AMUNDSEN

När Norges fana gled Fram

Norge är bra på att göra filmer om sin egen historia. Något att ta lärdom av?

Det är något med Norge. När jag gick i folkskolan, läste man att Norge var världens näst största rederination. Det trodde jag också länge att det var: ett land av sjömän, flaggan fladdrade över världshaven, även om Norge samtidigt var ett enklare land. Så var det väl också, men utflaggningen som kom från sjuttiotalet och framåt drabbade alla framgångsrika rederier, och nu är väl inte den norska flaggan särskilt synlig på de sju haven.

Men Norge var också ett äventyrarnas land på den tid, då det var ett sjöfararland, låt vara att fartygen dåförtiden förde unionsflagg. Det är bara att nämna Fridtjof Nansen (1861–1930) som seglade med Fram till Arktis och skidade över Grönland, och Roald Amundsen (1872–1928) som seglade med samma skuta mot Antarktis.

I modernare tid har vi den evige äventyraren Thor Heyerdahl (1914–2002), som med sina egenkonstruerade farkoster Kon-Tiki, Ra och Tigris öppnade ögonen på vetenskapen för möjliga alternativa teorier om hur världen befolkats. Kiruna filmstudio visade förra året en spelfilm om honom, Kon-Tiki (2012).

Nämnde Amundsen har också bäring på filmstudion, för nu i september, ja – i kväll, ska en film om honom visas. Amundsen (2019). Lustigt nog är det samma skådespelare, som i Kon-Tiki spelade Heyerdahl, som här spelar Amundsen, Pål Sverre Hagen. Regissör är också i bägge fallen Espen Sandberg. Det är nog bäst att man håller tungan rätt i mun, om man vill berätta om deras eskapader.

Idag är Norge ett helt annat land, ett rikt oljeriggarnas land. Det kan man tänka på, när man hör om fjäll som riskerar att störta ned i fjordar och åstadkomma tsunamier. Men också om man skänker spännande personer ur historien en tanke.

Och vill se, hur de framställs på film. Det får man göra i kväll, då filmstudion en dag i förtid, på grund av programkollission visar filmen om Amundsen.

Därav också denna hastigt hoptotade krönika, som mer är till som lockbete än något annat.

En idé i idet av Björn Forseth