Tulpomanin

TULPANFEBER

Tulpomanin

En bubbla med blomdoft långt före bitcoin

Det var en gång en fransk film, som hette Den svarta tulpanen och släpptes, som man säger idag, 1964. I denna film fäktade titelrollspersonen Alain Delon av hjärtans lust, och det kan nog kallas en fransk filmtradition att återge historiska äventyr från tider, då män bevisade mandom, mod och morska tag med värja eller florett i hand. På det har fransmännen odlat en mängd fäktlärare och gör lysande äventyrsscener i fäktglada filmer. De hade inte behövt brösta sig med kända författare bakom manusen.

I det här fallet räknar till exempel filmskaparna in Alexandre Dumas som en av upphovsmännen till manuset. Denne var en på 1800-talet synnerligen flitig författare (cirka 300 titlar) av äventyrsromaner som exempelvis De tre musketörerna och Greven av Monte Christo – och så Den svarta tulpanen då (1851).

I min barndom fanns det en serietidning (till skillnad från andra serietidningar var den en föregångare till de långt senare utgivna albumen), som hette Illustrerade Klassiker. Namnet talar för sig själv. Varje nummer var en känd roman i serieform. Man kan lugnt säga, att den var många ungas fönster mot den klassiska litteraturen. I dessa tidningar fick man stifta bekantskap med Iliaden och Romeo och Julia. Och med tulpanboken, som var något annat än filmen, som i själva verket är en »Robin Hood«-historia utan likhet med romanen, vars namn den ändå bär.

Kanske är det just ordet tulpan, som binder ihop dem.

Vi är vana vid att tulpaner buntas ihop i kvastar för att skänkas vid högtidliga tillfällen eller ges en och en vid begravningar och annat. Men det är som när engelsmannen som besökte inspelningen av mastodontfilmen Ben-Hur (1959) reagerade på tomaterna som frikostigt fyllde faten på ett romerskt gästabud: »Min gode man, det fanns inga tomater i Europa på Romarrikets tid«.

Sak samma med tulpaner. De kom till vår kontinent på 1500-talet och trivdes ypperligt i Nederländernas klimat. Men det tog inte mer än ett sekel, förrän några gynnare kom på att driva upp priset på dem genom att särskilt odla vissa varieteter och tjuvhålla på dem.

Känns det igen? Är det inte rena, rama penningbubblan? Jodå, tulpomanin var den första stora spekulationsbubblan, som förstås gjorde som andra sådana bubblor. Sprack.

På torsdag (idag!) visar Kiruna filmstudio Tulpanfeber från 2017, en film med den Alicia Vikander, som Kiruna filmstudio väldigt tidigt visade i första långfilmen Till det som är vackert (2010). Om henne sa vi då: »Den tjejen kan gå långt«.

Tulpanfeber ger sig inte ut för att vara efter Dumas eller någon annan. Dumas bok börjar efter att tulpanmanibubblan spruckit. Så gör visst inte den här filmen, som undertecknad strax ska se.

Gå, ni också!

En idé i idet av Björn Forseth