom ett berg av olikhet. Det närmaste jag kan komma på som svensk översättning är »en avgrund mellan oss«.
De bägge osannolika samspelande personerna spelas av två engelsmän i denna amerikanska rulle: Idris Elba och Kate Winslet (men bara den ena tillåts att föreställa britt). De har bägge bråttom hem av olika skäl, när all flygtrafik inom landet ställs in – inte på grund av corona eller något isländskt vulkanutbrott utan för att det råder busväder. Stressade som storstadsbor kan vara, när de är vana vid att få som de vill, kommer de på att dela på hyran av ett privatflyg, som en mindre nogräknad flygare startar utan att anmäla sin rutt. Så går det som det går.
En idé i idet av Björn Forseth