CONTAGION
En smitta i tiden
Att det redan 2011 gjordes film om en pandemi vi är inne i just nu – det anade väl ingen då?
Kände någon till, att hela Europa är arbetsplats för våra utredningar? När Sunderby sjukhus ska undersöka vävnadsprover de har tagit i bronkoskopi, skickar de dem till Skövde och till Lausanne i Schweiz!
Därifrån måste de vänta på resultat, och sådana kan ta tid. Men läkarlagen tar cancer på allvar och vill inte vänta, de försöker få tider för strålning i Umeå redan innan resultaten har kommit.
Lika bråttom går det med andra resultat. Den svenske kompositören Ludwig Göransson blev 2018 vida prisad för sin filmmusik till serietidningsfilmen Black panther, som undertecknad såg i tron, att det var en film om medborgarrättsrörelsen i USA på sjuttiotalet. Och nu har han blivit hyllad för sin »annorlunda« version av musik till senaste filmen i serien om Stjärnornas krig, Star wars, The Mandalorian (2020).
Men på vilket sätt är det annorlunda? Göransson komponerar bra men gör amerikansk musik. Den i sin tur är tidstrogen; amerikansk filmmusik idag låter inte som när man ser en äldre film, då märker man det. Nu flödar hjältetemat från tusen stråkar över ståtliga naturscenerier.
Hollywood är fena på att importera goda kompetenser från andra länder. Men det som ser ut som europeiskt, är ofta manipulerat amerikanskt:
Från Tyskland kom Hans Zimmer Gladiator (2000) och Klaus Badelt med Pirates of the Carribean – Svarta Pärlans förbannelse (2003), från Österrike skrev Max Steiner (King Kong (2005) och Harald Kloser The day after tomorrow (2004). Polacken Bronisław Kaper komponerade Myteriet på Bounty (1962), Dimitri Tiomkin (Ukraina) 55 dagar i Peking (1963) och Maurice Jarre (Frankrike) Lawrence av Arabien (1962).
Den sistnämnde gick dock sina egna vägar, särskilt med denna otroliga komposition, så entydigt är det amerikanska inte. Filmen var förresten brittisk. Och den älskade italienaren Ennio Morricone gick verkligen in för en egen stil, som slagit igenom och påverkat Hollywood. Nu är han död.
Men amerikanen Stanley Kubrick sålde totalt ut amerikanen Alex North i den brittiska 2001 – ett rymdäventyr (1968), till vilken den senare enligt kontraktet hade komponerat musiken. Kubrick använde till Norths överraskning helt annan, färdiginspelad klassisk musik…
Personligen är nu Umeå nästa. Sunderbyn kan tydligen inte stråla en skalltumör, men vi har ju ett regionsjukhus där nere. Dit tar det emellertid sju och en halv timme med nattåget. Norrtåg (som jämt riskerar att bli Nolltåg) passar inte i tiden men är bra till halva resan, till Sunderbyn. Särskilt i Umeå kommer Patienthotellet in i bilden.
För den som inte är bekant med Nolltåg, så står det faktiskt i tidtabellen vid sökning, att tåget ersätts med buss. Ideligen. Men följande otroliga tidtabellsfenomen måste tillskrivas Trafikverket:
Till vissa avgångar Kiruna station – Umeå Ö anges, att man först ska ta en ersättningsbuss från järnvägsstationen till Abisko östra, därifrån (kanske till och med samma) ersättningsbuss hela vägen till Gällivare station utan rätt att ta bussen när den är på väg söderut genom Kiruna för att till sist ta tåget från Gällivare mot Boden C för vidare befordran till Umeå.
Syftet är att ett tåg står parkerat på den enda perrongen i Kiruna, och då kan inte SJ komma in och flytta sitt lok till tågets andra ände. Att backa in tåget till Kiruna från trepartskorningen strax utanför sta’n är inte tillåtet. Så går det till på Trafikverket.
Under tiden kommer Folkets hus hela tiden in i filmbilden. Filmstudion visar nu på torsdag en högeligen aktuell film om smitta – Contagion (2011).
En idé i idet av Björn Forseth