QUICK
Korruption i Sverige
Äldre på bondgårdar blir plötsligt mördade, och ingen åker fast. Sådant har Sverige blivit.
Det är ingen rättsstat längre, den vi har. Den populäre brittiske författaren Frederic Forsyth skrev 1974 i den hemska boken om global vapenexport Krigshundarna, att Sverige var ett undantag, som inte gjorde pengar på vapenexport. Det ville vi också gärna tro, men några år senare blev det skandal, när Bofors i Karlskoga belades med smuggling av vapen, och den som åkte dit var visselblåsaren. En känd indisk intellektuell tillfrågades i svensk television om korruptionen i världen och i Sverige och svarade då:
– Förr sa vi alltid, att korruption fanns överallt i världen, utom i de skandinaviska länderna. Efter Bofors Indien-affär kan vi inte längre säga det om Sverige.
Och nu säger vi det inte ens själva.
I stället råder ett vilda västern ute i våra storstäder, där gangsters skjuter besinningslöst omkring sig och folk som råkar stå i vägen inte är heliga. Den italienska staten råkade till slut ut för två stora sprängattentat, varvid en kritiker av Cosa nostra, maffian på Sicilien, i det första sprängde kritikern i luften med en vägbomb stor nog för en stormakt att ödelägga ett helt kvarter. I det andra attentatet sprängdes ett halvdussin människor ihjäl på samma sätt, däribland åklagaren som följt upp fallet. Då liknade det alltså vietnamkriget eller vilda västern och Siciliens befolkning gjorde modigt uppror mot maffian. Staten stiftade lagar och satte in armén att hålla ordning på Sicilien. Man fick visa ID-kort för soldater, när man åkte någonstans.
Är det så det kommer att bli i Sverige också? Har vi ett sådant civilkurage efter skrotat civilförsvar och genomgången coronaepidemi?
En svensk maffialedare visar sig vara en polsk, och kommunala bolag bryter mot arbetsmiljölagar för att spara pengar. Ett svenskägt oljebolag tjänar på krig i Afrika, men i Sverige finns ingen korruption. Sådant, som filmats i Frankrike och USA förekommer inte i Sverige.
Riddar Blåskägg, i Sverige gärna kallad sol- och vårare, framställdes 1947 av Charles Chaplin i mardrömskomedin Monsieur Verdoux och 1963 av Claude Chabrol i Farlig man (med manus av François Sagan). En sol- och vårare förför rika änkor och tillägnar sig deras tillgångar (gärna med mord efter att äktenskap upprättats, då kallas han Riddar Blåskägg). Chaplin använde ett annat namn, men bägge filmerna handlar om herr Henri Landru, som i verkligheten gått till väga på detta vis för att försörja sin handikappade familj därhemma.
Men så kommer en svensk film om mord och lömska lögner, där staten totalt låtit sig förföras av en sol- och vårare i åratal. I värsta hollywoodthrillerstil går den igenom Hannes Råstams journalistiska undersökning av den för en massa mord utan upphittade offer dömde Thomas Quicks och institutionens, där han spärrats in, åsikter i fallet – med överraskande utgång.
Journalisten Råstam spelas av Jonas Karlsson, journalisten Jenny Küttim av Alba August (en frukt av goda filmare August på bägge sidor) och Quick själv av David Dencik. Med den färska, svenska filmen öppnar Kiruna filmstudio nu på torsdag sin höstsäsong. Folkets hus må hålla sin bio på sparlåga, men filmstudion fortsätter som om ingenting har hänt, eftersom det konstigt nog aldrig blir femti0 åskådare på föreställningarna.
En idé i idet av Björn Forseth