VINCENT VAN GOGH – VID EVIGHETENS PORT
Missförstådd målare lyssnade inte på det örat
Veckans hjälte är vida känd för att på egen hand ha skurit av sig ena örsnibben.
Ordet episk har blivit mycket populärt på senare år, men det används lika felaktigt som ordet atlet. I bägge fallen naturligtvis en följd av bristande kunskaper i svenska och överdriven lyhördhet för engelska fraser. Men i Bernardo Bertoluccis i verklig mening episka dubbelfilm 1900 (det var titeln, produktionsåret var 1976) skär en man örat av sig. Mannen är lantarbetare och gör det i protest mot nära nog feodala arbetsförhållanden ända in på 1900-talet.
I Kiruna filmstudios styrelse satt i flera år, så länge han var kvar på Institutet för rymdfysik, en flamländsk man, som alltid cyklade till och från jobbet (som vi vet ligger en bit bort) och kom till filmstudions visningar på samma hoj och alltid för sent. Såvitt jag vet följer han än idag verksamheten på distans. Inte så svårt för honom, för han lärde sig svenska som en infödd. Alltnog, denne man skulle nog ha synpunkter på vårt uttal av den store målarens namn, som stavas van Gogh. Man goggar emellertid inte konstnärens namn utan säger något i stil med choch eller xox. Ljudet, om det nu bör anges med ch eller x, ska låta ungefär som första ordet i tyska »Ach, du lieber Augustin«, om någon minns den sångslingan. Adelstiteln hör till efternamnet och stavas med v, som i likhet med tyskan uttalas som f, så van Gogh säger man alltså som fann choch.
Eller vad fasen: vi Sverige säger väl fann gogg, då vet vi vem vi talar om.
Det fanns således på andra halvan av 1800-talet en stor nederländsk konstnär, som hette Vincent van Gogh. Om denne gigant har mycket skrivits och flera filmer gjorts. En del filmälskare är ointresserade av sådan bildkonst men kan ändå tycka det är spännande att följa de här skönandarnas liv. Bara det där med örat lockar ju.
Redan 1952 gjorde den svenske konstintresserade skådespelaren Hans Eklund en femton minuters kortfilm om van Gogh med hela dennes namn som titel. Fyra år senare spelade Kirk Douglas målaren i fråga i filmen Han som älskade livet, i vilken en annan känd skådespelare, Anthony Quinn, spelade en annan känd konstnär, Paul Gauguin.
Alff, Arctic light filmfestival, visade härom året en underbar variant; en tecknad – rentav oljemålad – film om van Goghs senare öden och äventyr, Loving Vincent från 2017. I denna polsk-brittisk-amerikansk-schweizisk-nederländska film av Dorota Kobiela och Hugh Welchman är hela berättelsen målad i just den stil, som var van Goghs kännemärke. I rörliga bilder! Då kan man väl till och med bli intresserad av själva konsten?
Tekniken påminner om den som används i en av de tjeckoslovakiska klassiker filmade efter science fiction-böcker, Det fantastiska äventyret (1958), där Karel Zeman sökt efterlikna de för tiden typiska randade illustrationerna från Jules Vernes bok. Visad av filmstudion, senast på 1970-talet…
Denna vecka skulle Kiruna filmstudios decemberserie ha tagit sin början med ännu en film om denne man, kanske en ny version av »Han som älskade livet«? Filmen från 2018 heter Vincent van Gogh – Vid evighetens port, och konstnären spelas av Willem Dafoe, den andre konstnären – Paul Gauguin – av Oscar Isaac.
van Goghs stil lockar till efterapning. Man kan fråga sig, vem som är vem på porträtten och i den tecknade filmen om honom…
Personligen undrar jag, vad det är i denne Dafoe som lockar till så speciella rolltolkningar, som när han 1988 fick föreställa Jesus i Kristi sista frestelse. Är det hans rådbråkade yttre? – Sådant kan äga dragningskraft. Lars von Trier tog honom till den manliga huvudrollen i den i mångas ögon förfärliga Antichhrist 2009. Hur som haver är han en skådespelare med oändligt många filmroller bakom sig.
Nu gäller det alltså för honom att föreställa van Gogh, innan öronen trillar av. Regissören Julian Schnabel har tidigare framställt anmärkningsvärda konstnärer som Basquiat – den svarte rebellen (1996), visad av filmstudion. Dagens film överlåter jag stillsamt åt ärade läsare att leta fram bland strömmande tjänster, så länge som vi begränsas av den rådande pandemin. Då kan envar själv göra sig en föreställning om, varför ett öra rök.
En idé i idet av Björn Forseth